Nu har vi under lång tid - evigheter! - hört att folk sjukskriver sig för ofta, vab:ar av ren snålhet och pressar systemet till gränsen för vad det tål. Och vill man så kan man säkert se det så. Då kan man införa intyg på förskolan för att se till att de otäcka föräldrarna verkligen är hemma med de sjuka glina, eller jaga sjukskrivna för att de ska börja jobba fortast möjligt. Lite cancer kan man ju uppenbarligen jobba med, eller så kan man återgå till jobbet som brevbärare efter underbensamputationen.
Ungefär så.
Det är det som socialförsäkringsminister Husmark-Persson kallar överutnyttjande av trygghetssystemen.
Därför ska vi istället tala om underutnyttjandet av samma system. När man faktiskt knallar iväg till jobbet med feber och darriga ben, eller laddar sina ungar fulla med Alvedon och förbjuder dem att berätta att de var uppe och spydde på natten. "Ser hängig ut? Jaaa, det vart kanske lite sent..." är vi nog många som sagt till vaksam förskolepersonal, och sen flyr man fältet och hoppas, hoppas, HOPPAS att nästa telefonsamtal inte är från dagis. "Du, Elin kräks och har 39° -kom och hämta henne NU!!!"
Detta är det ingen som är intresserad av att tala om - för här handlar det ju om att folk är bättre än systemets kritiker vill erkänna. Ta en titt på jobbet på morgonen - det är nog en eller annan som hade mått bättre av att ha varit hemma. För i min värld är det så - jag känner ingen som slentrianmässigt, i den nyliberales fasansfulla mardrömmar, ringer sig sjuk för att få sämre lön, eller ringer sjukkassan för att gnida till sig extra pengar genom att påstå att man är hemma med sitt sjuka barn, medan ungen glatt skuttar omkring med trolldeg och galonkläder på dagis.
Naturligtvis kan det finnas såna personer, men jag skulle kunna satsa rätt mycket på att arbetsinsatsen för att sätta dit dem är vida dyrare än de sketna kronor man kanske får in. Och i jämförelsen med hur mycket det sparas på att folk släpar sig till jobbet måste det vara en piss i Atlanten.
I synnerhet när vi nu fått siffror på vad vi länge misstänkt - att man faktiskt blir sjukare av att jobba när man är sjuk, istället för att ligga hemma och kurera sig. Vilket inte torde vara en överraskning för någon, utom en och annan allianspolitiker.
Nä, i själva verket skulle vi behöva en motsatt inspektion. Det behövs helt enkelt folk som går runt på arbetsplatserna och jagar hem de som är sjuka. Nej du Hansson, det här går inte längre - inte sitta och hosta ner arbetskamraterna. Hem med dig, ta en whisky och kryp ner och kurera dig. Och visa dig inte här innan du är frisk.
Jag ger mig sjutton på att det skulle löna sig i slutänden - för folk som får bli friska både jobbar bättre och mår bättre. Och eftersom det har funnits en Delegation mot felaktiga utbetalningar - för övrigt ett jobb som jag kanppast skulle vilja ha med i min meritförteckning, så borde det ju i rimlighetens namn också skapas en Delegation som såg över de utbetalningar som aldrig togs ut.
Den siffran är långt mer intressant
Bilden? Självillustrerande...
1 kommentarer:
Hos mig har vi ingen sjukfrånvaro, bara sjuknärvaro.
Varken trevligt, klokt eller nyttigt. Dumt, på gränsen till jättedumt.
Skicka en kommentar