”Helst ska hon vara renlig och se välvårdad ut...."

Via LO-tidningen får jag ögonen på en avhandling om de tvåkarriärfamiljer (bra ord!) som idag köper hushållsnära tjänster. Naturligtvis är det en vidräkning med de som som hade en idealistisk bild av att om man bara subventionerade de här tjänsterna via skattsedeln, skulle dels en mängd svarta jobb helt plötsligt bli vita, och dels skulle en massa andra människor börja köpa fönsterputs, städning, lövkrattning och vad det nu var.
Men naturligtvis handlar det här om ett annat fenomen, som bara marginellt berördes i debatten, nämligen hur man ska kunna bryta traditionella könsrollsmönster. I en artikel i Smålandsposten (tack för att det finns landsortstidningar!) pekar Ellinor Platzer på att man fortfarande inte kommit åt grundproblemet:
"- I min forskning syns det tydligt att det är mannens arbete som är norm. I barnfamiljer där båda arbetar mycket utanför hemmet uppstår behovet av hjälp med barnpassning och ibland också hushållsarbete."
Det finns också en tradition av hembiträden i Sverige, vilket många tycks ha glömt. Även i lägre medelklassfamiljer var det inte ovanligt med en jungfru, eller flicka, som det också kallades. Den skriande bristen på barnomsorg och ett ökat behov av kvinnorna i produktionen tvingade ju fram den lösningen.
Men det finns ju också en baksida av detta - en mycket mörk historia, fylld av övegrepp och utnyttjande, nära nog livegenskapsliknande förhållanden. Att arbeta som inneboende i hemmen, som barnflicka eller hembiträde, var inte alls en enkel sysselsättning.
Ellinor Platzer väjer inte för att koppla ihop de olika tidsåldrarna:
"Fram till mitten på 1950-talet hade många välbärgade familjer hushållerska eller hembiträde. Det fanns anställda som visste sitt värde och kunde ställa krav men många befann sig i en utsatt position. Kom hon - för det var alltid en hon - på kant med familjen fanns inget skyddsnät som fångade upp henne.
- Skillnaden mot svarta anställningar och utländsk arbetskraft som kommer till Sverige i dag är inte så stor. Utan anställningskontrakt och uppehållstillstånd kan man inte ställa några krav."

I grunden handlar det om hur man ser på arbetets värde - det är bara vissa typer av arbeten som anses vara legitima att betala svart för. Jag har tangerat det i en annan post - här - och Ellinor Platzers avhandling verkar bara stärka min uppfattning. För, som framgår i flera referat, är det inte alls första gången man ger en generell skattelättnad som primärt kommer att gynna en enda grupp. Gissa vilka? För en ensamstående farsa som älskar sina barn är det däremot obegripligt varför man vill snåla på pengarna till den som ska ta hand om ens ungar???
Det vi vill se nu, och det kommer så småningom, är en rapport om vilka det är som betalar svart. Är det den gängse borgerliga uppfattningen om att det är folk med låg inkomst som hittar en glidarväg till saker de inte har råd med, eller är det välavlönat folk som bara håller ett omoraliskt system under armarna?