Slöso, Svenskan och Solna

Propagandaföretaget Timbro har infört något som heter Slös(o). En funktion som ska avslöja onödiga excesser i den offentliga verksamheten. Det är rätt bra - jag gillar inte heller att det eldas för kråkorna med mina skattepengar. Givetvis är det ett steg i den mödosamma kampen att få acceptans för skattesänkningar, genom att få det att låta som det fanns många miljarder av skattespararnas hopsläpade pengar, som oansvariga politiker kastar huller om buller.
Nå, det är väl rätt uppenbart. Jag tror det var länge sen nån såg Timbro som en neutral deltagare i debatten. På samma vis hoppas jag att ingen ser LO eller PRO eller Kyrkan som neutrala faktaspridare - så är det ju inte. Det betyder dock inte Timbros åsikter är ointressanta, eller alltid osanna.
Slös(o) har ju då uppmärksammats av Svenskans ledarblogg, som raskt pekar ut ett antal, i deras ögon, oansvariga skrytprojekt.
Men vart tog det mest definitiva skrytprojektet vägen? Det som verkligen kostar pengar??? Jag talar ju om Nationalspektaklet, konsertarenan i Solna. Nämner Svenska Dagbladets ledarblogg den? Finns den?
Icke. Trots att det verkar bli en rejäl risk för Solnas skattebetalare, trots att den inte har någon hyresgäst, trots att det kommer att byggas en annan arena mindre än en halvtimme därifrån.
Man ska väl inte förvånas.

Det gör inte heller Johanna, som tycker att Slöso kan komma på besök till Solna, eller Peter, som tycker det är bra att Slöso reagerat på moderaternas hantering av Nya Karolinska....


Bilden? Det finns säkert de som kan svälja kameler...

Pengar och moral och politik

Peter Andersson skriver idag om pengar och politik. Inte vilka pengar som helst, utan om de pengar som moderaterna vägrar redovisa. Pengar som de får av människor och organisationer som inte vill stå för det. Pengar som rimligen skänks för att ge någon typ av motprestation.

Egentligen är det märkligt att moderaterna är så ovilliga att redovisa vilka bidragsgivarna är. I det öppna samälle de påstår sig vilja ha är det väl rätt självklart att man inte i lönndom ska kunna köpa makt och inflytande. För ordningens skull (och innan gnällkommentarerna kommer) kan jag berätta att fackföreningsrörelsen varje år lämnar tillskott till det socialdemokratiska partiet, och det är hur offentligt som helst. Det har aldrig hymlats om det, och därför är DNs ledare idag till viss del rätt larvig. Men däremot är det bra att alliansmegafonen motvilligt kan erkänna att det här är ett problem, och inte ett litet sånt

Det händer att jag träffar människor som inte vill vara med i facket för att facket ger pengar till sossarna. Själv är jag inte så intresserad av att gynna företag som ger pengar till moderaterna - men jag vet ju inte vilka det är.

Det här är helt enkelt usel moral. Inte dubbelmoral, utan dålig moral. Vi har ett regeringsparti som får okända summor av okända bidragsgivare. Vad skulle vi säga om ett land i Tredje världen där sånt förekom? Jag kan lova att just moderata företrädare vore de första att kräva att bistånd och hjälp skulle upphöra...

DN och objektiviteten

Det skrivs ju en del skit på Wikipedia. Det har väl varit rätt känt rätt länge. Jag minns att jag läste en artikel om Olof Palme där som förmodligen lagts upp av nån som kraftfullt led av Palmehatet. Nå, den försvann. Och det finns fler såna...

Men det blir ändå lite märkligt när just DN använder Wikipedia som källa för en del av sin artiklar (som de nu redigerat bort). Vad hände med faktagranskning liksom? I synnerhet efter det senaste missödet (jag vägrar kalla det en skandal) i riksdage. Fast jag undrar mest vad som kan ha skrivits om George Clooney, och om han bryr sig....

Nu råkar det ju vara så att DN politiseras alltmer vilket Det kunde varit värre beskriver bra. Tidningen håller på att bli en megafon av Nyheter Från Sovjetunionen-typ. Undrar vad det beror på.........

Och ja, jag använder Wikipedia som källa för saker och ting. Jag tror ingen förväntar sig att jag ska vara opartisk. Olydig is teh shit....'

HBT-Sossen om saken, Alliansfritt och Peter Andersson

Bilden? En olydig karl till - bara för Lisa....

Milton och kollektivavtalen.

Jonas Milton är VD för något som heter Almega. Han är också en av näringslivets torpeder när det gäller att attackera saker som Svenska Arbetsgivarföreningen inte tycker om. Jag har mycket svårt för att kalla dem Svenskt Näringsliv - jag har ingått i det svenska näringslivet, och delar inte så många av just Svenskt Näringslivs åsikter. De är fortfarande Svenska Arbetsgivarföreningen - om än i en sprucken vas...

Han tycker inte om kollektivavtalen. Det är inte att förvånas över. De är nämligen bra för vanligt folk. De ser till att vi inte har en låglönemarknad och ett proletariat. Vilket man kan säga att man nog har nästan överallt där man tillämpar Jonas Miltons modeller.

Nu menar jag inte att Jonas Milton är ond, och vill se trasiga familjer som säljer sig vid vägkanten - men i förlängningen är det där vi hamnar. Eller så får vi nån slags mental fattigdom, där det är okey att pressa löner och arbetsvillkor förbi gränsen av anständigt. Jag tror bara han är rätt okunnig om hur det ser ut, utanför tjänsterummet.

Jonas Milton talar om kollektivavtalet som en löneform, och man kunde kanske begära att en VD av hans kaliber visste lite bättre vad det innebar. För kollektivavtalet rymmer fler saker än så - pensioner, försäkringar, arbetstider; ja, en hel massa olika saker som man annars skulle få lösa via andra avtal. Eller bråka om. Och bråka är vi bra på - så om Jonas Milton skulle vilja begränsa vår rätt att strejka och protestera så vet ni vad som väntar...

Dessutom ger ju kollektivavtalen oss bra med pengar, vilket man läsa om i DN. Och här hamnar man i en intressant diskussion med nyliberalerna - de vill gärna att folk ska förhandla fram bra löner åt sig själva, men gud så hemslt det skulle vara om några lyckas förhandla fram ännu bättre villkor om de gör det tillsammans. Då är det farligt, Kommunism, närapå.

Man kan fundera på om Jonas Milton tänkt ett steg till. I min värld, där man kanske faktiskt ett par gånger om dagen kan dö, handlar det faktiskt inte bara om pengar. Eller om jag ska lita på min arbetsgivares godhet. Det handlar om jag ska kunna komma hem efter jobbet.

Men om man sedan tittar på Almegas hemsida - här - så får man ju en stark känsla av att de har en politisk agenda. En stark en. Det har Byggnads också, men se det skäms vi inte för. Vi har också en del jobbare som avstår från att vara med i facket för att de inte delar våra värderingar, stackars satar. Men jag undrar hur många av Almegas medlemmar som egentligen delar Almegas värderingar?

Eller om det faktum att främlingsfientlighet växer sig stark där man tillåter lönedumpning. Om Jonas Milton får som han vill - så spolar han banan för de främlingsfientliga. Det är då man undrar hur han tänkte...

Bilden? De som tror att jorden är platt...

Inlägg trehundra. Om fusk i byggsektorn

Det är rätt symptomatiskt att inlägg trehundra kommer handla om svartjobb och ekonomisk brottslighet i byggsektorn. Det har ju blitt några poster i ämnet, och nu är det dags för en till. I vanlig ordning ska vi hacka på Företagarna, en organisation som så smått passar in i serien Moderata Flaggskepp. Nu senast är det i SvSvD där de ondgör sig över en fungerande metod att konstatera och avslöja ekonomiska oegentligheter i byggsektorn.
Exakt vad deras invändningar bottnar i är svårt att komma fram till, eftersom seriösa företag borde ha ett mycket stort intresse av att ohederlig konkurrens försvinner. Men i vanlig ordning kör Företagarna med skygglappar på och ylar om ökad byråkrati och krångel. Och om skatter naturligtvis.
Efter att ha konfererat med egenföretagande kamrater i byggsvängen kan jag konstatera att den byråkratiska ökningen för dem låg i att man bytte en blankett mot en annan och flyttade två datum. Knappast oöverstigliga problem. En åsikt som också delas av Svensk Byggindustri.
Inte om man jämför med det evinnerliga krångel som gränsdragningen kring hushållsnära tjänster skapat istället, där man får göra en sak och bli subventionerad för det, men där en annan sak faller under en annan skattesats, och det ska fyllas i papper och föras noteringar. Man kan ju fundera på om Företagarna har en susning om hur det fungerar på de verkligt små företagen.
Vid samma ytterligt oseriösa undersökning i kamratkretsen fann jag ingen som var medlem i Företagarna. Det vanligaste argumentet var att det var för dyrt och att man inte fick nåt för pengarna - se där ett problem de delar med facket!
Problemet för arbetsgivarorganisationerna är att de inte riktigt vill se att de är en del av problemet kring svarta pengar och kriminalitet Varje förslag som kommer för att försvåra penningtvätt eller annan illegal verksamhet i företagarvärlden möts alltid med ett fasans gny: -Nu blir det mer kontroller och byråkrati, nu blir det ökade kostnader.
Och svaret på det är: Japp, det blir det. Man kan inte komma från att det är billigare att anlita oseriösa underentreprenörer med kontoret på fickan och grisig attityd. Det är billigare att ta ett extremt lågt anbud trots att man kan misstänka att det inte står rätt till, och man kan tjäna rätt grova pengar på att inte bry sig om att konkurrera på lika villkor. Hur det kan gå till framgår mycket klart i den mycket läsvärda Organiserat svartarbete i byggbranschen, som kan läsas eller laddas ner här
I slutänden är det ju de seriösa företagen som får betala kostnaden för de svarta jobben, för momsfusket och den grå marknaden.
Under de år jag själv drev eget företag, och det är en erfarenhet jag delar med i stort sett alla andra småföretagare, så var det inte byråkratin som var ett stort hinder. Den som påstår det ljuger. Det stora problemet var andra företag som inte betalade. Inte enstaka privatpersoner; det var sällan problem, men andra företag. Och efter ett tag begrep jag att det fanns en annan marknad där man gjorde affärer med kontanter, utan kvitton.
Det finns en mycket enkel och snar koppling mellan olika fenomen i företagarbranschen - en kedja som kan beskrivas i ordningen låga anbud, slarvig bokföring, sena betalningar, betalningsanmärkningar, kronofogden vilket ger = misstanke om ekonomiska oegentligheter, för att uttrycka det byråkratiskt. (Observera att den kedjan kan beskrivas en smula olika beroende på vilken sektor man är i- poängen är att den är lätt att genomskåda för nån med bara en smula erafrenhet..)
Det är en kedja som inte kan vara obekant för någon som haft eget företag (även om man tydligen driver företag av altruistiska skäl, vilket jag tar mig friheten att tvivla på, Pernilla Ström ) - så frågan varför svenska företag fortfarande köper tjänster av kända skojare, där hela den beskrivna kedjan finns, är en gåta.
I den offentlig sektorn, med dess krav på transparens (fint ord vi lärt oss av EU-domstolen), kan man med fördel använda sig av SafeTrade. Och nog skulle det väl finnas i varje fall ett litet, litet behov av samma sak i den privata sektorn. Eller hur, Företagarna...?

Stael von Holstein tackade för sig. Det är tråkigt

Jag var en av de som hade kraftiga invändningar när regeringen utsåg Johan Staël von Holstein till ledamot i det statliga Kulturrådet. Om detta skrev jag och kan man tänka sig - av alla bloggar som noterade detta var det hos mig han valde att gå i svaromål. Läs mer om det här.
Nu gjorde han det lite grinigt, förfördelat och sårat, och utan att på minsta sätt kunna redogöra för varför han skulle kunna vara en tillgång för de offentligt finansierade kulturen. Det blev inte ens en rolig debatt.
Nu har han alltså meddelat att han avgår. Vissa säger att han petas, men det kanske är så helt enkelt att han inser att uppdraget inte var ett sånt som man kan hantera med vänsterhanden. Eller vad han nu hanterat det med.
Det är inte hans eventuella insikt i den introverta kulturelitens debatter som är det viktiga - vi är rätt många som inte har en jävla aning om att folk förolämpade varandra om boken Myggor och tigrar, och som inte brydde oss; det var en liten virvel i den snäva krets som råkade kunna ta heder och ära av varandra offentligt - eller att han kanske inte har en aning om kultursyn, om avant-garde och dess effekter.
Det intressanta var vilken kultursyn de hade som trodde att han skulle kunna tillföra något. I flera av de artiklar som kommenterar hans avgång ger han ytterligare uttryck för rent korkade åsikter. Ungefär samma sorts barnatro han emellanåt skriver om i sina kolumner i Metro - där man verkligen kan fundera på om det är en femtonåring eller en företagare med stort ansvar som skriver. Har man läst detta, eller hört karln, kan det inte vara nån hemlighet att han är mycket fördomsfull, djupt okunnig och ointresserad. Att han desutom trodde att Kultur-Sverige var samma sak som kulturskribenter på morgontidningarna bekräftade bara bilden av honom.
Ändå såg regeringen honom som den som skulle kunna tillföra nytt blod till en i och för sig rätt seg samling, dvs Kulturrådet.
Staël von Holstein kan som bäst ses som en av de som ska se kulturpolitiken som en slags förlängd socialpolitik - där delaktighet skall vara ledstjärnan. Även om han inte begrep det själv är i själva verket hans kultursyn identisk med den stalinistiska. Allt skulle vara figurativt, allt skulle vara begripligt, allt skulle vara rimmat, allt skulle kunna begripas. Man undrar hur han skulle reagera om han ställdes inför de förtvivlade ångesttavlor som Laure Ghorayeb skapar för att berätta om det blodiga kriget i Libanon.
Hans åsikter ligger fullt i linje med de som idag anser att kulturpolitik innebär att man satsar på hiphop (för att få bort ungarna från gatan), grafitti (för att få bort ungarna från gatan) eller på lättsmält och lättspydd underhållning. Man ska hur som helst undvika det svåra.
Svårast av allt är det som fodrar en smula förkunskaper, men varför ska allt vara så lätt för? Ja, det finns bottnar hos Norén och Bergman som kanske kräver en smula eftertanke, man kanske inte kan uppskatta naivism om man bara läst serietidningar, och det är svårt att ta till sig modern lyrik om man inte brukar läsa (alls). Men betyder det att den sortens kulturyttringar skulle vara elitistiska eller onödiga?
Knappast.
Idrottsmässigt skulle vi knappast se ner på de allra bästa bara för att de ligger på en nivå där motionären inte kan hävda sig. Inte inom näringslivet heller. Just därför är det så svårt att se hur regeringen kunde utse en så blek figur. Om det inte bara var så att de var rent ointresserade, eller faktiskt delade uppfattningen att 90% av alla som arbetar med kultur är socialister, och därför med automatik skulle vara dåliga människor.
Man funderar ju på vem de borgerliga tänker lansera efter Stael von Holstein? Stefan och Krister? Maria Abrahamsson? Eller varför inte Cecilia Stegö Chilo - det kunde väl vara kul? De namn som SvD lanserar kanske kan vara intressanta - det finns nog ingen som motsätter sig en "vitamininjektion", men man ska nog inte okritiskt köpa en lanserad image, vilket man gjorde när man presenterade Staël von Holstein som nån slags gossen Ruda - en bild han själv skapade...

Finns det ens en borgerlig kultursyn? Det lilla jag sett i Axess eller Neo är inte särskilt imponerande; nyliberaler är sällan kulturella. Om Per Gudmundson ska vara en av dess företrädare är de illa ute, milt sagt. Och om det bara ska vara figurativt och begripligt hela tiden är det inte ens särskilt liberalt....

I serien om moderata flaggskepp. Om Motormännen

Det är en mänsklig rättighet att få köra en så stor och tung bil som möjligt, att låta den spy ut så mycket avgaser som möjligt, och till ett så lågt pris som möjligt. Det är en snabb sammanfattning av den politiska agendan för ett av borgerlighetens mest högljudda megofonorgan - nämligen Motormännen.
Organisationen, som strängt taget överlevt sig själv, har under många år drivit absurda krav, som oftast också appellerat till dess kärntrupper. Dvs medelålders män som åker själva i sina för stora bilar. De har också med kraft förnekat alla tänkbara kopplingar mellam bilar, utsläpp och en ökad förstöring av jorden och utarmning av jordens resurser.
De har mer eller mindre oförtäckt också stött just borgerliga partier, med partiska annonser, med demonstrationer och manifestationer, och självklart jobbar där också en driva fd politiska tjänstemän med borgerlig bakgrund. Kan man tänka sig. Det är dock festligt att se hur lätt medierna gärna kopplar ihop olika folkrörelser med socialdemokratin men det verkar som förgjort att få samma naturliga länk mellan t ex Motormännen och borgerligheten (det finns fler där - Stockholms Handelskammare har vi redan berört - nästa är Villaägarnas Riksförbund)
Därför är det inte utan en viss skadeglädje man nu noterar hur Motormännen agerar när de åter fått dörren i ansiktet, av de som tackade för stödet och därefter stoppade vallöftet i papperskorgen. Och man ska inte alls underskatta värdet av detta löfte - för en normalfamilj på landet, med två bilar, är inte drivmedel en liten kostnad i budgeten. Men det har väl aldrig känts som Motormännen drivit just dessa frågor.
Det känns mer som de engagerat sig i ringleder runt större städer, parkeringsterror och biltullar - alltihop frågor som inte är särskilt relevanta för den som bor norr om Arvika. Men å andra sidan viktiga frågor för att kunna slå på den dåvarande socialdemokratiska regeringen.
Vi väntar alltså på bensinrevolutionen, på skatterevolten. Mejladresser till riksdagsmän, offentliga möten, tuta för din rätt att köra bil. Och man önskar att man hade lite sparade bilder av Motormännens sida när det begav sig; då var det ingen hejd på aktioner och reaktioner och invändningar och protester. Man bara uuuu-undrar - var är dom nu?

I serien Moderata Flaggskepp - Stockholms handelskammare.

Det finns i Stockholm något som heter handelskammaren. Man kunde få intrycket av att det är en officiell instans, knuten till Stockholms stad men det är det alltså inte. I själva verket fungrar den som både kläcknings- och avstjälpningsplats för folk med moderata åsikter. Bara genom att läsa vilka som arbetar och har arbetat där får man snabbt klart för sig vilka de är.
Eftersom de däremot lyckats med sin framtoning av obunden - jo tjenare - organisation, får de också ett visst genomslag i debatten, vilket framgick häromdagen när de belönades med ett Ekoinslag. Eftersom jag hörde det och det innehöll ordet "byggnadsarbetare" lystrade jag till, men det som kom var ju den vanliga mischmaschen av nyliberal begrepp. Här skulle det till "ökad rörlighet inom Europa", dvs den vanliga omskrivningen för import av låglönearbetare, och här skulle det bli enklare att hyra ut bostäder, för att inte tala om hur bra det skulle vara om man lät värdarna sätta sina egna hyror. För att just detta funkat så bra överallt annars i världen undrar man ju då????
Eftersom de påstår sig vara ett organ för Stockholms företagare undrar man ju stillsamt hur de då ställer sig till Lavaldomen. Och ett sorts svar fick man här. I form av nån slags personligt hållet blogginlägg, som är lätt virrigt men i grunden ansluter sig till det jag jagar SAF för (mer om det här och här). Någon åsikt som kan tillskrivas Stockholms handelskammare får man dock leta efter.
På samma vis vill man släppa marknadskrafterna lösa över bostadsmarknaden eftersom det i teorin innebär att snälla människor flyttar, och att ingen kapitalist någonsin gått över lik för att tjäna pengar. Utan att veta sätter jag ett par spänn på att de som jobbar på Stockholms handelskammare i likhet med sina vänner i regeringen inte har en aning om villkoren för egenföretagare.
Man kan nämligen lära av Stockholms handelskammare att det största hindret för företagsexpansion uppenbarligen är ett krångligt regelverk. Tänk, när jag hade företag var det jobbigaste att andra företag inte pröjsade, och att de la anbud som låg under vad som var lagligt möjligt. Lyssna nu - det var inte alls krångligt att ha företag. Istället gav det goda inkomster till en annan småföretagare som tagit på sig att sköta ekonomi och bokföring, regler och avtal.
Och det är en uppfattning som delas av de flesta företagare jag känner. Visst kan man svära över att det kostar pengar, men se då kan man ta sig en titt på det regelverk som EU skapat, men se om det vill Stockholms handelskammare inte alls tala.
Istället för att tala om den sociala orättvisa som idag cementeras väljer Stockholms handelskammare att se förbi den, och förlita sig på modeller. Men det är rätt typiskt för skrivbordskonstruktioner - de flyger bara på pappret. Och att det är folk som har trygga anställningar som framför dem.
För övrigt är det rätt kul att man kan få lyssna på ett tal av Andreas Carlgren, med den häpnadsväckande infomationen att "här kommer klimatfrågan få sin lösning..." Är FN:s klimatpanel informerad?
Dessutom finner man också ett försvarstal för den franske presidenten, som kanske skulle göra sig på en moderat partisida men som är smått pinsamt när man försöker sig själv att framstå som "obunden"....

Illustrationen är påkommen för att illustrera handelskammarens inställning till trängselavgifter och lånad från lamo.blogg.se