Inför LO-kongressen. Om att kampviljan finns där


I slutet av maj startar LO-kongressen, och det är en av de viktigare kongresserna den här gången (de kan ärligt talat hålla rätt trist nivå emellanåt). Men just den här gången finns det mycket att ta tag i, och jag är mycket spänd på att se hur man kommer hantera diverse heta potatisar. Det finns goda möjligheter att kongressen sker i skuggan av en utvidgad och pågående konflikt, det finns all anledning att tala om EU (hör ni det Vanja och Erland - tala med oss!), och vi måste se över både organisationsform, lönebildning och kommande lågkonjunkturer. Själv ser jag gärna att facket tar en match för de papperslösa, och sen ska det väl skällas om a-kassan och regeringen ska hudstrykas.
Om man vill sniffa lite om tonläget i facket kan man ta en titt här, sexton fackliga tidningar samlade på ett ställe, även om inte alla har med just LO-kongressen att göra. Och sniffar man tillräckligt här upptäcker man att det finns en kampvilja som det var länge sen vi hörde. På Första Maj var vi artontusen i Stockholm (sheriffen på plats sa det, och sen stryker polisledningen av femtusen; det har de alltid gjort. Sant!!!), och det var inga sänkta huvuden som gick där inte.
Just i år skulle ju både CUF och MUF försöka ta poänger genom att ha olika aktioner. Och hr Schlingmann fick ta plats hos Nordegren i P1 för egen förstamajappell. Det man kan säga är att Daniel Suhonen klädde av Niklas Wykman med besked, vilket också Svds radiorecensent tyckte (inte på nätet), och Magnus Andersson var mer pubertal än vanligt när alltid redige Peter Persson tog ner honom på jorden. Lyssna när Andersson kommer in falsett när han får mothugg - det är rätt kul...Fast mest känner jag för den gamle farbrorn, som var lessen i sin rullstol över att högerbarnen inte kunde låta honom få njuta av tåget i fred vid Humlegården. Är det politisk debatt? Att göra människor lessna? Tydligen.
För den som inte var där kan jag varmt rekommendera att vara med nästa år. Det är en magisk känsla när Kungsgatan fylls av musik och talkörer. Fast Byggnads får dra dit några egna megafoner nästa gång, man får så ont i stämbanden annars. Den som funderar på om arbetarrörelsen har plats för invandrare kunde ju kolla in kurdiska, indonesiska, mongoliska, judiska, syrianska eller latinamerikanska avdelningarna. Eller nån annan avdelning.
Jodå, det finns både ilska och gott humör i facket just nu. Ingen ska tro att det kommer vara lätta eller snälla debatter i Folkets Hus, eller att ombuden kommer lägga sig för dekret från Norra Bantorget - tror man det underskattar man styrkan i den fackliga rörelsen rent gruvligt. Det är rent befriande att slippa den där tillvanda debattpolityren som kan göra det politiska samtalet i medierna så tråkigt. Och framförallt, vi väntar på svar....


På bilden - Fruängens Golv visar vad de tycker!