Om träning och kost

Egentligen är det rätt lätt att hålla koll på sin kroppsvikt. I teorin alltså. Det finns ett gäng fallgropar på vägen, och det är inte helt lätt att undvika dem. Men med lite grundläggande kunskaper blir det i vart fall inte svårare.
I vår mat får vi i oss kolhydrater, fett och protein. Allt detta använder vi som bränsle. energi, för att vi ska kunna röra oss, tala, tänka, växa. Proteinet använder vi dessutom också som byggnadsmaterial för muskler och vävnad.
Det handlar om att hitta en balans mellan hur mycket vi petar i oss, och hur mycket vi bränner av. För att kontrollera det omräknar vi intaget av näring till (kilo)kalorier, som förkortas kcal.
Nu är det inte nödvändigtvis mängden kcal som avgör om vi ska bli överviktiga eller inte, utan snarare hur mycket vi använder av dessa kalorier. Och det är inte en statisk enhet, ska gudarna veta.
Kroppen förbränner alltid det som är lättast att förbränna - kolhydrater. Enkelt uttryckt är det växtprodukter. Så länge det finns en kolhydrat kvar att förbränna kommer kroppen att ta av det, innan den börjar förbränna fett och slutligen proteiner. Det är därför man blir tjock av fett - man har tillsammans med fettet också glufsat i sig kolhydrater och kroppen hinner inte bränna av alla kolhydrater - för att komma till fettet som energikälla - innan man glatt tillför nya kolhydrater.
Det är svårt att komma undan kolhydraterna; speciellt de som används som sötningsmedel.

Vi har alla en egen förbränning som sker oavsett vi rör oss eller inte. I de växande åren kan både killar och tjejer förbränna ohyggliga mängder genom att bara sova, äta, drömma upphetsande drömmar och flamsa med kompisar. Vi kunde ju önska att det tillståndet vore konstant men det är det inte. I fyrtioårsåldern har flams nästan blivit samma sak som att gå upp i vikt.

Man har inte en platå under ett par år där man är "vuxen". Istället är man i puberteten, och sen - poff - börjar det gå utför. Förbränningen sjunker, tyngdlagen är emot en och ålderstecknen kommer. För killar brukar det vara kring 25-årsåldern, och för tjejer något tidigare.
Och det är då det är viktigt att hålla koll på de där förargliga kalorierna.
Det är många - både killar och tjejer - som i trettioårsåldern vaknar upp och förfärat tänker: "Vad hände med mina magrutor?"

Nå, nu är ju inte magrutor ett symptom på friskhet, utan fastmer på kaloriunderskott, men det kan ändå vara en signal om att det är dags att göra något.

Lektion ett alltså! Kalorier=bränsle för kroppen. Kolhydrater, proteiner, fett = ämnen som tillsammans skapar dessa kalorier. Ju mer kalorier från kolhydrater man äter desto mindre fett kommer man förbränna.

Fortsättning följer

Vi behöver snart ett jordklot till...

Människorna på jorden konsumerar mycket mer än vad jorden förmår producera, skriver Världsnaturfonden i sin nya rapport Living Planet.
Enligt rapporten är överkonsumtionen 25 procent, jämfört med 20 procent för bara två år sedan.
Om utvecklingen fortsätter skulle det om 50 år behövas två jordklot för att försörja mänskligheten.
En medborgare i USA förbrukar ungefär dubbelt så mycket av jordens resurser som en genomsnittlig europé, och sju gånger så mycket som en afrikan.

Hela rapporten här!

Dessutom en liten gullig film - och hemsk! - på temat om världen var en by...

På nätet talar de ur skägget!

Efter allt det här talet om de nya moderaterna blir jag man ju onekligen lite fundersam när man läser på olika ställen på nätet. Jag har lite svårt att begripa hur vissa -som då gärna betecknar sig som libertarianer (jag antar att det är vad vi kallade tok-högern förr) - ens kan känna sig hemma i De Nya Moderaterna.
Jag lyckades följa en del av moderaternas kongress 2005; den beryktade där Reinfeldt murade igen ingången till högerbunkern. I historien borde den i stort sett likställas med den sovjetiska partikongressen 1957 när Chrustjov tog heder och ära av Stalin och den förda politiken under 40 år. 2005 sa Reinfeldt ifrån - man skulle reformera partiet, med en strategi utformad av honom själv och grabbgänget från Täby.
Det jublades och applåderades, och den ende som protesterade var Gunnar Hökmark, som fick så mycket pisk i voteringarna att det nästan inte var roligt. Det kändes som de verklighetsnära kommunalpolitikerna, för vilka sophämtning och bensår är realpolitik vare sig man är moderat eller socialdemokrat, hade vunnit. En återhämtning för socialkonservatisterna...
I själva verket bidade Timbroodjuret sin tid, inlåst i Maria Abrahamssons källare. Där smög också oanade mängder av nyliberaler och avregleringsfanatiker, tillsammans med rätt många av bunkerhögern (hur kom de ut?).

Under hela valrörelsen har vi läst deras inlägg, deras konspirationsteorier. Jag har hört deras gnäll - nu är alla partier socialdemokrater, det saknas ett högerparti....

Jag har länge funderat på vilket parti de då röstade på. Kristdemokraterna? Folkpartiet? Jag menar, om inte De Nya Moderaterna duger, så gör man väl något åt det. Svaret blev naturligtvis att - de röstade på moderaterna. Vad annars?

För avsevärda delar av högern är Fredriks Nya Moderater enbart kosmetika. De tänker inte ändra sig - jaja, snacka om välfärd ni, men VI vet hur vi vill ha det....!

Jag tror faktiskt att Fredrik och några av hans Täbyboys faktiskt menar rätt mycket av vad de säger. De hade aldrig kunnat funka eller göra karriär utan dagis, BVC, föräldraledighet och en massa andra saker som varit röda skynken för äldre högerpartister. Och jag tror också han menar vad han säger när han litar så fullt och fast på att "jobben kommer", "ingen ska få falla emellan", "de mest utsatta", "utanförskapets elände"...

Grejen är att förfärligt många av hans allierade inte tycker det. Han har alla förutsättningar för att bli en Woodrow Wilson efter första världskriget, idogt sysselsatt med ett punktprogram för säkrad världsfred, men hela tiden utmanövrerad av smartare strateger och iskalla realpolitiker.

Jag vet att det inom näringslivet redan idag finns många som - anonymt - tycker att arbetslösheten är för låg som den är. Varför skulle de då hjälpa till att öka sysselsättningen? Den framtida konflikten på arbetsmarknaden kommer säkerligen ligga i att se till de som har jobb inte kommer slitas ut i än mer effektiva och stressiga miljöer; men där skapas inga nya jobb.

Det kommer Fredrik få lära sig

Först ska Byggettan städa framför egen dörr!

Min fackavdelnings styrelse har blivit påkomna med att dricka och äta gratis på medlemmarnas bekostnad på avdelningen semesterö, Nässlingen. Efter att ha blivit upptäckta (jag har inget bättre ord att ta till) precis före valet - tack för det grabbar! Fint jobbat! - skriver nu ordföranden Togrny Johansson ett "Förlåt-brev" på avdelningens hemsida.
Dessutom har han skrivit ett personligt brev till varje medlem, och belamrat förstasidan i avdelningens nyhetsblad med det. Och gjort nån sorts avbön.. Fan tro't!

Man blir så trött på den där stilen. Ni har lön, boys - betala för er då. Tror fan att medlemmarna blir misstänksamma om det här är nåt som försigått under sextio år utan att medlemmarna fått veta det.

Följdfrågan blir ju naturligtvis: finns det ytterligare små fördelar man kan få om man sitter i avdelningens styrelse? Personligen är jag ju av övertygelsen att ALLA förmåner som inte är offentliga ska bort. Omedelbart. Det borde 2006 vara en fullständig självklarhet även för Byggettans styrelse

Ytterligare finesser

Under veckan lovar jag att lära mig lite mer om finesser i bloggandet - som att göra bra länkar i texten, och att spara under kategorier. Tyvärr har Googles hjälpsida legat nere under helgen och jag har haft annat att göra än Try-and-error...men det blir säkert bra med det också så småningom!

Så här ser det ut lite grann från ovan...

Utsikt fr Tapetrabatten i Hässelby. Skanskabygge med kloka
ambitioner när det gällde genomförande och prisnivåer.

-18 i Rönninge. SMÅA byggherre

Gåshaga. Ett Skanskabygge för de mycket välbeställda
- med konstgjord badvik t höger!

Utsikt fr Kvarteret Granaten. Ett mycket regnigt Västberga Industriområde. SMÅA!




Clarion Hotel vid Norra Bantorget. Vy mot Centralstationen.




Bostadsbyggnation vid det som kommer kallas Lilla Bantorget. Tegelhuset kommer tydligen att bevaras. Någon kanske kan ge lite info om vem som ritat det, och vad det kallas.


Utsikt från hotellet mot Olof Palmes Gata.


Kort taget från bygghissen. Det gula är masten på en stor rackarns mobilkran. Nedan syns etableringen - i bottenvåningen platskontor, ovanpå en massa bodar och allra överst lastdäck; en lösning som är rätt vanlig när man bygger i citymiljö

Fridolin - en kille med attityd

Trots att jag egentligen tycker unge herr Fridolin är en oerhört irriterande besserwisser - och oh vad gärna jag hade haft honom ute på rensbacken i spöregn - så ska han ha en eloge för sitt ställningstagande när det gäller politik som yrke. Jag är inte dummare än att jag begriper att han knappast avstått sin riksdagspension om alternativet varit lön som undersköterska, och inte heller tror jag han upphör med sin livssyn bara för att han går ur Miljöpartiet. Men det är skönt med såna som han och t ex Lasse Törnman.
På Magnus Tankar för man en intressant diskussion om detta. Politik är för viktigt för att överlåtas åt de som VILL ha det som jobb. Det finns ingen skam i att övertalas ställa upp, eller att faktiskt tacka nej till ett förtroendeuppdrag.

För tillfället resoneras det friskt om vem som ska bli partiledare efter Hr Persson. Många äro kallade, få äro utvalda...brukar det heta. Rent instinktivt blir jag vaksam mot de där som verkligen verkar ha ambitionen att bli partiledare; det är nåt lurt med det.
Jag är naturligtvis misstänksam mot Nuder. Det bottnar säkert i att jag inte delade hans åsikter på i stort sett en enda punkt när vi var SSU:are i Stockholms Län, men å andra sidan är jag inte särskilt långsint av mig. Det som stör mig är hans totala identifikation med tidigare generationers politruker. Han är helt enkelt lika anonym som vilken byråkrat som helst, och hans åsikter och uttalanden ytterligt förutsägbara. Jag kan inte se framför mig en socialdemokrati som tar tillbaka makten under ledning av honom.

Riksidrottsförbundet stöder dopinglangningen!

Följande har jag utan framgång försökt få in i olika tidningar men det är kalla handen överallt. Då lägger jag upp det själv istället!!!!:

""Genom att ännu en gång avslå kroppsbyggarnas ansökan om att tas upp i idrottsgemenskapen sätter Riksidrottsförbundet krokben för sin egen tes om dopingfri idrott.

Det är ingen hemlighet att mycket av den dopingproblematik som finns idag florerar på gym och i idrottshallar. Vi kan inte se annat än att RF gett upp sin strävan genom att man inte satsar på det förbund som verkligen har möjligheten att främja en dopingfri idrott.

Återigen har vi mötts av argumentet att det vi håller på inte är idrott - när det kommer till tävling. Alla - även RF - är överens om att allting fram till tävlingen är identiskt med idrott - men så snart någon av landets 200 tävlande med licens äntrar scenen så slutar det vara idrott. Det blir...show?
200 tävlande i en verksamhet som engagerar ungefär 500 000 människor...Som är den överlägset största motionsformen för både ungdomar och kvinnor. Det är till att ha stora pretentioner, Riksidrottsförbundet.

För oss som bedriver denna icke-idrott på olika nivåer - som elit, motionär och entusiaster - är det dock glasklart. Detta är idrott. I synnerhet när man jämför med andra redan etablerade idrottsförbund, som har extrema tävlingsformer, krångliga regler och attiraljer i form av smink och kläder....

Man hänvisar till att det vi bedriver lika gärna kan bedrivas inom de förbund inom RF som aktiverar styrkesportare. Det visar återigen hur lite RF brytt sig om att ta reda på hur det verkligen fungerar. Vi har försökt samarbeta med dessa förbund - och det är som att sätta Volleybollspelare med Handbollspelare; det är olika idrotter.

Genom sitt återkommande kategoriska nej har RF istället för att kunna kanalisera detta enormt växande intresse och medverkat till en sund utveckling orsakat det rakt motsatta - en privatägd motionssfär med ohyggliga priser, med tvivelaktiga utbildningsnivåer och en totalt okontrollerad dopingmarknad.

Vi tycker i anständighetens namn att RF i varje fall skulle kunna ge en uppdaterad version av varför man inte vill släppa in oss - istället för att bara lägga ett karbonpapper på tidigare beslut.

Oanständigt är vad det är!!!!""

Varför får Reinfeldt inte fram nya ministrar?

Eftersom det är lite tomt i ministerlistan börjar man ju fundera på varför det inte händer något. Ingenstans har jag heller sett en andning om varför allas vår Fredrik inte får fram nån, och svaret är ju så självklart att man nästan skrattar ihjäl sig. Från ytterligt insatt håll - eftersom man inom den sk alliansen inte har det minsta mot att snacka skit om det största partiet - har jag fått veta att INGEN av de hittills tilltänkta ersättarna klarar av en granskning som de självklart kommer att utsättas för.
De yngre moderatkvinnor som har ett intresse av t ex mediefrågor har helt enkelt inte tillräckligt rent mjöl i påsen, eller är bara inte kompetenta nog. En bra gissning är att det kommer att bli någon som är både oprövad och oerfaren, men som guschelov kommer vara moraliskt oantastlig. Vad det får för följder för politiken kan man ju fråga sig....

Och nej, jag kommer inte att avslöja eventuella källor, men tycker ändå resonemanget är såpass logiskt att det förtjänar uppmärksamhet...

Stockholms Lokaltrafik - eller rätten att få komma i tid till sitt jobb...

Under den gångna veckan har jag kommit i tid till jobbet EN gång. Resan ser ut som följer - tåget går 0531, och det är första tåget som går (till detta ska vi återkomma), och därefter är det passning till buss 142 vid Älvsjö station. Kommer tåget fem minuter sent går bussen och jag får vänta en kvart på nästa. Det betyder att jag trampar in i byggboden 0629 och då blir det lite kärvt att hinna byta om till 0630.
Hur många minuter av mitt liv som SL snott orkar jag inte tänka på. Missförstå mig rätt - jag gillar att åka kollektivt. Jag sitter hellre med näsan i tidningen på morgonen än håller utkik efter andra morgontrötta bilister. Dessutom är det billigare.
Länge har jag funderat vad det finns för logik i att pendeltåget står still i tolv minuter tjugo meter från plattformen. Jag ser att det är tomt, lokföraren ser att det är tomt. Men det lyser en förarglig röd signal längre bort. Efter tolv minuter ändras den till grönt och tåget kan köra in. Vad var det för osynlig händelse som motiverade detta röda stoppljus?
Är det verkligen viktigt att kollektivtrafiken går med vinst? Fär närvarande är det Stockholmståg som ska köra tågen. Var ligger deras instrument för vinst? Spara på löner, personal? Underhåll? Jour? Nå, de har hur som helst lovat landstinget att de ska kunna köra tågen billigare än någon annan.
Efter lite snack med tågpersonal och fackligt aktiva är det ju helt uppenbart att det som behövs för att tågtrafiken (och övrig trafik) skall funka är FOLK! Se där, genast ett ställe att utbilda arbetslösa och stoppa in. Fast ojdå, det går ju inte med den regering vi har nu...

Frågan är ju vad som är viktigt - att Stockholmståg går med femton miljoner i vinst eller att arbetsgivare och arbetstagare i Stockholm kommer i tid lite oftare? En ytterligt amatörmässig uträkning vid köksbordet säger mig att om alla tåg var i tid under EN vecka skulle det inbringa över 100 miljoner i arbetad tid (och då har jag inte räknat med vare sig produktionsökningar eller andra därtill hörande saker).
Man skyller på vinter och gamla tåg och jag vet inte vad... Nå, nu är det de NYA tågen som är försenade och det är inte vinter än. I Schweiz och Japan har de samma sorts klimat som vi har, och där är förseningar ovanliga. Tror ni kollektivtrafiken där är privatiserad???

Jag kommer fortsätta skriva om Lokaltrafiken....

Viktiga saker i mitt liv....

Jag är en politisk människa. Livet har alltid handlat om rätt eller fel, om nyttjande och utnyttjande, om kamp och frihet. Detta tackar jag naturligtvis mina föräldrar för, liksom den uppväxt de gav mig och mina syskon. Jag har ett vänsterperspektiv på världen, men blir förbannad om man kallar mig dogmatisk. Men räkna med att det kommer en del politiska inlägg här!
Jag är byggnadsarbetare. Inte av den sorten som sätter sockel och foder och hänger kök och har sig, utan den där sorten som går utomhus mest - och som vill gå utomhus. Som liten fascinerades jag av byggjobbarna, precis som de flesta barn. Det var vuxna karlar i stora kläder, som talade högt och som fick lorta ner sig utan att någon skällde på dem. De hade mustascher med frost i, och väderbitna ansikten, och de ruskade på sig när de hängde på sig de tjocka jackorna för att gå ut i tjutande snöbyar.
Jag blev alltså byggnadsarbetare, men inte på en gång - jag har gjort massor med andra saker - och jag kommer fortsätta med det. Jag trivs med jargongen, med hantverket, med tempot och klimatet. Man kan till och med lära sig tycka om att klockan ringer 0415...
Nu finns det naturligtvis en massa saker som kunde vara bättre också. Det är därför jag är aktiv i facket. Och stolt över det. Förhoppningsvis kommer den här bloggen att läsas av andra i min bransch, men jag ser gärna att andra icke-typiska skribenter tar till orda.
Det finns fortfarande ett snobberi i att skriva på Internet, men det är bara ytterligare ett område att erövra för oss som inte varit där så länge. Jag kommer att skriva om arbetsmiljö, om produktionsförhållanden, om medbestämmande och vidareutbildning.

Jag är stolt över mina barn - Linnea femton år och Linus elva år. De är dock inte lika stolta över mig hela tiden, måste jag tyvärr erkänna. Pappa kan vara rätt pinsam numer. Det är en känsla jag känner igen ganska väl från min egen uppväxt, och jag försöker faktiskt undvika det. Därför blir det inga bilder på barnen här. Däremot kan det säkert hända att jag skriver om dem, eller om andra barn.

Jag tränar mycket. Det har jag gjort i över trettio år, och det syns också. Periodvis har jag jobbat med det, och jag är duktig på det. Jag har tävlat i en del styrkesporter, men aldrig i kroppsbyggning. Jag är fortfarande fascinerad av kroppsbyggning, men fascinationen har bytts från beundran till förundran. Jag kommer skriva en hel del om friskvård och träning.

Böcker är viktigt för mig. Bokstäverna är mina vänner. Jag läser uppenbarligen både extremt mycket och snabbt. Lite periodare är jag - det kan bli väldigt mycket deckare en period, sen blir det memoarer och sen kommer det en period med nåt annat. Jag tänker skriva lite om böcker jag läser...

Utsikt från ett tak

(Och ja, jag har ett gammaldags midjebälte kopplat till livlinan där - inte bra, men bättre än ingenting...!)




Jag som skapat den här bloggen - med hjälp av bloggverktyget på bloggen DetProgressivaUSA - heter Calle Fridén. Namnet på bloggen kommer från att jag rätt ofta befinner mig högt, högt över gator och torg och människor. Man kan sitta och dingla med benen över takfoten och fundera.
Jag har mycket åsikter och tankar och har länge av olika människor uppmanats till att starta just en blogg. Och det blev den här.
Välkommen!