Har gått. Mot gymet!Jag går mycket. Inte bara på jobbet utan även på fritiden. Riktigt hur mycket gående det är har jag inte haft en aning om innan jag förra året kom med i Korpens Stegtävling. Då fick jag ut en riktig stegräknare - nej, de där man får som bonus med schampo eller skor är inte riktiga grejor - som jag, enveten som man är, och dessutom löjligt lätt biten av tävlingsinstinkt, i stort sett limmade fast på höften. Och sen började vi gå. Då var det TeamFairing, och jag konstaterade att jag i snitt gick sex kilometer per dag under arbetstid (nybygge). TeamFairing bestod av folk från vårt lokala gym, och min insats - sammanlagt blev det en promenad till Karlstad under tävlinsgperioden - bleknade i förhållande till våra två tävlingssatsande bodybuildingtjejer, som verkligen promenerade 2007...med mycket gott resultat!
Att gå är nämligen en vettig sysselsättning. Mycket få personer klarar av att springa en timme, men nästan alla kan gå en timme. Det är mycket mindre belastning på leder och knän, och den sammanlagda energiförlusten (nu ser jag att jag håller på att hamna i friskvårdsjargongen) för de flesta är inte alls så mycket mindre än att springa eller cykla.
Jag började träna med vikter i mitten av sjuttiotalet, och i kombination med nån slags allmänt måbra-intresse har man nog varit rätt lik en poet som vill läsa upp sina dåliga dikter för en ovillig lyssnarskara. Oj vad många personer man gett dåligt samvete, och herregud vad mycket dumma råd man gett under årens lopp, allteftersom olika pop-dieter eller motionsformer varit på tapeten. Jag har gett diettips värdiga vilken kandidat till kroppsbyggar-SM som helst till tanter, och rekommenderat stenhårda träningsprogram åt folk som varit på gränsen till rehabilitering.
I min bransch finns också en vedertagen myt som säger att a) man jobbar så hårt att man inte behöver träna, b) att man inte jobbar tillräckligt hårt om man dessutom orkar träna, och c) att en vuxen karl behöver stora lass med mat som äts mellan åtta och nio på morgonen. Alla tre är naturligtvis gruvligt fel.
För att orka bli gammal behöver man träna, för att orka jobba behöver man träna, och det är smartare att äta fler små mål under dagen för att orka med dagens arbete. Förhoppningsvis kommer det här att kunna slå rot så småningom men jag kan lova att det kommer ta tid. Och i dagens arbetsliv ska man inte behöva jobba så jävla hårt med kroppen att annan träning blir obehövlig. Talesättet om att"... lite hårt arbete inte skadat någon" lever ju kvar. Trots att vi vet att det är precis vad hårt arbete gjort - skadat en massa människor.
Nu finns det flera stegtävlingar att delta i. PEAB-koncernen deltar i Svenska Friidrottsförbundets modell, som heter Livslunken. Målsättningen är att vi ska gå nån slinga som längdmässigt ska påminna om en sträcka i Skåne (där bröderna Paulsson körde sin lastbil på femtiotalet antar jag), och det pågår mellan 5 maj och 15 juni.
Nu är det naturligtvis inte bara att gå. Man ska tänka på att ha vettiga skor, att gå ut lagom om man är ovan, och att komma ihåg att ha räknaren på sig. Jag har kompisar som, drabbade av samma tävlingsdjävul som jag själv, dragit på sig både benhinneinflammation och hälsporre. För att inte tala om förhårdnader på fötterna.
Meningen är att man ska försöka reducera sin kroppsvikt. Det finns en BMI-räknare som anger att jag är kraftigt överviktig, men att tro att enbart motionen skulle kunna ge viktreduktion är att göra det lätt för sig. Kunskapen om sambandet mellan energiförlust och motion (sedär, nu kom den dålige poeten tillbaka!) är fortfarande skriande stor, och man kan inte nog trycka på att det dels tar ca en månad innan man får de första bestående resultaten av en ökad förbränning (dessförinnan är det mest vätska, baby), och dels att det inte räcker med att motionera mer. Man måste se över ätandet också. I synnerhet behöver kroppsarbetare göra det.
Egentligen är det tragiskt att se killar som är på millilitern medvetna om hur mycket bensin deras bilar gör av med, inte ha en blekaste aning om hur mycket deras kroppar förbränner. Eller att den här kroppsliga förbränningen förändras genom åren. Men mer om det senare. För den som inte kan hålla sig från att läsa mer i ämnet rekommenderas å det varmaste att man tar en titt på Kolozzeum, en jättelik kunskaps- och frågebank om motion och kost.
Maria Eriksson, SM-vinnare 2007 t v. Åsa Karlsson t h.Bägge från TeamFairing
0 kommentarer:
Skicka en kommentar