Japp, media är borgerligt. Agera därefter!

Så man har upptäckt att media i Sverige är borgerligt. Och? Nått nytt där? Är det på allvar nån som trodde att en rödgrön politik skulle ges plats i borgerliga tidningar? Eller att journalister, anställda på borgerliga blad, med uppdrag att bevaka politik skulle ha något eget utrymme att leka med? Dessutom verkar de här borgerliga tidningsjournalisterna sprida sig till public service, där deras devota utfrågning av De Fyra Alliansledarna är ett fint exempel.

OM det finns ett sånt utrymme är det garanterat strypt. Jag kan tänka mig att strypkopplet är precis så löst att de kan intala sig att de drivs av nån slags journalistisk integritet, men att de skulle kunna vara opartiska på De Stora Drakarna låter helt vansinnigt, vilket jag skrivit om ofta och mycket (senast här). Om detta skriver också Den Allierade Journalisten. De här borgerliga tidningsjournalisterna verkar också sprida sig till public service, där deras devota utfrågning av De Fyra Alliansledarna är ett fint exempel. Eller att de tror att de kan få bestämma hur ett UppdragGranskning-reportage ska se ut...

Det kommer inte ge nånting att hoa om det mediala (pop-ord!) underläge som arbetarerörelsen befinner sig i - istället måste man slå där det känns.
Sluta köp då. Punkt.

Jag vet att många vrider sig som kålmaskar när man säger att de ska sluta stoppa årsprenumerationer på 3000 spänn i fickan på de politiska motståndarna, men är det verkligen så svårt? De flesta jag känner ögnar yrvaket genom morgontidningen innan de går till jobbet, och jag kan lova att det hamnar rätt många olästa i pappersinsamlingen. Huvuddelen av de som prenumererar kan i varje fall läsa tidningen via datorn på jobbet (och är man riktigt elak kan man läsa via RSS-flöde och slippa reklamen). För oss som börjar tidigt är inte en morgontidning ett alternativ - jag hinner gå hemifrån innan den kommer.

Köp inte kvällstidningen heller. Varför ska man avlöna någon som vill en ont? Inte heller kan jag se att det kryllar av saker som bara finns i tidningen och inte på nätet. Att säga att det kan vara bra att veta vad motståndaren vill är trams - seriöst, tycker ni de verkar ha svårt att nå ut med sitt budskap? Man kan också fråga sig hur många av dessa bidragsgivare till Alliansen som också - för skams skull - köper Aktuellt i Politiken eller LO-tidningen, där man faktiskt får veta avsevärt mer om borgerlig politik. Till exempel.

Det här är inte fråga om censur - det är konsumentmakt. Jag skulle inte handla på ett varuhus som använder barnarbetare även om de också kan ha bra saker. Inte tänker jag äta på restauranger som inte följer avtal heller. För i slutänden är det precis här mitt egna ställningstagande spelar roll - ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Man kan ju fundera på hur många fackförbund som köper hem borgarmedia, för att nån ska kunna läsa Resultatbörsen (och om DN fortsatt ha en riktigt bra rapportering från gärdsgårdsserien hade jag kanske kunnat överväga att köpa lösnummer ibland, men icke). Eller hur många som faktiskt har tidningen både hemma och på jobbet, eller som köper Expressen men ändå läser den på nätet.
Ring och avbryt prenumerationen. Det kanske kommer kännas tomt vid söndagfrukosten, men man vänjer sig. Det är som att sluta röka - efter ett par månader fattar man inte varför det tog så lång tid. Och är det tillräckligt många så kommer det att ge reaktioner. I ett land där åttiofem procent av media (se här om hur journalisterna blivit alliansmegafoner) stöder alliansen, och de andra femton finns långt bortom händelsernas centrum måste man faktiskt agera.

Sitt inte still. Slå tillbaka där det känns. I plånboken.



Bilden? Den mest opartiska tidningen nånsin.