Jaha, då har de slagit tappen ur tunnan. De rätt modesta invändningar mot den moderata statsledningen som förekom redan 2007 har nu vänts till något som kanske kan beskrivas som ett uppror, eller i vart fall starten till det. Och bakgrunden är egentligen rätt enkel - man hade en plan för hur man skulle vinna makten men sen tog det slut. Man har genomfört sitt manifest (nåja, rätt mycket bidde inte mer en tummetott, som bensinskatt eller fastighetsskatt) och sen har man ägnat sig åt att bli osams. Och de politiska reportrarna har ett smörgåsbord att välja från, och gör det också.
När man på ledarplats i de två största morgontidningarna - som gav obetingat stöd åt de borgerliga under valrörelsen - ifrågasätter ledarskap, kompetens och strategi, så borde nog de så beramade kampanjmakarna som låg bakom Allians För Sverige dra öronen åt sig.
Jag, som lider svårt av borgerlig demagogi, borde naturligtvis sitta nöjt tillbakalutad och åse eländet. Det kommer inte dröja på innan de marginaliserade stödbenen i koalitionen, centern och kd, kommer att ta sig ton och börja lansera sig som de riktiga bröderna i samma koalition. Sanna mina ord.
De Nya moderaterna är inte alls särskilt måna om traditionella moderata frågor, utan bemöter sånt med vad som närmast kan betraktas som förakt och stöddighet. Fredrik Reinfeldt borde passa sig för sånt - exemplet med Göran Persson borde förskräcka. Dessutom finns det "ute i landet", om man lyfter blicken från storstadshorisonten, och knappt det, en emellanåt skriande ogemenskap mellan just samma partier som förväntas regera landet.
Vi behöver inte ens gå utanför Stockholms län. I både Nacka och Täby är det ett argt socialliberalt folkparti som stretar emot ett mycket maktfullkomligt moderatparti, som definitivt inte är nytt. I Upplands-Bro regerar fp tillsammans med sossar, i Järfälla var det borgerliga partier som stoppade utförsäljningen av yrkesutbidlningen.
Och det här är illa.
Nästa steg i den här röran är att hr Reinfeldts eventuella kapacitet som regeringschef kommersättas under luppen. Efter alla de klantigheter som skett sedan maktövertagandet börjar inte den vidräkningen på en smickrande nivå. Istället är det väl bara att konstatera att han är en av de svagaste statsministrar vi haft, kraftigt distanserad av en dominant finansminister och en utrikesminister fylld av beundran för sin egen person.
Det är inte bra för Sverige, det är inte bra för borgerligheten och det är inte bra för arbetarrörelsen.
Hur kan då det komma sig? Fälldin, om nån minns honom, var en tillgång för arbetarrörelsen, vill kanske vän av ordning påpeka. Japp. Därför att man visste var man hade honom. Man kunde bedriva oppositionspolitik mot hans regering. Det är jävligt svårt att opponera mot någon som glider undan hela tiden, byter åsikt, backar från förslag och som desavouerar - sök! - sina allianspartners.
Jag blir alldeles brydd när jag ser hur de beter sig, men kontentan är att de alla fyra (de är fyra, glöm inte bort Hägglund) fortfarande bedriver oppositionspolitik. En kommunal bekant med annan uppfattning sa rent ut att de glömt att det är de som regerar. Fru Olofsson borde begripa att hennes ständiga utfall mot socialdemokratin blev passé så snart hon marscherade in i Rosenbad. De är helt enkelt fyra oppositionsledare som inte håller måttet i det statsbärande formatet.
Därför har Per Westberg en radikal idé - låt Anders Borg ta över både finansen och juridiken, eftersom det uppenbarligen är han som bestämmer. Till detta kan man ju föreslå att man kan låta hr Bildt - mannen som ICKE tänker låta sina ryska ubåtar förringas till vare sig minkar eller skolfartyg - bli statsminister.
Vi måste ha människor med konturer som styr landet. Det här bleka gänget har gjort sitt. Det fria fallet har med största sannolikhet bara börjat, och den här regeringsperioden som kunde ha varit starten på en lysande framtid. istället kanske bli bleka döden för två av parterna...
Bilden föreställer Lusitania, sänkt 1915, på en färd som alldeles uppenbart var riskabel.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar