Avtal och val - rörelser 2010


Nånstans lite skymundan kan det vara dags att harkla sig och påminna om att under 2010 ska en mängd olika avtal på arbetsmarknaden omförhandlas. Med det menas inte bara att man ska komma överens om kronor och ören, utan även andra saker, som rätt till heltid och hur man ska förhålla sig till bemanningsföretag.

Byggnads och motparten Sveriges Byggindustrier har faktiskt kommit ganska långt i förhandlingarna redan nu, men bakom hörnet finns ju Svenska Arbetsgivarföreningen, som uppenbarligen drivs av ideologi, och som bryr sig föga om sina minsta medlemsföretag. Det är nog ingen dålig gissning att tro att de kommer att kasta in en glidmina, av samma typ som de ville hiva på Svensk Handel förra gången.

Att det kommer gnissla är väl rätt självklart - och när vi inte heller ser att det ljusnar nämnvärt, inom Byggnads kommer arbetslösheten öka, finns det väl orsak att tro att det kan bli rejäla bråk. Det är ju nämligen så att i dåliga tider visar arbetsgivarna huggtänderna. Läs gärna här vad som väntar om den här killen fick bestämma...

Jag kan tänka mig att man våndas på Blasieholmen just nu - eftersom det finns vad man skulle kunna kalla ett korsvis ägande mellan Svenskt Näringsliv och den borgerliga regeringen är det ju helt uppenbart att avtalsrörelsen kommer att ta mycket plats i valrörelsen.

Antingen får man en smidig avtalsrörelse med få konflikter, vilket arbetsgivarna kommer tycka är åt helvete för dyrt, men då kan Reinfeldt sitta tryggare, vilket på sikt är något Urban och hans gäng vill, eller så får man en sjövild period med massor med strejker och lockouter, vilket kommer drabba Reinfeldt och alliansen hårt. Och se det vill inte Urban. För det är få saker som ger arbetarrörelsen så mycket draghjälp som en rejäl konflikt.

Efter att ha varit lojala, tagit lönesänkningar och försämrade villkor under finanskrisen, är det inte alls omöjligt att förvänta sig rejäla krav.

Det här är naturligtvis en av orsakerna till det något förvirrade tonläget hos borgerliga skribenter för tillfället. I likhet med Ann-Marie Lindgren förvånas jag över att moderaterna, som så skickligt kommunicerat med väljarna tidigare, nu verkar yrvakna och överraskade. De vann ju valet 2006 på att verka sakliga, ha en enig syn på politiken, och passa sig för att upprepa föregångarnas misstag. Så icke nu alltså. Istället gnäller de om att budskapet inte gått fram, att statsministern synts för lite och att väljarna inte fatta vad det handlar om.

Och sen ska de naturligtvis skjuta lite på Mona och Maria - vilket på nåt vis illustrerar en tilltagande desperation (och tro mig, vi som hörde Persson mässa om att jobben kommer vet vad det handlar om) och ideologisk tomhet. Fan, det funkade inte, liksom....

Det finns all anledning att återkomma till det här, men tills dess fortsätter vi väl att utmana Urban och hans gäng på debatter. Slut huka er bakom de dystra väggarna - kom ut och ta debatten med oss! Om ni törs.






0 kommentarer: