Jag ska minsann inte våldtas stup i kvarten





  Häromdagen vidarebefordrade jag en grej på twitter. Ingen särskild grej, utan bara en halvkul, lite sorglig tweet om att Sverigedemokrater numera inte behöver skämmas för att de umgås med skumma rockband. En av de som följer mig, ett anonymt troll, besvarade den re-tweeten med en sur, och förväntad, kommentar. Och med det borde det ha varit bra.
  Det var också en kvinna som re-tweetade det här. Och hans svar till henne var "Hoppas du blir våldtagen tills du skriker efter nådaskott, din jävla muslimhora". Som svar till samma re-tweet. Med samma innehåll.

  Jag är sällan på twitter, som mest är en giftgrop, men råheten från vissa är beklämmande. Och det har också spridit sig över nätet i övrigt. Jag ser i mina sparade inlägg att jag själv också var långt mer tolerant, och snäll, mot de elaka för sju år sen, än jag är idag. Råheten deformerar oss, precis som i ett krig, där även de snällaste blir hårdhudade. Men även om jag lovats nackskott, hudflängning och landsförvisning (hallå!!!) så har jag hittills aldrig behövt höra att jag borde få "en kilometer araballe  i mig" (jodå, felstavat) av någon som är anonym, eller bara figurerar under något falskt namn.
  För det är ju så de gör. Talar om att de minsann vet var man bor. Att man ska passa sig. Att en mörk natt etc.

  Och värre blir det. För nu har det gått så långt att kvinnohatet, för det är ju det saken handlar om, sker inför öppen ridå. Nu skäms man inte ens för att man kallar kvinnor för "fittor", och man kan få dunkar i sin virtuella rygg av andra grabbgrabbar. Jag har till och med hört män i levande livet som flinande visade varandra på mobilerna hur de minsann "satt den lilla horan på plats."

  De är män. Sägs det. Jag känner inget släktskap med dem. Blanda inte ihop mig med dem.

  Inte heller ser jag mig tvungen att i det här inlägget behöva ta ställning till alla andra sorters påhopp; annars är det nästintill ett krav idag verkar det som - att i samma andetag fördöma våld och hot mot precis allt annat. Läs nu det här noga: Den som ställer de kraven ska man skita i att debattera med. Det är ett av de mest frekventa debattricken som finns, och den som drar det kortet har - kanske - befunnit sig för länge i det traumatiserande debattklimatet på nätet.

  Det här handlar om män som hotar kvinnor med sexuellt våld för att kvinnorna ska hålla käften. Punkt.

  Man kan inte vara mot det bara ibland. Inte ens liberaler, fast placerade i tomma luften, kan vara det. Man kan inte åka nerför Niagarafallet bara litegrann, som en berömd analogi säger.

  När vi hör sånt, ser sånt, läser sånt ska vi säga till. Den som stillatigande ser sånt passera är bara värd förakt. Anmäl, rapportera, bemöt - för vi är fler än trollen tror. Jag är av den fasta övertygelsen att många tillsammans kan ordna saker. Anmäl. rapportera, bemöt.

  Tills dess: ni män som hotar kvinnor. Ni är inga riktiga män.








Gör nåt antirasistiskt själva då, lata borgare

  Under en period har jag nu blivit mer och mer irriterad på diverse borgerliga koryféer (googla!) som tydligen anser att deras främsta uppgift är att påpeka fel som "anti-rasisterna" gör. Man kan inte ställa upp på kritik mot a-arslena därför att då måste man samtidigt kritisera b-arslena lika mycket, för att inte tala om c-arslena som kommer lindrigt undan.

  Det handlar om kvinnor - givetvis - som attackeras av medelålders gubbar och kvinnor i obestämbar ålder för att de inte gör tillräckligt för kvinnor i förorten. Det är HBTQ-rörelsen som inte gör tillräckligt för bögar i förorten. Det är inte tillräckligt avståndstagande mot IS, och andra med dem förknippade rövhål. Sen är det kvinnor i allmänhet som borde tänka mer eller mindre på andra kvinnor, socialister som ska skämmas tammefan för allt vad Sovjet gjorde, miljöpartister som ICKE får yttra sig om klimatfrågan innan de lever exemplariskt själva.

Etc.

  Till er, ni vet vilka ni är vill jag säga:

Men gör nåt själva då för helvete.

  Det är fullt möjligt för alla dessa borgare att samlas i nån förort och ha återkommande möten till stöd för precis vad som helst. Sätt igång bara. Jag kan till och med tänka mig att komma själv, eftersom jag anser att flera av de här frågorna är för viktiga för att låsas in i partipolitiskt tänkande, och jag har länge saknat borgare i leden. Dessutom, förorten är vare sig farlig eller hotfull.

  Och kan ni inte, vet inte, vågar inte så kan ni väl höra av er. Så ska jag berätta. Men jag tänker inte göra jobbet åt er - det är liksom inte det som är antirasistiskt arbete eller motstånd mot homofobi eller att vara uppkäftig mot fundamentalister. Det är när man gör det själv.  Är ni inte nöjda med valfri antirasistisk företrädare får ni väl kliva fram själva då. Samlas till en mäktig manifestation som alla, precis alla, får vara med.
  Långa tåg med fanor och banderoller, hoppborgar, blommor och frisläppta duvor. Ni kan säkert få nån lobbyfirma att ordna det hela, och Svenskt Näringsliv kan väl betala.

  Men att bara sitta och gnälla är patetiskt. Ynkligt, Fegt.

  Fast det blir väl som vanligt - några skriver en debattartikel där man saknar diverse saker i den antirasistiska rörelsen, i den fackliga rörelsen, i HBTQ-rörelsen, och sen kan man nöjd och glad få dunkar i ryggen av gissa-vilka. Några förvirrade sossar hoppar på gnälltåget, och vid sidan står di bruna och vill vara med. Det låter väl kul. Not.


  Så kom igen nu va.