Saker jag inte begriper. Arbetslöshet

Emellanåt förfaller jag till den där sortens förenklingar som jag egentligen föraktar. Men när jag hör vänner i barnomsorg, skola, äldreomsorg berätta om ständig personalbrist, om ett skriande behov av fler som ser och bryr sig, och samtidigt också ser människor som går arbetslösa - så får jag inte ihop det.
  Jag får bara inte det.
  Hur i hela faderullan kan det vara billigare och bättre för en nation att ha många tusen människor i arbetslöshet än att skapa arbete för samma människor, så de kan klara sig själva, och konsumera?
  Jag begriper det bara inte.
  Och då har jag inte ens räknat in de mänskliga värdena, känslan av att ha arbetskamrater, veta att man är behövd. Känslan av att stå på egna ben.
 Att ha ett arbete är så oerhört viktigt - även om klockan är obeskrivligt tidig, även om vädret är för jävligt. Att få sitta med arbetskamrater och skratta, svettas i sommarhetta, känna att man gör ett bra jobb.
  Att räknas. Att vara någon. För nästan alla är det viktigt att stå på egna ben.  Och att kanske i en framtid ha en liten buffert, kunna unna sig något, inte alltid ha ångest för om a-kasseersättningen kommer, eller ännu värre, vara tvungen att förnedra sig på socialkontoret.

  Jag begriper inte hur det kan vara mer lönsamt för ett land att betala ut ersättningar som a-kassa eller socialhjälp, än att sätta människor i arbete.
  Jag begriper det inte.

  Och jag föraktar - jo, det är rätt ord - de som lite hånfullt hävdar att det alltid finns jobb, att det är lata jävlar som bara vill suga ut trygghetssystemen. Jag föraktar de som ärligt tror att jobbskatteavdraget gett fler jobb, som hellre ser till sin egen plånboks vinning än till andras misär.

Jag föraktar er. Och jag begriper er inte.

 Civilisation kostar pengar. Det smartaste och effektivaste sättet att hålla tillbaka barbari är att tillsammans betala för civilisation, antingen det handlar om äldreomsorg eller om rent vatten. Och att se till att ingen hamnar utanför. Människor som inte är trygga hittar på saker, och inte alltid bra saker. Människor som är arbetslösa är inte trygga. Och då hänger helt plötsligt civilisationen på en skör tråd.

 Jag begriper bara inte. Hur kan det vara mer lönsamt för ett land att ha människor arbetslösa än att sätta dem i arbete, där det behövs.

Jag begriper det inte.