EU och diskarna



Nu har det börjat lägga sig, svallet efter Byggnads olyckliga månad i Bryssel - ett par beslut som kanske inte gjorde byggjobbare eller jobbare överhuvudtaget mer välvilligt inställda till EU, om man så säger. Jag får ju en del mejl - tack för det! - av folk som inte gärna vill skylta i själva bloggen. Jag respekterar detta men det finns också kloka och bra synpunkter som är värda att tas upp.
Jag får en del annat i mejlboxen också, men det får bli en annan drapa.
Det talas nämligen EU i bodarna. Nu har jag fått ett trevligt mejl från Pia, som vill vara anonym ,(fast jag är mycket smickrad av att beslutsfattare på den nivån läser här!) och som lite trött frågar om vi inte ska sluta TJATA OM EU? Kontentan är att Pia tycker att nu är vi med, det går inte att gå ur, se till att utveckla det istället och gör något bra av det. Ungefär så.
En tanke jag sett formuleras på många ställen av de som bara sett fördelarna med EU. Och de fördelarna är sånt som i stort sett bara folk som har det bra har sett. Visst det är jättebra med passfrihet om man har råd att resa. Det är jättepraktiskt att kunna använda euro om man har ård att resa. Det är väl trevligt att kunna köpa billigare vin och öl - om man inte bor ihop med en alkoholmissbrukare.
Jag kan dra fler exempel, men det räcker väl med att konstatera att EU blivit en klassfråga, där de som har det gott ställt drar nytta av smörgåsbordet, men lämnar disken dit de brukar lämna disken. Och så länge EU strävar åt det hållet - fast inriktad av en syd- och centraleuropeisk byråkrati - kommer de som ska diska att fortsätta diskutera EU.
Ansvaret ligger inte heller det minsta hos dem som förväntas diska - de har med råge gjort sitt åtagande under år av harmonisering med EU. Innan de känner sig delaktiga kommer EU att fortsätta framstå som en gigantisk obegriplig byråkrati mycket långt borta.
All politik är lokal, sa nån klok människa från början. Sen deformerades det till att "alla affärer är lokala", och det är väl det som styr idag, antar jag.
Det finns ju de som anser att ett av EU's grundläggande teman är att man ska kunna resa fritt och jobba fritt. I Sverige har de - tokhögern, Stureplanscentern - pläderat för något som kan sammanfattas med "låt folk komma hit och jobba för sämre betalt än de behöver ha!"
Nå, i radio häromveckan berättade man om många hundra polska byggnadsarbetare som idag ser till att byggnation faktiskt kan ske i Sverige idag. Och till anständiga löner och villkor. Inte för att jag tror att vare sig tokhögern eller representanter för centern kommer att läsa här, men det förtjänar att upprepas - de jobbar för anständig lön och villkor.
Det finns idag ingen som helst anledning för en utländsk byggjobbare att slita hund i Sverige för skitpengar och med otillständig arbetsmiljö. Det finns utrymme för dem ändå, vilket inslaget i SR visar.
Att i det läget försvara näranog livegenskapsliknande förhållanden är rent oförskämt, väldigt cyniskt och kommer knappast få de som ska ta hand om disken att bli mer positiva till EU