Restauratören Federley och den goda viljan...

Det var inte så lätt att driva rörelse som Frederick Federley trodde, uppenbarligen. Efter stora ord och trumpeter och glada hejarop slutade det med att ballongen sjönk till backen med ett besviket väsande.
Jag tänker inte gotta mig i hans misslyckande, men jag hängde upp mig på en sak i den här texten:

"---– Hyresvärden berättade om sina tidigare affärer, men jag lyssnade inte. Det var naivt av mig, säger Fredrick Federley."

Såpass. Nu ställer sig naturligtvis vän av ordning frågan om vad som hade hänt om Frederick Federley varit lika naiv när det gäller att sköta personal, anställningar och löner. Den frågan har han - givetvis - sluppit i media, trots att det var den frågan som hans ambitioner som salladsbarsägare uppstod som en reaktion på.
Nu lär inte det här vara en personlig katastrof för Frederick Federley, även om han kan lita på att vi nog är några stycken som kommer vara intresserade av om han gör rätt för sig eller inte. Men hoppas han inser att om han haft anställda i detta läge hade det varit personlig katastrof för dem. I det läget hade kollektivavtalet varit deras starkaste skydd

Man också förvånas över hur hans delägarpartner Dominika uttrycker sig på flera ställen. Och jag är vansinnigt intresserad av att veta vem den hemlige finansiären bakom projektet är. DET namnet vore det kul att höra. Nån som har kontakter kan gärna få berätta (det kanske är allmän kännedom). Men framförallt är ju naiviteten rent förskräckande - är detta mannen som sjungit egenföretagandets lov i alla tonarter så hade man ju kunnat hoppas på en aning mer realism....