The Calle Fridén Guide to How to not frysa arslet av sig


Vissa vinterdagar är strålande - några få minusgrader, solen som en ensam lampa på en klarblå himmel, snön pudervit. Livet är gott att leva. Ungarna far med glada skratt nerför rimliga backar, och mor och far kan dricka kaffe ur termos och käka medhavda apelsiner.
Så icke idag.
Det var myggfritt som vi brukar säga. Eller det blåste isbjörnar. Vassa snöstänk och en grå kyla som gick genom märg och ben och alla kläder man hade. Nån medhavd person med norrländskt påbrå försökte pipa om att det minsann var minus tjufyra i Luleå, men tystades snabbt med dagens toppnotering från Pavels Novosibirsk. Och Pavel - född i Sverige - säger att sibirierna inte alls är särskilt stolta över det.
Kallt är kallt. Och vi jobbar utomhus.

Därför tänkte jag nu dela med mig av min visdom, insamlad under år av dåliga långkalsonger, blöta lovikkavantar och illasittande mössor. (Och nej, det finns ingen köldgräns för byggnadsarbetare - vi går ut om jobbet kräver det)

För det första - köp stora kläder. Det måste finnas utrymme för kroppen att andas, och för oss att röra oss. Det är därför byggnadsarbetare alltid ser så stora ut, det beror på kläderna. Utan kläder är de flesta rätt taniga typer med en kula på mitten. Jackor som går ner över ändan, byxor som går upp i korsryggen. Ligger man på knä och najjar är det inte nyttigt om snålblåsten från Saltsjön går rakt ner i cykelstället.
För det andra - köp kläder som får gå sönder. Jag fick en gång ett svindyrt underställ av min ömma moder, som jag dan därpå repade sönder tillsammans med blåstället när jag drog järn genom en armering. Det understället blev sig aldrig likt, den första revan gav upphov till en dominoeffekt, vilket fick tyget att fransa upp sig medan jag såg på. Och silvertejp är ingen optimal lagningsmetod
För det tredje - ha nåt på huvudet. Är man på ett storbygge lär man bära hjälm, som i sig faktiskt isolerar en del, men det räcker inte. Hjälmhuva eller mössa är också bra.
För det fjärde - ha flera vantar. Ett par man har på sig, ett par som hålls varma mot kroppen. Just nu kör jag med ett par tunna montagehandskar inuti ett par klassiska röda armerarhandskar - just den lager-på-lager-princip som man alltid ska sträva efter.
För det femte - ha rena kläder. Långkalsonger som luktar tillbaka när man luktar på dem isolerar sämre än ett par som luktar rent. Detta gäller för t-shirts och strumpor också.
För det sjätte - drick mycket. Faktum är att det är mer vätskekrävande att frysa än att svettas, och man ska inte alls dricka varmt hela tiden. Kroppstempererat är bäst, i synnerhet om man kommer från -19 in i goa värmen i kojan. Men drick mycket, och då menar jag vatten.
För det sjunde - var försiktig med vätskedrivande. I min bransch handlar det om kaffe, som vi bälgar i oss. Är det svinkallt ute kommer kissnödigheten som ett brev på posten, i synnerhet om man står med säkerhetssele på sig, uppflugen på valvkanten, och dirigerande ner en jättelast med kranen. Det bara är så, och då är det inte kul att behöva dra ner byxorna och göra gulsnö.
För det åttonde - smörj in dig. Fet kräm i nyllet. Och inte vattenbaserad pucko. Mer än gång har jag lett in lärlingar i bodvärmen, och försökt få dem att förstå att mammas medskickade Idomin inte är bra, annat som tillfällig förlamning och som foundation för frostskador.
För det nionde - använd skor med kompositsula. Kasta de där gamla stålsulorna åt skogen. Alldeles för många generationer byggnadsarbetare har plötsligt blivit varse att de antagligen, på något mystiskt sätt, tappat kroppsdelarna under knäna. Om man tittar ner så jodå. de är där - men känns de? Icke. Och sedan fått uppleva den helvetiska brännan i fötterna när man på rast parkerat dem vid elementet. Kompositsulan leder inte kyla. Det gör stålsulan. Nuff said.

För det tionde - skäms inte för att du fryser, Vissa dagar fryser vi mer än andra, vad det nu beror på, och det är bara DUMT att bita ihop och lida. Frostskador är permanenta, och blir till ett elände senare i livet. Det måste vara OK att säga "helvete vad jag fryser, jag går in nu", istället för att stå som en liten snögubbe, allt orörligare.

Men sen.. så är det bara att gå ut och jobba....




Live-bild en ovanligt jävlig februaridag....

3 kommentarer:

Tack, Calle, för beskrivningen av byggjobbares arbetsdagar i kylan. Och för den fantastiska och roliga huggarinstruktionen för att undvika att frysa arslet m.m. av sig. :) Fast jag förstår om det går att hålla sig för skratt sådana dagar.

/Eva

 

kommer aldrig att förstå hur du kan överleva kölden - jag fryser som bekant inomhus... Men i sedvanlig ordning skriver du otroligt bra, rappt och väldigt väldigt roligt, även om det är om hemska ting - som att frysa.

Bra och applåder till dig.
Kram

 

Wikipedia:
"Idomin är en vit, fet salva från Cederroth. Den används på torra och irriterade hudområden. Fettet i salvan skyddar huden mot uttorkning, bevarar hudens naturliga fuktighet och mjukar upp. Salvan innehåller bland annat vaselin, jordnötsolja, uttorkande zinkoxid, vitamin E samt syntetisk bergamottolja som doftämne.

Fetthalt 85-90%"


Jag förväntade mig något annat. Vad är problemet då? Många som har 100% fett? Olivolja och dylikt såklart.

Min pappa var väl ett fan av Helosan, hur det såg ut där vet jag inte.