Jag hamnade i en häftig debatt med en kvinna utanför ett valcenter häromdagen. Hon var inte så intresserad av vare sig arbetsrätt eller miljö, i varje fall inte just då. Hon ville tala jämställdhet, något vi tydligen inte har plats för i den här valrörelsen. Och det har ju rätt i.
Hon var arg. Hon hade varit med redan på 70-talet och mindes - som i forntiden, men det var ju faktiskt inte så länge sen - hur hon knappt kunde skriva på ett hyreskontrakt själv, blev sedd med djup misstänksamhet om hon åt på restaurang själv, och att hon hade mycket sämre lön än usla karlar som jobbade bredvid henne.
Oftast vill vi ju tro att den sortens feminister var de där som var med i Grupp8, eller i varje fall hade batikklänning och lät bli att kamma sig, men hon påminde om att den effektivaste kampen faktiskt genomfördes av de som jobbade inom systemet - i partier och organisationer, och som också gillade att dansa och åka på charterresor.
Det är ju ofta nidbilden vi minns.
Och saker har ju förbättrats, men inte alls på det sätt man trodde.
Hon var arg för att så många kvinnor fortfarande är inlåsta i ett stereotypt tänkande, där kvinnan fortfarande är den som tar det största ansvaret för barnen, fortfarande är den som har dåligt samvete, fortfarande är den som kommer att få dra de dyraste konsekvenserna för barn och hem.
Och det hade hon ju helt rätt i. Till det har ju kommit nån slags motvallsfeminism, där man förutom allt annat också ska vara i trim, ha koll, hinna med att ha vänner, göra karriär - för att inte tala om att man måste blogga om det, som hon vasst sa. Och dessutom vara en perfekt mamma och vägledare.I hennes värld, och i hennes dotters värld, var det nästan svårare att vara kvinna idag än för trettio år sen.
Jag stod kanske inte där och bara tog emot, men nästan. Hon beskrev min mammas värld, men även en värld som delas av många kvinnor jag känner. Till det kommer naturligtvis andra saker, som att det helt plötsligt, med en rutten formulering, skulle vara jämställdhetens fel att tjejer slåss, eller att en feministisk kamp i den muslimska världen helt plötsligt kan vara orsaken till att extremister vädrar morgonluft. För att inte tala om att det fortfarande finns partier som inte har varvade listor
Jag passar mig för att säga att man ändå kommit långt. Jämställdhet är knappast mätbart på det viset. Varför skulle man inte ha kunnat komma längre? Kvinnor tjänar fortfarande sämre än män, med samma arbetsuppgifter, och det är en värld min dotter ska ut i. Kvinnor får fortfarande spö för att det är just kvinnor.
Och vi ska inte tal om de föreställningar som media idag kan cementera på ett vis som förmodligen var helt omöjligt att tänka sig för den arga kvinnan vid valcentret. Då hade man ju istället en bild av att medierna skulle kunna bryta förtrycket. Det blev precis tvärtom. Idag har kvinnor i alla åldrar högre krav på sig att göra just det jag skrev ovan - vara i trim, ha koll, hinna med att ha vänner, göra karriär, vara mamma och älskarinna. Det är bara att öppna valfri tidning och titta, eller vilken TV-kanal som helst.
Det är klart det finns en medvetenhet om det här. Jag känner rader med tjejer som gör precis allt de vill, och jäkligt bra också. Dessutom bloggar de om det! Men frågan är när vi får en valrörelse där jämställdheten blir frågan som alla vill prata om?
Och ja, jag vet att annonsen är en satir. Men det trista är att den inte alls är särskilt osannolik, vilket en titt i valfri biltidning bara bekräftar....
2 kommentarer:
Tummen upp för den kvinnan!
Visst har vi kommit en bit på vägen till jämställdhet i Sverige men vi har långt kvar till målet. Jag har en liten otäck känsla i magen av att vi i vissa fall går baklänges. Allt för ofta hör jag unga kvinnor idag som tycker att det är ganska självklart att de är kvinnan som är bäst lämpad att ta hand om barnen, att kvinnor av naturen har fått den förmågan och att den naturligtvis ska förvaltas. Kraven på kvinnor är oerhört stora och ibland kan jag undra om det är någon slags motreaktion mot alla måsten som gör att en del kvinnor faktiskt tycker tanken på att bli hemmafru är en lockande tanke. Det gör mig djupt bekymrad! Eftersom varenda gubbe idag kallar sig feminist har tyvärr ordet mist en hel del kraft och diskussionen har avstannat. Om vi ska kunna nå längre i vårt jämställdhetsarbete måste frågan ständigt diskuteras, både i hemmen och ute i samhället. Om vi bara tiger och slår oss för bröstet och tycker att vi är jämställda utan att egentligen reflektera över vad vi menar och var vi själva står tror jag det är allt för lätt att vi halkar baklänges. Även om vi svenska tjejer, tanter och flickor har nått en ganska lång väg behöver vi inte ta ett allt för stort steg ut i världen för att se att det finns oerhört mycket att kämpa för. Damen du talade med har alldeles rätt, detta är definitivt en fråga som passar i dessa tider med val till europaparlamentet, hur ser könsfördelningen ut där?!
Båda tummarna upp för den här kvinnan!
Problemet är ju att män är normgivande i samhället. Du har själv tidigare uttryckt dig som att de högre lönerna beror på att män haft starkare fackligt arbete. Kan så vara. Det är inte särskilt kvinnligt att ta till strid med samma uppseendeväckande medel som män. Numera inser kvinnor att den enda chansen de har att synliggöra sig är att imitera män. Det tar sig sådana uttryck som att underpriviligerade kvinnor redan i högstadiet har börja utagera efter manligt mönster. Det är osynliggörandet av kvinnor som är problemet. Jag knackade dörr med en utrikesfödd manlig partivän(S) härom dagen. Vi talade och agerade vid varannan dörr utan att ens ha diskuterat denna tågordning. Det var en självklarhet för oss båda. Därefter "samarbetade" :-) jag med en svenskfödd partikamrat tillika min ordförande i "ledarkarriär". Han tog över och skötte snacket helt själv. Efter tjugo dörrar blev jag irriterad och sprang före honom till en dörr. Jag hann säga två meningar och inväntade en reaktion från den som öppnat dörren, då den dominante partikamraten på nytt tog över intiativet från såväl mig som den tilltalade. Kan tillägga att denne man hållit i en "jämställdhetscirkel". Efteråt uppmanade jag honom att ta en jämställdhetskurs :-) medan en mer luttrad kvinnlig partikamrat tydligen såg som sin uppgift att fylla på, sticka in och backa upp framfusiga män!
Vi behöver en helt annan kvinnosyn i partiet och inte någon falsk jämställdhet på mäns villkor.
Skicka en kommentar