Om att komma undan med folkmord...

Det finns saker som är rent hårresande, dumma och fega. Sådant hittar vi dagligen exempel på. En av de mer aktuella är det armeniska folkmordet. Det finns olika anledningar till att det är minst lika upprörande som den Förintelse som brukar skrivas med stor bokstav, dvs det industriellt organiserade folkmord som nazisterna begick mot judar, romer, slaver, handikappade och politiskt oliktänkande under andra världskriget.
Det skedde alltså i olika hetsiga etapper mellan 1915-1922, och även om det kanske inte omfattade lika många dödade som Förintelsen, så innehåller det ett par ingredienser som gör det extra vidrigt. Nämligen förnekandet av det, och att världens stater av olika strategiska skäl inte kan förmå sig att erkänna det.
Det vore synd och skam att påstå att Sverige ligger i framkant när det gäller det armeniska folkmordet - omsorgen om svenska industrikontrakt väger uppenbarligen tyngre än att faktiskt säga att saker är vad de är. Läs riksdagsprotokollet här
Dagens Nyheter gör tidigare i oktober också en slags logisk kullerbytta som är rent häpnadsväckande av en tidning som aldrig dragit sig för att kalla revisionism rörande Förintelsen vid dess rätta namn.
På samma sätt har ett lagförslag i amerikanska kongressen nu dragits tillbaka, efter vädjanden från Vita Huset om att inte skrämma bort Turkiet som allierad i kampen mot terrorismen. På samma sätt envisas den israeliska regeringen - av alla! - med att kalla det armeniska folkmordet för "en trist händelse". Vilket i sin tur gett Iran - av alla! - möjligheten att spela välgörare.
Omoralen och hyckleriet visar inga som helst gränser.
Det armeniska folkmordet har ytterligare en obehaglig aspekt, nämligen den turkiska regimens enorma satsning på att misskreditera, muta och hota sig till en alternativ historieskrivning. Det hårresande blir extra tydligt när man vet hur USA t ex kallat Castroregimen för folkmordsregim, eller att alla verkar vara överens om att folkmorden i Kambodja eller i fd Sovjet verkligen var folkmord. Argumenten från de lydiga redskapen spänner över hela skalan - från att det kanske var massakrar i stor skala men inte folkmord, att det var etnisk rensning men inte folkmord, eller den officiella turkiska inställningen att det skulle ha varit ett turkiskt försvarskrig mot en aggressiv armenisk militärmakt med ryskt stöd!!!
Nu vore det ju för väl om debatten bara skedde på internet - men den smyger sig in på de mest märkliga ställen. Jag har själv under ett par veckor fört en debatt på ett träningsforum (!) om det hela, och fått märkliga små brev från nationalistiskt sinnade turkiska ungdomar. Den turkiska staten drar sig inte heller för att rent ut sagt sabotera diskussioner och konferenser i ämnet, eller betala skribenter som inte verkar ha annat att göra än att skriva inlägg om den officiella turkiska synen på saken.

Den här tvehågsenheten - som också finns inom t ex socialdemokratin i Sverige - blir ännu mer obegriplig när man vet att under fyrtio år var det här inte ens en tvistefråga. Hela världen visste vad som hände i Turkiet. Det drabbade nämligen inte bara armenier - det finns likaledes en syriansk, en assyrisk, en kurdisk och en grekisk förintelse som genomdrevs av det dåvarande ottamanska väldet, och om detta fanns det tusentals vittnesmål, bildbevis och erkännanden.
Denna turkiska stat som nu vill bli medlemmar i EU har en minst sagt osnygg historia, med rader av politiska förföljselser under militärregimerna, som de behöver göra upp med. Men att de samtiodigt idag ägnar både tid och pengar åt att förneka en av de mest klandervärda perioderna i sin historia, gör att man måste ställa sig tveksam till deras medlemskap.
EU har krävt av fd öststatsländer att de gör rent hus med sina lik i garderoben inna de fick bli medlemmar. Om man släpper in Turkiet utan att kräva samma sak visar det på en rent makalös feghet.