Vaxholm enligt Byggnads

Eftersom borgarna sitter med arslet bart i frågor om arbetsrätten vill de naturligtvis inte diskutera sakfrågor. Istället envisas de med att åter berätta samma gamla lögnaktiga historia. De börjar dessutom bli rätt tradiga, så emellanåt kastar de in en ny lögn nånstans. Som en direktör inom Byggindustrin, Mats Åkerlind, som får öppna sig i branschorganet och bland annat yttra följande genialitet: "– Vi har inte tagit politisk ställning men det är viktigt att rösta"!!!

För den oinvigde, som kanske fått för sig att politik enbart är nåt som försiggår på Dagens Nyheters debattsida, eller i riksdagen, kan jag berätta att politik - det är nåt som Sveriges Byggindustrier ägnar sig åt hela tiden. Det gör fackföreningsrörelsen också, men vi hymlar inte med det. Självklart bedriver vi politik - vår uppgift är att tillgodose våra medlemmars intressen även på de områden där vi inte har direkt förhandlingsrätt.
Det kan vara bra att komma ihåg det. Om Mats Åkerlind vill så kan vi nog hitta rätt många tillfällen där BI tar politisk ställning. De har ju gjort det i Vaxholmsfallet, och på många andra ställen.

Skillnaden är att BI inte tillgodoser alla sina medlemmars intressen, utan bara vissa - eftersom de verkar totalt ointresserade av att svenska småföretag, anslutna till just BI, är minst lika stora förlorare som Byggnads medlemmar, om vi får dra de allra värsta konsekvenserna av Lavaldomen.
Det är nämligen så att borgarna ljuger om Vaxholm, om vilket ni kan läsa här. Sen har det ju skrivits en del i ämnet på den här bloggen, kan man lugnt påstå. Den värsta lögnen är ju att de lettiska byggjobbarna skulle ha fått betalt enligt det påstådda lettiska kollektivavtalet. I själva verket var utbetalningen avsevärt lägre - vilket vi försökt få media att berätta rätt länge nu.

Hur vet vi det? Jo, för att flera av de lettiska killarna är kvar i Sverige. De är medlemmar i Byggnads - kan ni tänka er att de gick med i ett fackförbund som enligt Lena Ek skulle ha behandlat dem rasistiskt? - och de har lönekrav på konkursboet efter Laval un Partneri .
Så mycket för den borgerliga propagandan- Så mycket för Byggindustrins trovärdighet. Så lite betyder talet om byggarbetsgivarnas påstådda neutralitet i politiken.

För en svensk småföretagare är Byggnads kamp livsviktig - i själva verket är det vi som för deras lönekamp också. De åker ju med i vår lönetrappa - det är många egenföretagare som ringer till jouren och frågar om hjälp. För sin egen organisation har de ingen nytta av - eller förtroende för.
Frågan är ju varför en snubbe som Mats Åkerlind tillåts driva kampanjer som går stick i stäv mot grupper som han egentligen borde företräda? Man kan ju tänka sig vilket liv det skulle bli om det var ett fackförbund som så uppenbart svek sina medlemmar.
Lite kan det naturligtvis bero på att vi också har en skev inställning till småföretagare - de har setts som jobbtjuvar rätt länge, men faktum är att det ofta inte är ett självvalt yrke. Jag vet - been there, done that. Man tvingas till egenföretagande för att få mat på bordet, och det är ingen dans på rosor vi talar om. Det kommer en egen post om det rätt snart.
Tills dess skulle det onekligen hedra både Byggindustrier och borgarna om de slutade tala om Laval et Partneri som ett offer. De som råkade illa ut i Vaxholm var - precis som alltid annars - de som hade det sämst, som hade sämst skydd, som saknade skydd.
Och jag förstår att borgarna måste ljuga om det här. EP-valet 2009 blir inte ett val om klimat och miljö - det blir ett val om fackliga rättigheter, om arbete och välfärd. Det är en debatt de inte kan vinna - alltså kommer man att satsa på att diskutera allt annat istället.
Vi däremot, har allt att vinna på att ta den debatten. Och det ska vi göra!