Fridolin - en kille med attityd

Trots att jag egentligen tycker unge herr Fridolin är en oerhört irriterande besserwisser - och oh vad gärna jag hade haft honom ute på rensbacken i spöregn - så ska han ha en eloge för sitt ställningstagande när det gäller politik som yrke. Jag är inte dummare än att jag begriper att han knappast avstått sin riksdagspension om alternativet varit lön som undersköterska, och inte heller tror jag han upphör med sin livssyn bara för att han går ur Miljöpartiet. Men det är skönt med såna som han och t ex Lasse Törnman.
På Magnus Tankar för man en intressant diskussion om detta. Politik är för viktigt för att överlåtas åt de som VILL ha det som jobb. Det finns ingen skam i att övertalas ställa upp, eller att faktiskt tacka nej till ett förtroendeuppdrag.

För tillfället resoneras det friskt om vem som ska bli partiledare efter Hr Persson. Många äro kallade, få äro utvalda...brukar det heta. Rent instinktivt blir jag vaksam mot de där som verkligen verkar ha ambitionen att bli partiledare; det är nåt lurt med det.
Jag är naturligtvis misstänksam mot Nuder. Det bottnar säkert i att jag inte delade hans åsikter på i stort sett en enda punkt när vi var SSU:are i Stockholms Län, men å andra sidan är jag inte särskilt långsint av mig. Det som stör mig är hans totala identifikation med tidigare generationers politruker. Han är helt enkelt lika anonym som vilken byråkrat som helst, och hans åsikter och uttalanden ytterligt förutsägbara. Jag kan inte se framför mig en socialdemokrati som tar tillbaka makten under ledning av honom.