Ta en titt på foten. Om förebyggande arbete från grunden


Jag har fått lite uppmaningar om att skriva mer om själva arbetslivet, istället för att spilla över på konst, böcker och politik. Nu råkar jag inte själv se nån motsättning i detta - konst. böcker och politik har en mycket stor plats i mitt liv, på samma vis som mitt arbete, och det finns drivor med påbörjade blogginlägg som bara väntar på att få ta lite utrymme.
Men till dess ska vi tala lite om fötter. Man har ju sett en och annan i omklädningsrummet - medelålders, knotiga, spruckna och halta. Fjärran från de små runda fötter som den nyfödde har. Och lunchrummet har väl både en och annan gång fyllts med avsmak över hårresande historier om näranog ruttna kroppsdelar
Fortfarande kommer mycket av de mest förekommande bekymren från underlaget vi rör oss på - det är inte bra för klövarna att dag ut och dag in gå på dessa råytor, eller att halka omkring i bärlag. Ofta är vi också blöta om fötterna, eller har för täta skor, eller för tunga skor - och man är bara dum om man väljer dojjer utan skydd bara för att det är bekvämt; en spricka i foten är en barnlek jämfört med en fyrtummare i fotsulan kan jag meddela.
Därför ska vi puffa lite för den Internationella Fothälsodagen, som arrangeras av fotterapeuter i världen, därför att taskiga fötter inte alls är ett nationellt problem, och precis som en bekant i branschen påpekar - dåliga fötter är ofta skulden till knä-, höft-, rygg- och nackont. Allt detta är kända bekymmer i produktionen.
Man ska inte dra sig för att påpeka att folk inte klipper sina naglar - emellanåt kan man se exempel som skulle hedra vilken trädklättrande primat som helst (klicka om du törs), och det skulle inte skada med lite salva, tvätt eller nya strumpor på rätt många ställen. Fotsvamp är inte heller en ovanlig åkomma, som faktiskt kan komma från att man bara tvättar sig ner till ljumskarna i duschen, och låter smutsen rinna ner över bladen (klicka om du törs).
I byggsvängen krävs det att man har skyddsskor, med trampskydd och stålhätta. Och visst ska man erkänna att utvecklingen gått framåt - från gårdagens dykardojjor till dagens välventilerade sandaler med kompositsula. Men fortfarande är det så att vi förväntas beställa skor från katalog - något man knappast skulle göra med sina vanliga skor, för att inte tala om träningsskor. Fötterna hittar nämligen på saker under ens livstid.
De växer. De förändras. Långt efter man vuxit klart på längden fortsätter fötterna att formas. Fotvalven sjunker ihop (och försök höja ett par såna!), man börjar gå snett, och man kanske drabbas av diverse annat elände, som benhinneinflammation (välkänt fenomen hos idoga löpare) eller bara får ont i fötterna.
Det är därför det är så stolligt att man ska köpa skor man ska ha under arbetet via katalog. Jag orkar inte tänka på alla oformliga skor man prövat och förkastat (och hunnit få ont av) innan man äntligen hittar ett par som verkar OK. Och då slår det ju sällan fel - just den modellen ingår inte i företagets inköpsmall eller så har den utgått ur sortimentet.
Skor i vår bransch är ju en färskvara - egentligen ska man byta dem när skyddshättan tittar fram genom lädret, eller när de blivit tillräckligt nertrampade, men den sortens egenkontroll är vi rätt dåliga på. Man byter dem tyvärr för sent; när de är bortom all räddning. Och då har man säkert redan självsprickor eller liktornar (klicka om ni törs).
Nu har jag inte stora förhoppningar om det men det skulle vara kul om folk i behörig position på olika byggföretag faktiskt tog det här på allvar. Jag är övertygad om att både trivsel och sjukfrånvaro skulle påverkas positivt av att vi började tänka på det vi går med.