Vi måste prata om invandringen!

  Under tid har jag mer och mer kommit till insikt om att det är kloka människors tystnad som lämnat fältet öppet för ytterlighetspartierna. Och jag är ledsen, jag kan inte betrakta SD som "ett parti som alla andra". De har en agenda som är reaktionär och nationalistisk och otäck, men den behöver de inte prata om, eftersom de i opinionen kan profitera på den påtvingade tystnaden. Inte heller hjälper det att hela tiden prata om just SD - deras teflonkapacitet har väl om något bevisats av att de inte tappat i opinionsundersökningarna oavsett skandal.

  I mångt och mycket har debatten påmint om en knattefotbollsmatch där alla ungar springer åt samma håll, efter en debattboll som oftast varit rent trams, om Tintin eller om feminism. Medan en smart unge struntar i det och pratar med publiken istället.

  Alltså måste vi prata om invandringen. Konstruktivt. Inom arbetarrörelsen måste vi orka, kunna, våga ha en debatt om hur vi ska förhålla oss till olika typer av invandring - vare sig det rör sig om internmigration inom EU, om arbetskraftsinvandring, om flyktingar eller anhöriginvandring. Inte ducka för de praktiska sidorna av frågan. Sånt här kostar pengar, och man måste nästan ha ett twitterkonto för att tro att det inte spelar nån roll.

  Visst, jag är medveten om att jag nu kommer spikas upp på väggen som smygSDsympatisör, men det skiter jag i - jag vet att jag inte sympatiserar med dem, och kommer aldrig nånsin att rösta på dem. På samma vis vet jag att flertalet av de som idag anger att de skulle rösta på SD inte heller egentligen är SDväljare. Men frånvaron av en konstruktiv och kunnig debatt inom de andra partierna ger dem liksom inget val - det här handlar om människor som är oroliga för rent praktiska ting; bostäder, arbetsmarknad för att ta substantiella saker. Sen finns det förstås en och annan obildad som vill framhålla kriminalitet eller ett islamiskt hot, men den grenen är enbart tröttsam och full av konspirationsteoretiker, och deras genomslag är marginellt. Och dessutom fullt av lögner.

  Men frånvaron av en sansad debatt lämnar en massa människor i ett illa informerat tomrum, där sluga högerextremister är snabba att fylla upp med just klipp på avrättningar, steningar, statistik om invandringsrelaterad brottslighet och annat trams. Och det finns en fara i det. Om detta har jag tjatat tidigare. Det är inte gruppvåldtäkter eller stenkastning som är frågan.

  Vi måste alltså prata om invandringen. Finns det problem? Ja. Hur kan vi lösa dem? För att sammanfatta det väldigt kompakt.

 Sverige har idag en reglerad invandring. Det kan vara bra att minnas det, när ryktet går om massinvandring. Den är generös, men reglerad, vilket jag tycker är bra.  Oerhört många människor får avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd. Den politiken baseras på vad vi faktiskt kan ta hand om - med jobb, skola, bostäder. För jag är inte dummare än att jag vet att det finns en gräns för människors solidaritet - de flesta av oss kan tänka oss lite besvär för att ta hand om syriska flyktingar. Väldigt få kan tänka sig mycket besvär.
  Så var ska nivån ligga?
 
  Det finns en högljudd grupp som nu i tio år gjort sitt allra yttersta för att avslöja Sverigedemokraterna som nazister och fascister. Nån som tycker det fungerat? Inte jag. Det som har hänt är att människor upplever en skillnad mellan den politiska - självutnämnda nota bene - eliten och den verklighet de lever i. Och att ingen pratar med dem. Nu börjar även utrikes födda rösta åt det hållet, vilket är en välkänd paradox från andra länder.

  I den sortens vakuum frodas alltid otäcka tankar och rörelser. Vi måste få stopp på det. Den metod som för närvarande är allenarådande fungerar i bästa fall sådär, i sämsta fall rent kontraproduktivt.

  Vi måste börja prata om realiteterna bakom invandringen - hur ska bostäder, skolor, arbete ordnas? Hur ska kostnaderna fördelas över riket, över samhällsklasser? Hur ska vi kunna snabb på processer så att människor inte ska behöva vänta åratal på beslut? 

  Nej, det betyder inte att vi anpassar oss till den Sverigedemokratiska agendan: de här frågorna har vi pratat om i många år inom partierna. I synnerhet inom arbetarörelsen.  Men inte tydligt nog. Det värsta jag kan tänka mig är ett högextremt parti som blir så stora att de faktiskt får ett reellt inflytande, vilket är precis vad de vill ha. Att de etablerade partierna duckar för frågan är också precis vad de vill. De vill att vi ska prata om just Sverigedemokraterna - de verkar ju frodas av all sorts uppmärksamhet. Men så snart vi talar om det så tappar de i opinionen.

  Det finns en oro i landet, som inte kan bemötas med att vi ändå pratar arbete och bostad, skola och vård för alla. Man måste våga prata om alla frågor, och inte avfärda människor som dumma eller rasistiska. För det är just det som gör människor dumma och rasistiska.

  Jag har skrivit massor om det här, och sällan varit nervös för vad andra ska tycka. Jag är det nu. jag vet att det finns de som kommer att fara i taket, jag vet att det kommer finnas SDfolk som triumferande kommer utse sig själva till vinnare. Nå, jag tycker inte att de är det.

Jag får ofta skäll för att jag är pragmatisk. Jag kanske är det. Men vad jag ser är att den här frågan, hur liten den än är, ligger som ett betongblock i vägen för oss, när vi vill prata om andra, egentligen viktigare ämnen. Att lyfta bort den, att låta den bli en fråga som andra, skulle vara välgörande för debatten.

De enda som vinner på att vi börjar prata om invandringen i alla perspektiv är demokrati och medmänsklighet. De som förlorar på det är Sverigedemokraterna.




Och som vanligt - jag accepterar inte anonyma fegisar som kommenterar. Inte heller accepterar jag Anders Andersson, Niklas Niklasson eller Birgitta Birgittasson eller andra uppenbart lögnaktiga namn.