Dags för en timeout Reinfeldt?

Sådärja, nu är det fler som inte kan sitta i den borgerliga båten. Idag är det tre som yttrar sig, och får smisk på fingrarna. Och det har varit fler under sommaren. PJ Anders Linder har inte varit glad (nu råkar han vara en av de sämsta politiska analytiker som finns så det är väl inte hela världen), det har hamnat i Fokus och det syns bekymrade rynkor lite här och var på den borgerliga planhalvan. Så vad är det som har hänt?
De som följer den dagliga politiska debatten har säkerligen noterat några framträdande saker - Anders Borg, inte direkt nåt charmtroll, har fått ta över vid framträdanden som av tradition dragit partiledare. I takt med sjunkande opinionssiffror har oroliga folkpartister, deprimerade centerpartister och marginaliserade kd-are börjat köra sina egna politiska dagordningar.
Vore jag nu politisk analytiker utskickad av t ex Singapore News skulle jag direkt spekulera i om statsministern, partiledaren, har drabbats av depression. Eller om han helt enkelt nått sin kapacitetsgräns - han vore inte den första oppositionspolitiker som gör fiasko som regeringschef.

Det är också lite lustigt att se hur borgerliga ledarskribenter våndas över den uppkomna situationen, istället för att bara se nytert på det hela. Man kan ha hur många olika analytiska vinklar på det hela men man kan inte komma undan från följande: Reinfeldt är utsedd att regera och han gör inte det.
Inte är det fråga om sommarlov - istället skulle korrespondenten från Kigali Herald se alla tecken man behöver på ett politiskt sammanbrott - där ledarna för de mindre partierna tar ett ansvar som regeringschefen borde ta. Självklart gör de det - men så blir det ju så tokigt ibland. Eller hur, Maud, Cecilia, Lennart?

Kanske han är sjuk, kanske han är deprimerad, kanske han har problem - men om man kan sin historia, och läst litegrann om hur politik på nationell nivå i Sverige bedrivs tyder nog det mesta på att något omvälvande är på väg att hända.
Politik är inte bara att regera - det handlar också om att ta plats i mittfåran. Jag har då aldrig uppfattat regeringsförklaringen som en carte blanche för de andra partiledarna att driva sina egna frågor. Som en regering. Allt - ALLT - annat betraktas som svaghetstecken. Så skulle fallet vara med vilken regering som helst. Och opinionssiffrorna dalar, man får inte tillräckligt med förtjänst för de små framsteg man lyckats med - istället är mediebilden de sista veckorna fulkomligt massivt kritisk; och detta även från de egna.
Sitter Reinfeldt till jul? Tips mottages tacksamt
För ordningens skull vill jag också påpeka att de två tidningarna existerar. I min fantasi