Så skaffar du superkroppen - nästan... Del 2



Action Man 2012

Action Man 1978

 



Så nu har du införskaffat ditt årskort på träningsanläggningen. Man kan ju hoppas att du inte enbart fallit för ett grupptryck, utan att du också har en uppriktig önskan att skapa ett nytt liv. För det är ju så det brukar heta när gymkedjorna marknadsför sig. I reklamen låter det emellanåt som om du inte bara kommer få en superkropp, utan dina ekonomiska bekymmer kommer att lösa sig i ett trollslag, och sen blir det fred i Mellanöstern som bonus.
  Och ändå är det ju så att i slutet av mars kommer flodvågen av nyårsönskningsuppfyllare att avta, för att bli en tunn rännil, med ett hastigt flöde i juni av de där som desperat måste i bikinin till solsemestern. Kvar på gymet blir vi dinosaurier, nöjda och belåtna, och de av nybörjarna som faktiskt upptäckte att gymträning var deras grej. Dessutom de där killarna som gav ett gymkort till flickvännen i julklpp, och som nu behöver nya flickvänner.


 
  För träning är en humörsak. Något jag lärt mig är att det finns en gräns för hur mycket tristess man kan utsätta sig för - alldeles oavsett om man köper sig en slavdrivare. dvs en PT. Inte heller passar skivstänger för alla. Jag känner många som gladeligen springer på sig näsblod i uppförsbackar eller cyklar miltals i motvindsregn men som alltid har förbaskat tråkigt på gymet. De är alltså inte per definition lata.
  Istället handlar det om att hitta vad som passar en själv, och det är därför man ska vara väldigt försiktig med att teckna ettårskontrakt på gymet. Det blir väldigt dyra icke nyttjade träningspass kan jag meddela. Samtidigt är det gymkedjornas affärsidé - att väldigt många ska låta bli att nyttja sina kort.

  I andra änden handlar det om utseende, och det är nu det börjar bli intressant. Våra kroppar speglar ju i så stor utsträckning samhället, och samhällets utveckling. Kroppsidealen har helt enkelt förändrats dramatiskt under femtio år, från en ytterlighet på skalan till en annan. Givetvis präglar detta gymkedjornas reklam och inriktning. Om man dessutom parar ihop det med vår ökande skräck för att bli gamla blir det ännu värre.
  Idag är det nog värre att säga att nån ser gammal ut än att säga att de är dumma i huvudet. Allt fler nyttjar tillskott eller operationer för att så att säga förbättra vad biologin skapat, och än har vi inte sett nåt slut på det.
  Därför bör man fråga sig när man börjar träna: Varför tränar jag? Är det för att må bättre, eller är det för att jag - faktiskt - faller offer för ett tryck? Antingen från ett dimmigt samhälle eller, ännu värre, från en korkad pojkvän?
  De flesta har faktiskt inte en aning. Inte heller har de en aning om vilken ansträngning som krävs. Eller uppoffring, för att vara krass.
  Rutor på magen kräver både hård träning och ett visst mått av askes. Är du villig att lägga det? Och sedan dessutom hålla den nivån under lång tid framåt? Är man singelman över fyrtio kan man dessutom lägga till - vilka risker vill du ta? Skoja till det med lite illegala, och riskabla, droger kanske?
  Om gymkedjornas reklam också innehöll kurser i självkänsla vore de verkligen seriösa, men istället skapar kroppsterrorn både orimliga krav och förväntningar. En skild tjejkompis, bra jobb i mediasektorn, sa: man ska jobba som en häst, vara en perfekt mamma, ha underbara ungar, bete sig som en jävla porrstjärna i sängen och se tjugo år yngre ut...
  Just det där med tjugo år yngre är märkligt - när blev det så? Jag hittar inte nåt årtal men det är väl på åttiotalet antar jag, som med allt annat ytligt.

  Vi präglar också våra barn med det här - jag har själv anledning att vara självkritisk efter att ha släpat Arvtagarna runt på bodybuildingtävlingar och gym sedan späd ålder. Även leksakerna har tagit stryk - det finns en intressant observation kring den amerikanska leksaken Action Man och dess anpassning till dagens kroppsideal. Precis som i texten här tycker jag nog också att kopplingen till steroidvärlden är uppenbar.

  Så vad är då möjligt? Börja med att titta på dig själv i spegeln, även om det kan vara svårt. Hur sitter kläderna? Skor är en viktig indikator på kroppsvikt, har du ont i fötterna efter dagens slut? Hur mycket orkar du? Röker, dricker du? Hur bra mat äter du? Och vart vill du?
  Våga vara realistisk, och gräm dig inte över att du kanske bara kan träna ett träningspass på gymet i veckan. Det är ändå femtiotvå pass om året om man håller ut, vilket med handen på hjärtat är mer än vad den ordinäre nyårslöftestränaren kommer orka med. Fast det blir dyra pass - och gå inte på det där att "om jag betalar dyrt kommer jag att träna för att inte kasta bort pengarna". Fel. Folk slutar ändå.
  Var finns du i livet? Har du en tjugoårings uppnosiga kropp och tjugotvååringens kondition? Om så är fallet, varför är du inte på gymet?
  Om du är man eller kvinna mitt i livet, om det så fint heter, är det viktigare att du hittar en sport som passar dig än att du börjar träna något du avskyr. Och om din läkare anser att du är i fin form "för din ålder" (vilket vi alla hatar att höra) så ska du lita på honom, träna en spinningpass och ta ett glas vin till middagen.
  Skulle du nu inte ah råd med ett dyrt gymkort, och det är det många som inte har, räcker det med att ge sig ut och gå. Börja lite försiktigt - det vimlar av +40-åringar med belastningsskador, hälsporrar och benhinneinflammationer - och öka vartefter. Detta gäller i synnerhet om du fortfarande vidhåller att du inte alls är utseendefixerad, för det tror jag inte på.
  Sen kan du hitta formliga drivor med hemmaträningsprogram på nätet. Leta reda på något som passar dig, lås in ungarna och hunden, dra ner persiennerna och förnedra dig en stund på vardagsrumsgolvet med situps och armhävningar. Resultaten kommer ganska snabbt.
  Men låt dig inte luras eller påverkas av reklamen. Din ålder styr vad du klarar av. Faktiskt. Inom en snar framtid kommer det säkert mediciner som förskjuter åldrandet, men tills dess kommer man ha träningsvärk.




Kommer del tre snart