Morgon på bygget...

Conny kommer först på morgonen. Etableringen ligger tyst under de starka timerstyrda strålkastarna. Det är han som larmar av, tänder upp, ställer upp grinden så nattens tidiga trailer med väggelement kan köra in. Ungefär samtidigt som han tar sig upp för trappan till bodarna, som ligger tre sammankopplade ovanpå kontoret, kör ytterligare en bil in på parkeringen. Det är den första verkarn som kommer - Åke.

Conny bor nära, kan gå till jobbet. Därför får han ett par timmars extratid varje vecka för att sköta just öppnig och låsning. Och så får han koka kaffet som han vill ha det - med ett extra mått i bryggtratten.

Bodarna har sett sina bästa dagar - avskavt, ingrott. Duschdraperier som lever sitt eget liv, ett avlopp som bubblar misstänkt och varma dagar stinker.

Det är trångt naturligtvis. Conny är rätt nöjd med att få byta om själv, innan resten ramlar in. Åtta man ska dela på dryga sex kvadrat - man får inte ha bögskräck, som talesättet lyder.

Medan kaffet bubblar byter han om - snabbt, invant. Står på en bit vintermatta för att slippa gruset, drar på sig understället med långa armar innan t-shirten. Inga långkalsingar än - det är bara oktober, och det får räcka med regnkläderna. Det är lösa ben, kallas för holkar eller skorstenar. Ser ut som såna där chaps som cowboys har - orange.

Johan och Pålle kliver in. De kommer med bussen, och Johan har med en driva gratistidningar. De stuvar in matlådorna i värmeskåpet och börjar byta om. Bägge ska jobba inomhus idag. Inga regnkläder där inte. Småpratar. Pålle ska skilja sig - fast det har han hållit på med i tre år nu. Johan har gått linjeman på grabbens fotbollsmatch kvällen innan.

Conny hinner sätta sig innan Arne och Ludde kommer. Arne dänger ner väskan på sin plats vid åttamannabordet och säger, som alla morgnar: Fröjden er, arma människor, jag är här nu!

De munhuggs, som alla morgnar. Fan vad du ser ut, kärringen släcker lyset numer innan du får komma till va? Japp, men din kärring gillade det senast...

Micke och Micke anländer. De bor grannar och heter för säkerhet Eriksson i efternamn bägge två. Basen, Jörgen, bara stirrade när de sa det, i munnen på varandra. Ni skojar??? Nä, svarade de unisont. De kallas, med byggjobbarlogik, för Micke E och Tvilling-Micke. Till råga på allt heter en av verkarna också Micke, liksom en rörmokare...

Ludde säger inte så mycket. Han och Arne åker tillsammans sen många år, varannan vecka kör de. Ludde kan lukta en del öl de veckor han inte kör, vilket Jörgen håller ett vakande öga på. Men han är en duktig yrkesman.

Jörgen kommer sist. Han är irriterad och svär över åkare som börjar ringa före halvsju. De får väl vänta tills det jävla bygget öppnar.

Nu är det trångt i omklädningsdelen. Så här har de haft det i många år, morrat om det, men på nåt sätt bara vant sig vid - det är såhär det är...

Conny slår upp kaffe, frågar Arne om han vill ha. Och Arne svarar ytterligt artigt "tackar ödmjukast". Som alla andra morgnar.

De har sina givna platser, som i alla andra bodar. Basen väljer först, oftast längst in, för att kunna banka dit en hylla för diverse papper. Och trångt är det. 60 cms bordsyta. När de fortfarande skavde in sig med varandra tejpade Ludde upp sina 60. Innanför är hans territorium.

Micke E och Tvilling-Micke läser inte. De är ena jävla analfabeter, säger Conny. Micke E ser ut att ha klivit ur sängen för högst tre minuter sen, håret på ända och en gigantisk snus som hänger ner över tandraden. Han har smått hemma och har varit uppe och bytt av tjejen med kolikbarnet.

Arne läser uppmärksamt, med läsglasögonen långt ner på näsan. Förr i världen släpade han med sig Dagens Nyheter, men den "var som ett jävla lakan - man gav ju grannen en rak höger när man skulle vända blad" och nu håller han tillgodo med gratisbladet.

Utanför tilltar regnet. Ingen bryr sig nämnvärt. Jobbet rullar oavsett väder och temperatur. Genom fönstret ser de kranföraren åka uppåt i sin hisskorg - han har hjälmhuva och kragen uppfälld. Jävla tunnbröd, säger Conny. Klockan är 0620 och det står en doft av sura skor, otvättade strumpor och sömnighet i boden. Pålle får ett sms och ser irriterad ut - alla ser det men ingen frågar. Vill han berätta så gör han väl det.

Jörgen drar på sig stövlarna direkt från torkskåpet, byxbenen halvuppvikta. Idag är han sen och det gillar han inte. Men alla grabbarna i den här boden är här, i grannboden är en sjuk och en som vab:ar. Han påminner Johan om dagens skyddsrond.

-Appappapp, säger Conny. Inget jobbsnack utanför arbetstid.

- Nä, säger Arne. Såhärdags orkar vi bara prata fotboll...

- ... eller knulla, säger Johan och flinar. Vi måste ju påminna småbarnspapporna om hur det är...

Micke E bara suckar. Utan att tänka sig för har han ett par månader tidigare avslöjat att Emma slagit igen butiken sen barnen kom, och det får han höra rätt ofta. Man vet mycket om varandra i en byggbod.

Johan och Micke debatterar gårdagens fotboll. Kompletterar varandras minnesbilder, medan Pålle får ett sms till, och ser ännu mer irriterad ut. Han har inte svarat än men de vet alla att han kommer börja skriva svar så snart han kommer ut från boden.

Och sen dänger Jörgen ner kaffekoppen i bordet, skjuter ut stolen som skrapar högljutt, för att följas av de andras. De drar på sig jackor och hjälmar, Conny måttar upp kaffet till nästa rast. Sen lämnar de boden i gåsmarsch, tunga grova sulor mot korkmattan.

Klockan är 0630.