Panik i drömfabriken...


Regissören Blake Edwards gjorde 1981 den ironiska S.O.B (som är en förkortning för Standard Operational Bullshit) som handlar om hur man försöker stoppa tillbaka tandkrämen i tuben igen, enligt metoden räddas det som räddas kan. Man kan säga att någon har en plan, saker går inte enligt planen och då försöker man beskriva saker annorlunda för att inte se ut som en idiot.
Ungefär vad som nu sker inom regeringens största parti, där det länge mullrat missnöjt i partileden, och där ångorna från frusterade företrädare börjar synas.
Man är missnöjda med den framtoning partiet har, man vill hitta tillbaka till sin själ, och alltihop utmynnar i en kritik mot partiledningen, även om det är inlindat i lovikkavantar. Men alla revolutioner börjar nånstans.
Järfällas starka kvinna, Eva Lennström, är en av de lokala företrädare som bereds möjlighet att yttra sig. Vilket hon gjorde i Sveriges Radio i morse

– Om det inte vänder relativt snart, åtminstone inför sommaren så tror jag att vi får en jobbig valrörelse. Jag tycker att det är ganska bråttom, säger hon.

Opinionsläget måste vändas
Eva Lennström, kommunstyrelsens ordförande i Järfälla, är en av de tiotalet moderater som Ekot talat med. Moderater som var med och tog över makten i sina respektive kommuner valet 2006.

Och det är en någorlunda samstämmig bild av regeringen Reinfeldt de återger. Det dåliga opinionsläget måste vändas, förklaringen till varför är bland annat att regeringen redan från start tappade i förtroende i och med ministeravgångarna; ett förtroende som grusades igen i och med skandalen med statssekretare Schenström, och så förstås när försvarsminister Mikael Odenberg hoppade av.

Vad är ovanstående om inte kritik av ett dåligt ledarskap? Eftersom jag också emellanåt glor in på diverse sidor hopsnickrade av högerns tankesmedjor - senaste tiden också för att gotta mig i deras elände, ska villigt erkännas - märker man ett markant missnöje över frånvaron av traditionell moderatpolitik. Inte bara jag har noterat detta. Frågan är vilken moderat som vågar ge sig på ärlig självkritik.
Den omsvängning som Schlingmann och de inhyrda konsulterna låg bakom - Det Nya Arbetarpartiet - visar sig vara rätt illa förankrad i den moderata valmanskåren. Istället tycks det som man accepterade denna omsvängning enbart för att kunna få makten, men att tonvikten därefter skulle förskjutas tillbaka till nyliberala värderingar. Av detta kan man lära att det som fungerar i andra länder inte alls måste fungera i Sverige. De flesta moderata kärnväljare uppskattar inte facket, kollektivavtal, U-hjälp, skatter etc.

Det finns fler bekymrade moderater:

Försvaret är en känslig fråga säger moderaten Mikael Rosén - kommunstyrelsens ordförande i Falun.

– Det är klart att det finns en ganska stark försvarsvänlighet inom moderaterna.

Har det irriterat dig?

– Jag fick känslan av att den frågan kunde hanterats smidigare, säger han.

Och det är fler frågor som kunde ha hanterats smidigare och mer pedagogiskt, menar de moderata kommunpolitikerna. Såsom fastighetsskatten, valvinnaren som många kommuninvånare nu uppfattar som orättvis. Sen behövs klara besked när det gäller infrastruktur, och de höga energikostnaderna för industrin.

Tuffa beslut
Sen finns en förståelse att det dåliga stödet kan bero på att många tuffa beslut fattats i början av mandatperioden, och en del tror att det snart vänder. Men det finns också tillfrågade som tycker att moderaterna i regeringsställning tappat bort sin profil. En som tycker så är Gilbert Dewendel, kommunstyrelsens ordförande i Haninge, och han kräver samling.

– Vi har tappat bort vissa bitar som, näringslivet, försvaret, säkerhetspolitiken. Inom skolan skulle vi kunna ha mer moderat profil och även inom trygghet och polisen.

Hur får man tillbaka en moderat profil?

– Vi måste sätta oss ned och gå igen om hur vi ska marknadsföra oss och hur vi ska gå ut i samhället.

När behöver ni göra det?

– Det behöver vi göra nu, säger han.


Det finns en grundmurad rättvisekänsla som går genom alla samhällslager i Sverige, vilket skulle kunna förklara varför välavlönade personer faktiskt kan stödja partier som kommer att beskatta dem. Och detta oavsett parti. Även moderater anser att många av de vidtagna åtgärderna är orättvisa, men de hoppas förstås att samma människor som drabbas också ska kunna kompenseras. Senare.
På samma vis kan man aldrig komma från att det finns stockkonservativa medlemmar av LO-kollektivet som aldrig kommer rösta vänster.
Detta är ett typiskt svenskt fenomen som gett minst en amerikansk valstrateg gråa hår - jag har träffat en i hela mitt liv, och han fick inte ihop ekvationen.
Nå, det är bara en tidsfråga innan det stora artilleriet kommer att knuffas igång för att vända tsunamin. Jag hör till de där som inte tror jättemycket på opinionsundersökningar - på valdagen är det en annan sak, helt enkelt. Vi kommer få se ännu fler kampanjer från SAF, men förmodligen också från en del andra "oberoende" ställen. Debattartiklar kommer att produceras - för nu handlar det om att flytta fokus.
Och man kommer angripa facket, enligt principen anfall är bästa försvar. Men tills dess kommer KD att permanent ha hamnat under 4%-spärren och då kommer arga medlemmar i det partiet att börja kräva återgång till Den Enda Rätta Läran. Vilket i sin tur kommer att ge fler angrepp på socialdemokraterna och facket.
Men man vinner inga val på missnöje - vi ska klara det av egen kraft!