Regeringströtthet. En vanlig åkomma.



I senaste numret av Fokus - för övrigt en blaska som jag tillochfrånläser - kan ni läsa en rätt ingående analys av vad vi kan alla De Nya Moderaternas Kris. Man ger en rätt bra bild av tillståndet i det partiet. Klicka här!
  Inte för att det kommer påverka valresultatet 2014 så värst - det är inte de inbitna Moderaterna som kan tänka sig hoppa över till vänsterflygeln, utan de kommer välja andra borgerliga partier (läs SD, fast det inte står). Men jag tycker att Torbjörn Nilsson, som skrivit, missar en viktig sak.

  Ett långt regeringsinnehav tenderar att dränera partier på idéer och energi. Och då räcker det inte med att höstmysa över det Moderata Eländet.

  Det är lite samma sak som hände med regeringen Persson - att det minskade medlemsantalet i partiet, och en ökande andel karriärpolitiker ströp idédebatten. Och inte bara det - dugligt folk var upptagna med att regera, vilket is in tur öppnade dörren för - nu ska vi vara snälla! - inte så dugligt folk ute i bygderna...

  Det här är en farlig utveckling - när folk med kapacitet endast ser en karriär i regeringskansliet framför sig. Jag ser sånt redan nu - unga, och halvgamla, som lite försiktigt börjat sondera terrängen när det gäller boende och skolor. Gissa varför....

  Moderaterna har en mindre bas av medlemmar som är kapabla att driva frågor och utveckling - det är resultatet av en stark centralmakt, så att säga. Men när centralmakten abdikerar från nytänkande, och gräver ner sig i regerande - nåja - skapas ett tomrum. Som inte fylls av något.

  Det här är inte bara ett problem för moderaterna. Vi ser det när det gäller småpartierna i Alliansen. Ute i kommunerna sitter det numera både kommunalråd och annat, som fram till 2006 på sin höjd hade fått koka kaffe till mötena. Men när de skarpaste knivarna i lådan - nåja - kallades till Rosenbad, så öppnades möjligheten för bysnillena...

  Sånt kommer att hända inom socialdemokratin också, vid en valvinst. Oerhört många ivriga kommer att hoppa jämfota in på Rosenbad, och ägna sig åt att bestämma och ha makt. Samma ivriga som samtidigt ska vara nån slags ryggrad i vad som skapar ett aktivt parti.

  Hoppas nån tänker på det. Själv ska jag försöka få nån ordning på ett par inlägg som kommer handla om Den Utskällda Poliskåren...

Läs också gärna Peter Högberg