Man får hoppas att den sorts journalister som ser sitt yrke som ett sätt att förändra världen fortfarande kommer att finnas kvar. Tyvärr finns det nog en alltmer spridd uppfatning om att det är ett patrask - en tanke som inte alls är ny; tvärtom. Under många år betraktades journalister som ett hyenasläkte, helt utan moral. Men det kom en omvärdering under sextiotalet - allt fler reportrar lyfte blicken från de vanligaste morden och skvallret, och upptäckte och beskrev en värld fylld av orättvisor, om övergrepp och utnyttjande. Ett flertal av den tidens journalister - både i etermedia och i press - blev också legendariska.
Det kan vara bra att komma ihåg det när journalistkåren idag åter angrips från olika håll. Allt fler journalister attackeras och hotas i världen, och så även i Sverige. Om det nu vore så att man angrep alla dessa med kändisambitioner - som inte kan skriva, som har blandat ihop sin person med innehållet - så vore det väl kanske inte så dumt. Men det är naturligtvis inte de här lättviktiga radskrivarna som är målet.
Det är därför det är skönt att höra kloka och kunniga reportrar på radion ta itu med de orättvisor och oceaner av lidande som berör miljoner människor men som redaktörer i Sverige förpassar till en papperskorg, för att istället ta upp valfri filmstjärnas senaste skilsmässa.
Idag kunde man åter lyssna på ett isnlag i P1-morron, om den vidriga miljö som asiatiska gästarbetare lever i, när de håller de oljerika arabstaterna under armarna. I Kuwait finns det fler gästarbetare än inhemsk befolkning, men de får inte äga något och bor i välbevakade enklaver, som turister helst inte ska se. Det utgör ett proletariat, som säljs av förmedlare i sina hemländer, ofta utan att veta vad de ger sig in på. Och sedan sitter de fast i kontrakt som är omöjliga att bryta, och som gör att det kan gå år innan de ser sin familj igen.
Det finns all anledning att engagera sig för fackliga rättigheter - och mänskliga rättigheter! - för de här grupperna. Det finns en kamp, men den bekämpas med iver av både förmedlare och stat, och det finns en inte så liten rasistisk underton i det hela.
Numer finns det ju inga arbetlivsrelaterade program i radion, och att tro att de skulle komma tillbaka är nog fåfängt. Att de kommersiella kanalerna skulle åstadkomma det är rent skrattretande. Tills dess får man lyssna på de få program som gives.
På bilden - gästarbetare i Kuwait i sin gemensamma lägenhet. Jo, det är hela lägenheten ni ser
0 kommentarer:
Skicka en kommentar