Arbetet inomhus...

Det kallas stomkomplettering på ett finare språk - vi kallar det gipsa. Det gör man mycket på byggen. Så mycket att andra elaka yrkesgrupper emellanåt kallar oss gips- och plåtregelmontörer. Fast vi kallar dem värre saker än så. Det betyder att vi reser innerväggar, skruvar dit kompletterande väggskivor på utfackningsväggarna, sätter undertak, petar dit kortlingar. Samt bär en och annan gipsskiva...

Först reglar man upp väggen med plåtreglar. I dörrhålen sätter man oftast träreglar - lättare att montera dit dörrkarmarna då. Det finns standardiserade mått att följa, liksom linjer dragna med snörslå och laser - inte alltid men just i det här huset finns det.

I vissa väggar sätter man virke först - oftast plyfa, eller som i det här huset OSB-skivor. Ett pressat elände av flis, även kallad ryssplyfa, med en del märkliga och obehagliga egenskaper. Bra redskap är handklinga och gipsvinkel.


I vissa väggar sätter man också isolering.

Måtten på materialet och centrumavståndet på reglingen bör korrespondera, annars blir det elände, men man måste nästan alltid avsluta med en passbit, mot väggslut. Plyfan ska också skruvas ordentligt, annars börjar den "klättra" när nästa lager skruv dras i.


Närbild på OSB-skivans struktur. Den är säkert billig och håller rätt sorts kvalitet men jag känner nog ingen snickare som skulle välja den före den traditionella plyfan. Bitvis är den stenhård och har fläckar som är stört omöjliga att skruva i.

I badrummen sätter vi våtrumsgips - som det varit rejäl debatt om på sistone. Stämmer skräckhistorierna kommer jag kunna försörja mig på att renovera badrum under de nästa tjugo åren
Bra hjälpmedel är skivlyft och skruvautomat med bandad skruv, i det här fallet en Hitachi som jag inte kommer överens med. Det är lite känsligt det där med vilken sorts maskiner man arbetar med. Väggarna kommer att innehålla tusentals skruvar, av olika längd och form, och då finns det tid, dvs pengar, att tjäna på snabba hjälpmedel. -På den här blå gipsen ska sedan kakelkillen - eller plattsättaren som det officiellt heter - montera sina väggar
Principen är alltså att jag reglar upp och sätter väggbeklädnaden i form av plyfa och gips på ena sidan. Det kallas enkling. Därefter dyker elektriker, rörmokare och andra installatörer upp och monterar vad som ska vara inne i väggarna. Och sedan kommer nästa gäng snickare och sätter igen samma väggar, i det moment som kallas dubbling. Det gör att jag som enklar måste tänka mig för en och två gånger när jag reglar upp, så att reglingen inte bara passar mig utan även ger dubblingskillen passande regelavstånd. Han blir inte glad om han måste sätta dit tvåcentimetersremsor. Han ska dessutom isolera i förekommande fall, och komplettera med akustik- eller annan mjukfog
Allt handlar om tid - bakom dubblingskillen, som också ska sätta igen trummor och schakt, kommer målare och golvläggare, och det kommer folk - också snickare - som ska sätta karmar. Byggprocessen är ungefär likadan vid både stora och små byggen, och det handlar hela tiden om att schemalägga och planera bemanning



Så här ser våtrummet ut halvfärdigt. Huvudsakliga anledningen till OSB-skivan i väggen är naturligtvis att här ska det sitta en massa saker uppsatta - inredning, handdukshållare etc.
Här synd ett bra exempel på enkling - man lämnar helt enkelt ena sidan öppen.

Skivlyften använder man för att dels pressa upp skivan tå tätt mot taket som möjligt - en tät anslutning mot takvinkeln helt enkelt. Dessutom står skivan låst vilket gör att man kan jobba ensam på ett effektivt sätt. Här syns olika eltåtar som väntar på att kopplas till dosor och uttag. Och min pirra som lastas med alla grejor man måste ha med sig.

Våningsplan med lägenhetsentréer. Också ett talande exempel på hur rörigt det kan bli med alla olika elkablar som dras kors och tvärs. Här finns det egentligen både tid och pengar att tjäna, på smartare lösningar