Höger-, vänster-, och mittemellansossar

  Det finns två saker som egentligen spelar roll. Det ena är att högern aldrig kommer begripa att det  alltid kommer finnas girighet i privata verksamheter. Det andra är att vänstern aldrig kommer fatta att det finns en jävla massa inkompetenta människor i offentliga verksamheter.
  Det kommer alltid finnas de som hugger för sig som Ali Baba och de fyrtio rövarna av den privata kakan, alldeles ohyggligt långt från den idealistiska bilden av den idoge småföretagaren som bryr sig om sina anställda och ser sig själv som samhällsbyggare.
  Det kommer alltid finnas offentligt anställd personal som mest är intresserade av sena morgnar, långa raster och tidiga kvällar. Och så lite som möjligt att göra däremellan.

  Det bara är så. Det kanske till och med ska vara så.

  Under mellanvalsperioderna finns det inom arbetarerörelsen alltid ett par krakar som vill prata "ideologi". Dra upp klasskampen och konflikten mellan arbete och kapital. Jag har själv varit där, under några ungdomsår innan klokt folk fick tänderna i mig. Det ger nämligen inte ett skit.

  Nu ska de förstatliga skolan. Tjena. Just det känns som en rätt usel valstrategi, och det kommer näppeligen bli nån större kampanj av det. Inom ett statiskt Vänsterparti kanske - men de har inte direkt exploderat i mätningarna efter sin hårda kritik av både vinster i välfärden och av friskolor. De kommer inte heller göra det.

  Till den här sortens debatt hör att okunnigt folk sätter etiketter på andra. Finast är att vara "vänster". Fulast är att vara "höger". Fast hittills har jag inte hört särskilt många kalla sig själva högersossar. Däremot kryllar det av vänstersossar - de har det gemensamt att de alla skulle bli usla ministrar. Detta säger jag därför att kriteriet på en minister är att det är nån som är pragmatisk. Som vågar ta obehagliga beslut.
  Det märkliga är att nästan alla tidigare ledande sossar som gjort några som helst avtryck inte varit vänstersossar. De har inte heller varit högersossar. De var mittemellansossar.

  Eller sossar, som vi kan kalla det....

  Själv är jag trött på människor i hipsteruniform som pratar om arbetare. Därför skulle jag vilja göra en sak klar för dessa akademiker: Ni får ALDRIG kalla mig arbetare. Jag är jobbare eller knegare. Jag arbetar. Men vi - jobbare och knegare - kallar inte varandra arbetare. Det ordet har vänstern förstört.

  Bara så ni vet.