Medelåldern har gummihandske

Av olika orsaker går jag emellanåt på en hälsoundersökning. De kan delas upp i stor, mellan och liten hälsoundersökning. Den jag gick på var en liten - provtagning. Det är något som sjukvården hittat på för att få peta upp ett finger i arslet på mognare män. Det är därför det är extra viktigt med rent under såna dagar.

Jo, det är sant.
Oavsett vilken krämpa jag idag kommer till sjukvården för så slutar det alltid på samma sätt. "Om vi skulle kolla prostatan också..." Vafan, för nageltrång????
I enlighet med den hierarkiska ordning som råder inom sjukvården är jag också lydig - man tjafsar inte med läkare helt enkelt. Så man suckar, drar ner brallorna, lutar sig framåt över britsen och får höra:
-"Du kan ju tänka på nåt annat.." Och sen hör man det där "fuppt"-ljudet som kommer av att någon drar på sig en gummihandske.

Yep, jag ska just få min prostata undersökt och doktorn vill att jag ska tänka på Söderhavet, eller en konstutställning, eller hur man sätter en taklina. Skulle inte tro det - jag kan lova att i just det tillfället tänker man inte på nånting annat.
Inte tänker jag slappna av heller. Nån måtta får det vara...

Jag har funderat en del på det här - för de kvinnligare delarna av umgängeskretsen har inga problem att prata om sina gynekologbesök (ni vet, när nio tiondelar av männen blir bleka och helt plötsligt måste kolla att inte tiden gått ut på p-automaten), eller om hur pinsamt det är om gynekologen är en snygging.
Män har inga problem att tala om gummihandskebesöken när det bara är män - verkligen inte, för då kan man skämta friskt om det. Fast gränsen går ju när nån säger att de gillar det - då brukar det bli lite harklingar, och jobbade inte du ihop med den där Tobbe Jansson?
Nu vet ju inte jag hur det är hos gynekologen, men där har man i varje fall nån typ av ögonkontakt. Det har inte vi. Och det kanske är tur.

Sedan - efter ett smärtsamt grymtande - får man sig en liten föreläsning, som i mitt fall innebar att en stilig kvinna i min egen ålder - snälla Gud, jag vill inte se just henne ute i nattlivet - berättar att man ska vara rädd om sina doningar.

Jag uppskattar det, men man vet inte mycket om mäns doningar om man sedan med allvarlig röst måste tala om att man ska klämma på sina testiklar emellanåt.... Herregud, det är ju därför vi har soffor och TV-apparater. Försök med motsatsen ska ni se - tvinga en man att INTE röra sina testiklar under en dag. Lyckas han är han förmodligen amputerad, eller så har han nån annan som gör det, sanna mina ord.
Ärligt talat skulle jag vilja träffa en man som lyckas missa konstiga svullnader i doningarna så till den milda grad att det kommit till ett irreparabelt läge. För att inte tala om den där som tydligen såg det i spegeln! Hur fan är man skapt då?
Dessutom ska man lämna ifrån sig urin, vilket sker på ett smidigare sätt nu än förr. Numer behöver det inte vara morgonurin i varje fall. Det måste ju vara fler än jag som åkt till jobbet med en flaska med gult innehåll, och inte velat tappa väskan just den dagen. Och sedan är det blodprov - som tas knappt märkbart, till skillnad från de där sticken de gjorde förr i världen.

Jag följde med en kompis en gång, för säkerhets skull, Han svimmade nämligen av blod, och han gjorde verkligen det, vilket den barska sköterskan inte trodde mycket på. Hon var ändå snäll och dolde alltihop, men sen lyckades hon visa honom den blodiga tussen hon torkade av med.
Han dråsade ihop som en tungviktsboxare, och lyckades fastna mellan handfatet och en sån där hurts på hjul, och satt sedan benhårt fast. Och där låg han, tills vi lyckades bända loss honom och få honom på fötter, bara för att konstatera att han fått ett blodigt jack i pannan av handfatet. Vilket han såg i spegeln och dråsade ihop igen. Kom till sans, såg sitt eget blod, som nu fanns lite överallt, och tuppade av igen - det var som en Bröderna Marx-film kombinerad med Sweeney Todd.

Dessutom finns ju dessa hälsoprofilundersökningar, som innebär att man ska balansera, väga sig, mäta sig, tjafsa om huruvida man är överviktig enligt BMI-skalan eller inte, samt cykla. Förra gången jag gjorde det ramlade en av killarna när han skulle äntra cykeln, och gjorde illa sina doningar rätt rejält. Vilket fick killen bredvid att få ett skrattanfall så han tappade greppet om sin redan äntrade cykel och slog hakan i styret.

I vissa fall håller man sig nog friskare utan hälsoundersökning...


Ja, jag vet att det är en latexhandske, och jag skriver det här för att Krille påstod att jag inte skulle våga....

Svenska Dagbladets kostråd. Om att snacka i nattmössan

Jag köper ofta Svenskan, eftersom de har bäst korsord- prenumeration är ju uteslutet eftersom jag går innan tidningen kommer, händer det ju också att jag njuter av Kulturdelen (som är lysande!) eller fnissar lite åt ledarsidan. Men häromdagen hade förmodligen Gudmundson - ledarskribent som rimligen betecknas som mörkblå tokhöger - skrivit lite skadeglatt om att ytterligare en undersökning bekräftar att man når mest och bäst viktnedgång genom att äta fett.
Detta borde då, enligt ledarskribenten, föranleda diverse förståsigpåare att kräva skatteredktion av fet mat. Ity - googla! - att detta då skulle ge oss friskare och smalare folk.
Förhoppningsvis var inte skribenten helt nykter, eller kanske bara lätt grinig (det blir gärna så för regeringsförespråkare i dessa dagar) och det kanske också fick en och annan överste på Östermalm eller nån MUF-are att grymta instämmande. Eller vilka som nu är deras kärngrupp - att jag inte hör dit kan jag leva med.

Det är ju så att fett inte heller är bra i för stora mängder, för att uttrycka det lite försiktigt. Fett för med sig en driva andra sjukdomar och besvär, som knappast ska skattebefrias. För livet handlar ju inte enbart om att gå ner i vikt - för de flesta handlar det om att kunna hålla sig på en vikt som är både hälsosam och trivsam, och det gör man naturligtvis inte genom att införa skattelättnader på fett.
Men istället för att hacka på okunskap om proteiner, kolhydrater och fett hos SvD:s ledarredaktion var det en annan passus jag hakade upp mig på. En sant nyliberal en...

"Rimligen borde det vara upp till dem som äger matsmältningsorganen att avgöra vilken föda som passar dem bäst. Och det gör inte Livsmedelsverket, Folkhälsoinstitutet eller paternalistiska lagstiftare. Ännu."

Såpass. Vad Svenskans ledarskribent missar totalt är ju att just barn som drabbas av övervikt inte alls får bestämma över sina matsmältningsorgan. Och hos just barn saknas både kunskap och insikt om sambandet mellan fetma, bristande motion och för högt energiintag. Där jag personligen skulle säga att bristande motion är en bisak i sammanhanget, men om detta kan vi återkomma. Istället är det så att föräldrars taskiga kunskaper slår genom till deras barn. Och åt det kommer inte tio timmar extra idrott i skolan att göra ett dugg.
Men vad annars kan man förvänta sig av en ledarredaktion som fortfarande har svårt att acceptera att cigarrettrökning inte är rökarens ensak?

Många steg blir det... Om ett bekvämt sätt att röra sig på

Har gått. Mot gymet!
Jag går mycket. Inte bara på jobbet utan även på fritiden. Riktigt hur mycket gående det är har jag inte haft en aning om innan jag förra året kom med i Korpens Stegtävling. Då fick jag ut en riktig stegräknare - nej, de där man får som bonus med schampo eller skor är inte riktiga grejor - som jag, enveten som man är, och dessutom löjligt lätt biten av tävlingsinstinkt, i stort sett limmade fast på höften. Och sen började vi gå. Då var det TeamFairing, och jag konstaterade att jag i snitt gick sex kilometer per dag under arbetstid (nybygge). TeamFairing bestod av folk från vårt lokala gym, och min insats - sammanlagt blev det en promenad till Karlstad under tävlinsgperioden - bleknade i förhållande till våra två tävlingssatsande bodybuildingtjejer, som verkligen promenerade 2007...med mycket gott resultat!
Att gå är nämligen en vettig sysselsättning. Mycket få personer klarar av att springa en timme, men nästan alla kan gå en timme. Det är mycket mindre belastning på leder och knän, och den sammanlagda energiförlusten (nu ser jag att jag håller på att hamna i friskvårdsjargongen) för de flesta är inte alls så mycket mindre än att springa eller cykla.
Jag började träna med vikter i mitten av sjuttiotalet, och i kombination med nån slags allmänt måbra-intresse har man nog varit rätt lik en poet som vill läsa upp sina dåliga dikter för en ovillig lyssnarskara. Oj vad många personer man gett dåligt samvete, och herregud vad mycket dumma råd man gett under årens lopp, allteftersom olika pop-dieter eller motionsformer varit på tapeten. Jag har gett diettips värdiga vilken kandidat till kroppsbyggar-SM som helst till tanter, och rekommenderat stenhårda träningsprogram åt folk som varit på gränsen till rehabilitering.
I min bransch finns också en vedertagen myt som säger att a) man jobbar så hårt att man inte behöver träna, b) att man inte jobbar tillräckligt hårt om man dessutom orkar träna, och c) att en vuxen karl behöver stora lass med mat som äts mellan åtta och nio på morgonen. Alla tre är naturligtvis gruvligt fel.
För att orka bli gammal behöver man träna, för att orka jobba behöver man träna, och det är smartare att äta fler små mål under dagen för att orka med dagens arbete. Förhoppningsvis kommer det här att kunna slå rot så småningom men jag kan lova att det kommer ta tid. Och i dagens arbetsliv ska man inte behöva jobba så jävla hårt med kroppen att annan träning blir obehövlig. Talesättet om att"... lite hårt arbete inte skadat någon" lever ju kvar. Trots att vi vet att det är precis vad hårt arbete gjort - skadat en massa människor.
Nu finns det flera stegtävlingar att delta i. PEAB-koncernen deltar i Svenska Friidrottsförbundets modell, som heter Livslunken. Målsättningen är att vi ska gå nån slinga som längdmässigt ska påminna om en sträcka i Skåne (där bröderna Paulsson körde sin lastbil på femtiotalet antar jag), och det pågår mellan 5 maj och 15 juni.
Nu är det naturligtvis inte bara att gå. Man ska tänka på att ha vettiga skor, att gå ut lagom om man är ovan, och att komma ihåg att ha räknaren på sig. Jag har kompisar som, drabbade av samma tävlingsdjävul som jag själv, dragit på sig både benhinneinflammation och hälsporre. För att inte tala om förhårdnader på fötterna.
Meningen är att man ska försöka reducera sin kroppsvikt. Det finns en BMI-räknare som anger att jag är kraftigt överviktig, men att tro att enbart motionen skulle kunna ge viktreduktion är att göra det lätt för sig. Kunskapen om sambandet mellan energiförlust och motion (sedär, nu kom den dålige poeten tillbaka!) är fortfarande skriande stor, och man kan inte nog trycka på att det dels tar ca en månad innan man får de första bestående resultaten av en ökad förbränning (dessförinnan är det mest vätska, baby), och dels att det inte räcker med att motionera mer. Man måste se över ätandet också. I synnerhet behöver kroppsarbetare göra det.
Egentligen är det tragiskt att se killar som är på millilitern medvetna om hur mycket bensin deras bilar gör av med, inte ha en blekaste aning om hur mycket deras kroppar förbränner. Eller att den här kroppsliga förbränningen förändras genom åren. Men mer om det senare. För den som inte kan hålla sig från att läsa mer i ämnet rekommenderas å det varmaste att man tar en titt på Kolozzeum, en jättelik kunskaps- och frågebank om motion och kost.

Maria Eriksson, SM-vinnare 2007 t v. Åsa Karlsson t h.Bägge från TeamFairing