Som jag skrev för länge sen - arvtagerskan vill flytta hemifrån. Skaffa ett eget liv, slippa monarken, arvtagaren och det bankrutta kungariket. Men var ska hon flytta? Var ska vi ta'at?
Jag och väldigt många med mig är övertygade om att vi behöver en rejäl dos bostadspolitik, som inte är inriktad på att gödsla dyrbar mark med trånga och skeva egnahem. En bostadspolitik som tar många fler hänsyn, men som framförallt ser till att det byggs.
För det gör det inte. Det är riktigt bedrövligt.
Det trista, eller magiska, med boendet är att det inte styrs av ekonomin på samma sätt. Unga människor vill flytta hemifrån precis lika mycket i dåliga tider som i goda, och gör det också. Men inte till bra lägenheter, utan till något som långsamt håller på att bli en boende-katastrof.
Och än har jag då inte sett något röd-grönt som gör mig särskilt lycklig. Att det finns enstaka slattar i somliga kommuner gör då rakt ingen sommar. I min egen kommun skulle vi behöva många hundra lägenheter. Likadant är det på många andra platser. Men det handlar ju inte bara om många, det handlar om hur.
Bilden? Kanske kan vara framtiden...
2 kommentarer:
I många kommuner är situationen en annan. Där finns massor av lägenheter att bo i men inga jobba att jobba på för att ha råd att bo.
Hur löser vi det? Importerar jobb till landsbygden och flyttar lägenheterna till storstäderna?
Att få möjlighet till ett eget boende och ett eget arbete är själva grunden till våra liv som självständiga individer. Svårt och viktigt.
Du har så rätt...
Skicka en kommentar