Kvällssol över Tensta. Man har inte många minuter på sig att fånga den där magiska kulören över hustaken innan mörkret faller och ögonen måste vänja sig vid allt längre skuggor
Under taken skall det byggas nerstigningsluckor och landgångar, så sotaren kan ta sig fram när taket är lösullat
En del måste kapas ner, med tigersågen
Så småningom blir taket avstädat, borstat och rent. Färdigt för de som ska lägga den slutgiltiga takbeläggningen
En klar dag ser jag hem till Jakobsberg
Eller till Kista
Stefan tar upp ytterligare en lucka. Det här är ett låghus där krypmånen under är ca 40 cm - i bästa fall. Här syns också rätt tydligt hur fel de där arkitekterna hade på sextiotalet. De här taklen är inverterade, dvs lutningen går mot en ränna i mitten av taket, där regnvatten och smält snö ska rinna ner i brunnar och rör inuti stommen. För att slippa hängrännor och stuprör måhända.
Det var en bra idé då. Fyrtio år senare har träden runt om vuxit ikapp och det är veritabla odlingar på de här taken - mossa, lavar och annat som proppar igen. Och sätter stopp i brunnarna.
Slutligen skulle våra sopberg transporteras ner, med mobilkran. Min kamera klarade inte av att ta bättre bilder än så här
Men i fikarummet är det ljust och varmt!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar