Men vad har Svenskt Näringsliv mot svenska företag?


I Dagens Arena har Björn Elmbrandt funderat en del över SAF:s stöd till det lettiska företaget Laval, om vilka den sk Vaxholmsdomen kom att handla. Jag har tidigare redogjort för de farhågor jag tror kommer besannas om utstationeringsdirektivet kommer att följas till punkt och pricka.
I samband med att den domen föll skrev jag till Urban Bäckström och bjöd in honom att på vårt bygge i Tensta redogöra för hur svenska småföretag i byggbranschen skulle överleva. På detta har han icke svarat, naturligtvis. De har väl mycket att göra på Blasieholmen.
Dessutom fick jag tillfälle att fråga SAF:s arbetsrättspolitiske chef Lars Gellner ungefär samma sak. På detta har han icke svarat.
Vid den tidpunkten påbörjade också vuxna centerpolitiker - de kan inte komma undan med ungdom en gång - en hatkampanj där de jämställde facket med maffian. Skojsiga killar. Påminner inte så lite om de där som stod i ring och spottade på en övergiven stackare på skolgården. Nå, han som dev den kampanjen ville inte heller komma.
Vad är det med de där lirarna? Jag är stor och stark, och har väl slagits för min övertygelse emellanåt, men jag gör inte det så ofta längre. Eller är det bara för att de är fulla med luft??
Inte nån av ovan nämnda herrar verkar ha funderat tvågånger på villkoren för svenska småföretagare. I de modeller jag sett är det alltid fråga om högutbildat folk som har sitt kunnande fördelat i hjärnan och i laptopen. Men en kille med en grävmaskin eller taxirörelse eller en tjej med damfrisering eller budbil är väl inte lika glamoröst.
Nu kan säkert en del av det här bero på att jag är mycket restriktiv med att tillåta anonyma inlägg här. Särskilt som flera varit mer än lovligt otidiga. Ändå tycker man ju att den debatten, som just Björn Elmbrandt tar upp, och som också har stöd av t ex Svante Nycander (av alla människor!!!), och andra mer eller mindre kända borgerliga koryféer, faktiskt borde kunna få någon i SAF-borgen att fundera till.
Är det så att de här ständiga nålsticken mot facket är viktigare än överlevnad för svenska småföretag? Blev principen att stå på andra sidan det primära målet?
Jag hoppas verkligen inte det. Men inom vår sektor ser vi ju definitivt att F-skattarna är såååå less på sin arbetsgivareorganisation. En tanke kunde ju vara att släppa in dem i Byggnads, precis som Målarna gjort med sina F-skattare. För själva verkar de ju inte ha någon som talat för deras sak längre.