På nätet talar de ur skägget!

Efter allt det här talet om de nya moderaterna blir jag man ju onekligen lite fundersam när man läser på olika ställen på nätet. Jag har lite svårt att begripa hur vissa -som då gärna betecknar sig som libertarianer (jag antar att det är vad vi kallade tok-högern förr) - ens kan känna sig hemma i De Nya Moderaterna.
Jag lyckades följa en del av moderaternas kongress 2005; den beryktade där Reinfeldt murade igen ingången till högerbunkern. I historien borde den i stort sett likställas med den sovjetiska partikongressen 1957 när Chrustjov tog heder och ära av Stalin och den förda politiken under 40 år. 2005 sa Reinfeldt ifrån - man skulle reformera partiet, med en strategi utformad av honom själv och grabbgänget från Täby.
Det jublades och applåderades, och den ende som protesterade var Gunnar Hökmark, som fick så mycket pisk i voteringarna att det nästan inte var roligt. Det kändes som de verklighetsnära kommunalpolitikerna, för vilka sophämtning och bensår är realpolitik vare sig man är moderat eller socialdemokrat, hade vunnit. En återhämtning för socialkonservatisterna...
I själva verket bidade Timbroodjuret sin tid, inlåst i Maria Abrahamssons källare. Där smög också oanade mängder av nyliberaler och avregleringsfanatiker, tillsammans med rätt många av bunkerhögern (hur kom de ut?).

Under hela valrörelsen har vi läst deras inlägg, deras konspirationsteorier. Jag har hört deras gnäll - nu är alla partier socialdemokrater, det saknas ett högerparti....

Jag har länge funderat på vilket parti de då röstade på. Kristdemokraterna? Folkpartiet? Jag menar, om inte De Nya Moderaterna duger, så gör man väl något åt det. Svaret blev naturligtvis att - de röstade på moderaterna. Vad annars?

För avsevärda delar av högern är Fredriks Nya Moderater enbart kosmetika. De tänker inte ändra sig - jaja, snacka om välfärd ni, men VI vet hur vi vill ha det....!

Jag tror faktiskt att Fredrik och några av hans Täbyboys faktiskt menar rätt mycket av vad de säger. De hade aldrig kunnat funka eller göra karriär utan dagis, BVC, föräldraledighet och en massa andra saker som varit röda skynken för äldre högerpartister. Och jag tror också han menar vad han säger när han litar så fullt och fast på att "jobben kommer", "ingen ska få falla emellan", "de mest utsatta", "utanförskapets elände"...

Grejen är att förfärligt många av hans allierade inte tycker det. Han har alla förutsättningar för att bli en Woodrow Wilson efter första världskriget, idogt sysselsatt med ett punktprogram för säkrad världsfred, men hela tiden utmanövrerad av smartare strateger och iskalla realpolitiker.

Jag vet att det inom näringslivet redan idag finns många som - anonymt - tycker att arbetslösheten är för låg som den är. Varför skulle de då hjälpa till att öka sysselsättningen? Den framtida konflikten på arbetsmarknaden kommer säkerligen ligga i att se till de som har jobb inte kommer slitas ut i än mer effektiva och stressiga miljöer; men där skapas inga nya jobb.

Det kommer Fredrik få lära sig