Det var alltså lönerna de var ute efter hela tiden...

Trots allt överlägset pikande i borgerliga blad om att domstolen i Bryssel slagit Byggnads på fingrarna för hur konflikten i Vaxholm sköttes var det alltså inte detta saken handlade om. Och jag är mycket medveten om att EU-domstolens yttrande bara är en riktlinje för den svenska Arbetsdomstolen när de så småningom ska avgöra saken. Om man sedan anser att EU-domstolen vägt in hur blockaden gick till hoppas jag verkligen att man läser in mer i domslutet än vad som finns där
I korthet betyder beslutet i realiteten, som jag oblygt kopierar från Jonas Morians blogg, följande:

1. Domen gäller bara situationer där gästande tjänsteföretag (som utövar friheten att tillhandahålla tjänster) vilka inte sökt tillfälligt medlemskap i en svensk arbetsgivarorganisation, vägrar att teckna hängavtal med ett svenskt fackförbund. Den påverkar inte relationen mellan svenska fackföreningar och svenska arbetsgivare eller mellan svenska fackföreningar och utländska företag som etablerar sig i Sverige (dvs utövar rätten till fri etablering). Den påverkar heller inte vad som gäller då utländska arbetstagare kommer till Sverige för att arbeta hos ett svenskt företag eller ett företag som är etablerat här (fri rörlighet för arbetskraft). Den svenska modellen är alltså inte hotad.

2. Domen ändrar inte de principer som domstolen slog fast i förra veckans Vikingdom. Domstolen konstaterar att rätten att vidta fackliga stridsåtgärder för att skydda arbetstagarna i värdmedlemsstaten mot social dumpning ”kan utgöra tvingande hänsyn [...] som i princip kan motivera en inskränkning i en av de grundläggande friheterna som garanteras enligt fördraget” (de fyra friheterna). Domen innebär alltså inte ett förbud mot stridsåtgärder riktade mot utländska tjänsteföretag.

3. Lex Britannia, dvs den paragraf i MBL som innebär att förbudet mot att vidta stridsåtgärder för att tränga undan ett gällande kollektivavtal inte gäller utländska kollektivavtal, underkänns. Den diskriminerar pga nationalitet och diskrimineringen kan inte motiveras med hänsyn till allmän säkerhet och hälsa. Lex Britannia måste alltså ändras, vilket Sven Otto Littorin lovat ).

4. Domstolens beslut är väldigt snävt formulerat. Europaparlamentets och rådets direktiv om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster innebär att en facklig organisation i en EU-medlemsstat har möjlighet att genom stridsåtgärder i form av blockad av arbetsplatser, försöka förmå ett tjänsteföretag som är etablerat i en annan medlemsstat att inleda förhandlingar om lön och kollektivavtal.

5. Utstationeringsdirektivet innebär att gästande företag ska tillämpa värdlandets regler för arbetstid, semester, minimilön, bemanningsföretag, arbetsmiljö och diskriminering. Bestämmelserna kan finnas i lagstiftningen eller ”i kollektivavtal eller skiljedomar som förklarats ha allmän giltighet” (några sådana finns inte i Sverige, och det har varit ett medvetet val från arbetsmarknadens parter och regeringar av olika kulör att inte införa den möjligheten).

Nå, så långt var det inte särskilt oroande, men så hann ju lite fler fundera på saken och då hamnade saken i ett annat ljus. Naturligtvis har det hela tiden handlat om lönerna, om vårt lönesystem och om att framförallt arbetsgivarorganisationerna anser lönerna för höga. Till detta har då jag, en smula aningslöst antagligen, tillskrivit chefen för SAF (numera Svenskt Näringsliv) Urban Bäckström, och bett honom förklara för svenska småföretagare i byggbranschen varför han vill slå ut dem. På samma vis har jag frågat arbetsrättschefen på SAF, som heter Lars Gellner, om ett konkret fall.
Behöver jag berätta att de inte svarat?

Jag har massor med kompisar som är småföretagare i byggbranschen - det var en direkt effekt av hur byggkonjunkturerna har gått upp och ner. Många, många som fick sparklappen startade eget - som villabyggare, som ventare, men även som målare, elekriker eller varför inte chaffis eller kranmaskinist? Kollar man på ett normalt bygge är det en uppsjö av egna firmor - UE, som vi kallar dem, eller F-skattare, som är ett annat smeknamn.
I enlighet med det här utstationeringsdirektivet är det ju framförallt de här småföretagarna som kommer att drabbas av prisdumpningen. Och man ska också vara klar över att deras intäkter i stor utsträckning följt den lönekurva som Byggnads förhandlat fram - det är nära nog ett glasklart samband.
Men kan det verkligen vara så illa att de svenska byggarbetsgivarna vill sina minsta så illa? Vanliga killar med en bil och lite verktyg? Det känns som Bo Antoni borde få sig ett litet mejl han också.
För det är ju inte mig, med anställning på PEAB, som det här drabbar. Jag är på ett företag så stort att det inte kan anses annat än stationerat i Sverige, och de objekt som PEAB tar kommer inget utstationerat bolag från Baltikum att kunna ta. Men vad händer med de av Byggnads medlemmar som arbetar på fåmansföretagen? För att inte tala om de småföretagare som ringer till Byggnads olika jourer och frågar vafan de ska göra? För nån hjälp från sina organisationer kan de tydligen inte hoppas på.