Men var ska de bo?

Häromdagen hörde jag på radio ett obekant alliansspöke som försökte försvara den urusla och obefintliga bostadspolitiken med att det visst fanns tillräckligt med bostäder - problemet var att "flyttkedjan" som han kallade det, inte fungerade.
Kort och gott är det en - i den vanliga världsfrånvända liberala katekesen - symbol för hur gamla människor säljer sina stora villor, varpå en ung barnfamilj flyttar in, och släpper därigenom en större lägenhet, dit en mindre barnfamilj kan flytta, och då släpper de sin lilla lägenghet dit det gambla paret flyttar.
I en ideal värld, alltså.

Eller i en värld som fanns för trettio år sen.

Problemet med alla dessa tänkta modeller är att de alltid baserar sig på åratal av statistik, där alla förändringar är små. Och glor man bara benhårt på dessa modeller ser man naturligtvis inte verkligheten.

I verkliga livet blir gambla människor allt friskare och lever allt längre. Dessutom bor de i allmänhet billigt i sina stora hus, långt billigare än de skulle bo i en mindre ny lägenhet. De har dessutom, i varje fall i Stockholm, goda möjligheter att få statligt subventionerad hjälp med städning och gräsklippning. Så alltså flyttar de inte.
Mot denna bistra verklighet, som rubbar flyttkedjan, är just nu svaret att inte bygga alls. Bostadsbyggandet går under 2012 mot en allt lägre nivå, vilket driver upp priserna på de lägenheter som kan köpas.
Ett annat fel i den här tänkta modellen är att unga människor låna miljoner för ett anständigt boende, vilket de knappast är trakterade av. I takt med att gambla människor blir allt yngre och friskare, blir unga människor vuxna allt senare, och bor kvar hemma hos sina stackars medelålders föräldrar. Vilket jag skrivit en hel del om, bland annat här

Ett ännu större bekymmer är att det inte finns nån bostadspolitik i riket. Definitivt inte från en marknadsblind regering, men inte heller från oppositionen. Inga av de krav jag hört på sistone tangerar ens att vara en lösning på bostadsbristen. En hel del är populism, en hel del är fel, en hel del är önsketänkande.
Idag ska jag lyssna på Stefan Löfvén i Vasaparken. Jag hoppas verkligen att han pratar mycket om bostadsbyggande och bostadspolitik. Gör han inte det har vi problem.