Välfärd kommer icke ur intet...

 

Jag har inte följt s-kongressen särskilt noga. Det känns rätt märkligt, men med åren har jag fått mer distans till den sortens skådespel. Inte alls så att jag förmenar ombuden deras rätt att tycka, skriva motioner, gå upp helt i onödan i talarstolen för att upprepa vad tidigare talare redan sagt (för det finns ett egenvärde i att ombudet från Knäckebröhult faktiskt får yttra sig), och inte alls så att jag tycker illa om att en massa medelålders människor, som nästan alla känt varandra väldigt länge, får busa loss lite till ofarlig musik.
  Utan det är det där med politiken.

  Eftersom vi har en borgerlig press i Sverige - säg inte emot! - har bevakningen varit sisådär. Men eftersom ombuden nu kan använda nätet och twitter har en hel del gått fram ändå. Och till skillnad från den förutsägbare Mats Knutson och den ännu mer förutsägbara Margit Silberstein ser jag politikens förändringar i vad som inte sagts.

  Man måste minnas att majoriteten av ombuden alldeles nyss satt och tokapplåderade åt den gemytlige men helt malplacerade Håkan Juholt, och att majoriteten av dem förra valet tog ställning för en idiotisk allians med Vänsterpartiet. Sådär jädra smarta var de ju inte då.

 Jag har min uppfattning klar i de flesta frågor, den betraktas av okunnigt folk som vill förlora riksdagsval som nån slags högerposition. Själv vill jag betrakta mig som Djävulens Advokat och ställa de där obekväma frågorna, ifrågasätta sanningar och säga att Kejsaren är Naken. Därför att politik är för viktigt för att reduceras till vulgärpropaganda av typen "Carema tjänar miljoner men de väger kissblöjor!", eller "Det finns muslimer som begår brott! Stoppa invandringen!".

  Inte heller är politiken betjänt av tokar som tror att samhället var bättre för trettio år sen. Det är att göra sig skyldig till något jag tjatat om tidigare, nämligen Kronologisk Imperialism (här och här), och politik och samtidshistoria kräver mer. Annars blir det farliga dikeskörningar igen. Man kan inte kräva av människor som levde 1983 att de skulle ha värderingar som vi har 2012. Punkt.
  Sverige var sämre 1983 när det gäller nästan allt...

  Istället för att ge mig på kepsbärande intellektuella och poeter utan klädsmak, som vill känna samhörighet med arbetarklassen, -suck- måste man ta upp frågan om hur denna välfärd som alla tjatar om ska skapas. För om detta sades mycket lite på s-kongressen.

  För någon måste betala. Man måste dessutom nästan vara vänsterpartist för att tro att privat företagsamhet blomstrar av sig själv, eller att en gigantisk vårdsektor skulle vara lönsam.
  Innan nu arga människor anklagar mig för liberalism eller nåt annat fult, vill jag påpeka att detta sade redan Wigforss och Sköld, detta sade redan Sträng. För att inte tala om Feldt och Persson. För det är också socialdemokrati - att se till att det faktiskt finns resurser att fördela.

  Om detta sades det mycket lite på s-kongressen. Det är signifikativt. Däremot var det ett rackarns upprepande av att jobbskatteavdraget motsvarade 21000 underskötersketjänster (ett exempel som i sig är ett hån eftersom det då förutsätter att deras låga löner fortsätter vara låga) och att de som nyttjade detta borde skämmas ögonen ur sig. Ett resonemang som tangerar det totalt misslyckade angreppet på icke-medlemmar i facket "att de åker snålskjuts" - det brukar vara jättebra att skälla ut folk man vill ha på sin sida. Not.

  För det är ju så att någon ska betala. Jag kan. Det är OK. Men jag undrar vad min kompis undersköterskan som hade råd att åka till Egypten skulle tycka om att få högre skatt. Även om det skulle gynna henne, nånstans i en dimmig framtid - och det är ju här socialdemokratins dilemma och De Nya Moderaternas slughet ligger: att människor faktiskt vill bestämma väldigt mycket själva, vilket är bra mycket lättare med mer pengar. Jag är kort sagt extremt tveksam till om kraftiga skattehöjningar är en valvinnare för socialdemokratin.

  Jag vet att det finns folk som påstår det. De har säkert gjort marknadsundersökningar om saken. Förmodligen av typen "90% vill ha samhällsvinst i vården" vilket är en så usel undersökning att jag inte vet om jag ska rodna eller bli arg eller bägge, men till det kan jag återkomma.

  Överhuvudtaget slås jag av något som jag knappt kan kalla annat än okunskap när jag läst och hört s-kongressen, förutom att alla är släkt eller kompisar. Om hur Sverige fungerar. Om att det är missnöje med en lamslagen borgerlig regering och en alltmer desillusionerad statsminister som ligger bakom högre opinionssiffror, och knappast den egna politiken. Den hanteras mest av en upprörd Vänster, vilket i och för sig är bra - om Vänstern vore nöjda med socialdemokraterna är något galet.
  Vänstern kan försöka göra politik av Vinst-i-välfärden-tramset; så håller de sig ur vägen.

  Under tiden måste socialdemokratin ta itu med hur välfärden ska finansieras, för det kan man inte göra utan privata företag. Människor måste betala skatt, företag ska också betala skatt. Och den frågan får man inte slingra sig ur - det räcker med att se hur talare efter talare "med drömmande och naiva ögon" beskrev de nedåtgående spiraler i Dantes inferno, som utsatta människor hamnat, i ditjagade av Anders Borg. Som om en s-regering skulle ha kunnat gjort saker annorlunda....

  Jag vill påminna om krisåren. Kung Göran fick låta yxan gå, Rosornas krig och allt det där. Politik är inte bara trevligt, att låta alla få mer av allt. Ibland får man lägga idealen på hyllan och dra åt svångremmen. Ta smällarna. Växa upp.

  Och där kommer vi åter tillbaka till Näringspolitik - ett område som på s-kongressen tydligen var ett perfekt tillfälle för de flesta ombud att ta en fika och mingla. För då blev det tråkigt och allvar och bytesbalans och underskott och exportkrediter och utrikeshandel.

  Vem ska betala? Vare sig ROT eller RUT eller restaurangmoms låter sig avskaffas i första taget, hur eländiga de än är. Förutom att de lär reta upp en massa människor och ta bort arbetstillfällen, och inte heller ger särskilt mycket stålar.
  Det är först när sossarna är trovärdiga om HUR välfärden ska finansieras som jag på allvar tror att Reinfeldt ryker. Skulle ha ryka ändå 2014 är det nog på egna misstag, eller att Moderaterna lyckats radera ut nåt stödparti.

  Dessutom kan det vara bra att minnas att det är väldigt många företagare som röstar på socialdemokraterna. Enmansföretagare, småföretagare. Skräm inte bort dem.

  Slutligen: jag har en del fackliga kamrater som morrar om RUT och ROT. Till er vill jag säga - gå ut och gör ert fackliga jobb för helvete. Värva medlemmar, förhandla fram högre löner och se till att ROT och RUT blir för kostsamt för staten. Men att bara vilja förbjuda det är så...1976. Och vi vet hur det gick då...


Hr Westerholm i Furusund har också kommenterat kongressen...


Bilden? En oerhört smart snubbe. Som också har hårda nypor. Det kommer somliga snart att bli varse...