Om ett smartare sätt att bygga


Istället för att fortsätta hoppa på centern för att de ger sig ut på arenor de inte behärskar, kunde det kanske vara bra om vi istället la lite krut på att göra det som det hela borde handla om - fundera kring hur man kan bygga smartare eller snabbare eller effektivare. Eller alltihop...
Det är ju inte så att problemet inte är nytt. Om det nu är ett problem - min erfarenhet är ju att vi idag är ohyggligt mycket effektivare på arbetsplatsen än för tjugo år sen, men fortfarande finns det en tröghetslag som är rätt frustrerande.
Istället för att utreda det här en gång till - för jag håller med Sync och Byggblasket och flera andra om att det får räcka nu - kan man ju rätt snabbt identifiera en driva problem. Omkring dessa borde debatten handla, förutom en del andra småsaker.

1. Det är för dålig konkurrens. Det finns fyra stora drakar, och några uppstickare, men sen är det slut. Det är bara de stora som kan ta de stora jobben - bostadsområden, jätteprojekt - och de får dessa jobb ändå, utan att behöva konkurrera med effektivitet.
2. Hierarkin inom byggsvängen är fortfarande stenhård. Man öppnar icke käften som ung och grön. Man kan ha hur bra idéer som helst men det viktigaste är att veta sin plats.
3. Konservatismen är stor. Nytänkande ses med misstro. Nya tekniker tas inte tillvara. Fortfarande är "det var bättre förr" en standardfras. Eller att "förr i världen var de i varje fall yrkesmän". Nå, de byggde faktiskt både illa, långsamt och dyrt förr också. I själva verket är dagens utbildade byggnadsarbetare långt mer mångsidiga än de tidigare generationerna. Vilket för oss till
4. Utbildning. Det är ju märkligt att man samtidigt som man efterfrågar större kompetens (och mer ansvar) av byggjobbarna, i samma andetag försämrar utbildningen för den nya generationen.
5. Kunskapsöverföring. Jag VILL inte komma till en arbetsplats till, där man bestämt att plocka ner tornkranen i vecka 38 fast alla på plats ser att den behövs till vecka 44. Jag VILL inte komma till ännu en arbetsplats där etableringen ligger en kilometer från arbetsstället. Jag VILL inte stå och tjafsa med en verkare till om hur mycket virke det går åt. Jag VILL inte stå med händerna i fickorna och vänta på att det ska komma en lastmaskin som skulle ha varit där för tre timmar sen (och jag vill fan inte filmas när det sker!).
6. Jag vill vara med och se hur lång tid momenten tar. Har man räknat med en mobilkran? Var ska den ställas upp? Kan den ställas upp där? Hur ser tillfartsvägar ut? Kommer man att ta dit städare eller bärhjälp? Kommer jag att få sällskap av kunniga yrkesmän, eller kommer vi att omges av klåpare?
7. En tilltagande okunskap om hur en byggarbetsplats fungerar. Faktum är att den sista tidens debatt tyvärr visar att alltför många inte vet. Vilket gör att de gissar, och tror, och det slutar med att de stjälper mer än de hjälper.

Jag är beroende av att processen fungerar. Ju bättre ett bygge går - fortare, snyggare, lönsammare - desto bättre pengar tjänar vi som jobbar på ackord. Och våra ackord drar med sig de som tjänar sämre. Alltså är vi intresserade och vill ta del - det är bara att fråga i vilken byggbod som helst.
Men hur ofta blir vi involverade? Inte särskilt ofta. Och om hur det ska bli ändring på det, är vad det borde handla om. Vi är en viktig resurs - ta vara på oss.


Bilden? Från geniale Robert Nyberg

3 kommentarer:

Det är bra att du ryter ifrån.

Jag önskar att jag hade Ingvar Perssons pamflett om Vaxholm tillgänglig för han skriver väldigt bra om det hat/förakt/rädsla som medelklassen känner inför hantverkare med allt vad det innebär av oklara maktförhållanden (å ena sidan betalar man lönen, å andra sidan saknar man den praktiska kunskapen om arbetsprocessen).

 

Kan inte annat än att hålla med.
Fet tumme upp (Y)