Elinsborg är en del av Tensta, som i sin tur har blivit i stort sett synonymt med ghettoliknande miljonprogramsbostäder, fulla med kriminalitet, illa genomförd integration och kontroverser mellan svenskar och utlänningar. Lite stämmer, mycket är rena vandringssägnerna.
Dit har alltså jag förflyttat mig för att delta i en större renovering av det fastighetsbestånd Fabege har fått köpa av det allmännyttiga bostadsföretaget Familjebostäder
Ett projekt som kommer pågå i flera år, vilket dels är begripligt när man ser hur nerslitet området är, och dels kommer hålla PEAB med jobb under samma tid
Det är naturligtvis tak det är frågan om. Jag vet inte om arbetsledning läser här - omöjligt är det inte - men det har blitt många tak på sistone. Här skulle taket sättas igen efter olika ventilationsarbeten.
I området valde man att bygga många gångbroar, vilket då fått till följd att genomfartsgator fått karaktären av ödsliga trafikstråk, som gjorda för stenkastning, och framförallt helt utan stadskänsla. Ett problem som dåtidens arkitekter tydligen var galna i.
Just själva stadsplanen lämnar en del övrigt att önska, med skarpa linjer mellan olika aktivitetsområden - dessutom ser det väldigt sterilt ut vintertid när grönskan inte syns.
Aktuellt tak med taksäkerhet. De här luckorna och huvarna ska alltså slaktas, och flyttas i olika riktningar för att synka med ny ventilation. Vi har ju ingen snö, men istället regnade det. Inte ett fint stilla sommarregn inte, utan rena filmskurarna, med vattendroppar som studsar, och rännilar som tar sig in överallt, och gör händerna skrynkliga och fulla med självsprickor
Alltså klär man sig därefter. Först underställ i funktionsmaterial. Därefter arbetsbyxor och vinterpolo
Sedan är det flanellskjorta och regnbyxor av typen "holkar", dvs lösa ben som dras över brallorna och fästs i hällorna. Kallas även skorstenar
Och till sist arbetsjacka i varselfärgoch hjälm med pannlampa. Under taket är det becksvart
Den gamla luckan ska ersättas med den här ramen
Efter att ha nött ner en handklinga bortom all igenkännlighet och avverkat kilovis med tigersågsblad fick jag ut en motorkap, som visade sig vara en effektivare apparat. Skar raskt upp en kvadrat
Sista skären fick dock tigersågen ta. Det gamla taket är belagt med en 15 mm tjock gummibeläggning som är ohyggligt segt att ta sig genom. Och skitig och blöt blev man. Och trött och arg. En helt vanlig dag på jobbet alltså - underbart!
Färdigt hål där den nya ventilationen kikar fram
Sen ska den nya ramen kläs in med underlagspapp, och tätas med kallasfalt
Det är inte så självklart hur man pappar in huvar, men principen är alltså att ha en omlottläggning som gör att vatten rinner över vådkanten ner på nästa. Överlappande skarvar alltså. Och i förgrunden kallasfalten, som man blir ohyggligt skitig av, hur man än bär sig åt. Det fastnar överallt, kladdar ner och är svårt att få bort. Det går med lacknafta - som inte är sådär jätteskönt på de där självsprickorna jag skrev om högre upp
Varje våd ska också spikas med pappspik
Under taket ser det ut så här. Här ska det byggas landgångar och ramper, och till sist fyllas med lösull
Under en del av dagen kunde faktiskt solen titta fram i några blyga minuter. Inte för att det påverkade temperaturen särskilt - uppe på taket är man obönhörligt exponerad för vindarna från Järvafältet
Och när det börjar skymma blir det mörkt fort. Uppe på taket har man ingen nytta av gatbelysningen
När det ser ut såhär klättrar man ner.
För att kunna hoppa på pendeltåget i Spånga. Svära en aning över föreseningar men ändå gilla sitt jobb!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar