Pengar och moral och politik

Peter Andersson skriver idag om pengar och politik. Inte vilka pengar som helst, utan om de pengar som moderaterna vägrar redovisa. Pengar som de får av människor och organisationer som inte vill stå för det. Pengar som rimligen skänks för att ge någon typ av motprestation.

Egentligen är det märkligt att moderaterna är så ovilliga att redovisa vilka bidragsgivarna är. I det öppna samälle de påstår sig vilja ha är det väl rätt självklart att man inte i lönndom ska kunna köpa makt och inflytande. För ordningens skull (och innan gnällkommentarerna kommer) kan jag berätta att fackföreningsrörelsen varje år lämnar tillskott till det socialdemokratiska partiet, och det är hur offentligt som helst. Det har aldrig hymlats om det, och därför är DNs ledare idag till viss del rätt larvig. Men däremot är det bra att alliansmegafonen motvilligt kan erkänna att det här är ett problem, och inte ett litet sånt

Det händer att jag träffar människor som inte vill vara med i facket för att facket ger pengar till sossarna. Själv är jag inte så intresserad av att gynna företag som ger pengar till moderaterna - men jag vet ju inte vilka det är.

Det här är helt enkelt usel moral. Inte dubbelmoral, utan dålig moral. Vi har ett regeringsparti som får okända summor av okända bidragsgivare. Vad skulle vi säga om ett land i Tredje världen där sånt förekom? Jag kan lova att just moderata företrädare vore de första att kräva att bistånd och hjälp skulle upphöra...