Därför läser inte pojkar

  Det finns ett enkelt svar på varför svenska gossar läser allt mindre.

  Därför att de inte behöver.

  Sen kan man naturligtvis krångla till det hela, slita sitt hår över sjunkande resultat och kalla till konferenser med kloka människor som, också, sliter sitt hår. I slutändan kommer man ändå att komma fram till samma gamla slutsats som vanligt. Klass och kön.

  Det är inte så förtvivlat länge sen som utbildning inte var så enkelt. Vare sig att påbörja eller genomföra. I synnerhet för de som var längst från Den Bildade Världen. Att tro att alla kurvor alltid kommer att peka uppåt är nog att vara optimist intill dumhet, men det är ju bra om man tar med lite mer kunskap när man ändå talar om den. Istället för dataspel eller disciplin.

  Det kanske är så att vi hamnat i ett samhälle där man faktiskt klarar sig - eller tror att man klarar sig - utan att studera, eller läsa. Och om vi följer historiska paralleller är det de sämst beställda - fattiga - som av nån anledning är de som tappar lusten att bilda sig. Som nöjer sig med att vara konsumenter.

  Allmän bildning är inte alls något de härskande klasserna strävat efter. I själva verket var läskunnighet något farligt - det finns massor med korrespondens från stormaktstiden där potentater varnar varandra för alla hemskheter som kommer att inträffa om pöbeln får lära sig läsa. Idéer. Religiösa vanföreställningar. Kunskap.

  Men man behöver inte ge sig in ett hipsterresonemang om klassförtryck för att våga sig på lite tankar kring unga män, och deras läsande. Det är ju jämförelserna som är intressanta. Från förra sekelskiftet ungefär var det bildning och utbildning - för det är två olika saker för mig - som la grunden för klassresan. Många är de som fått studera därför att deras föräldrar utsatte sig för otroliga umbäranden för att kunna finansiera barnens högre studier. Även så i min familj. Min mammas mamma slet som fan för att min mamma skulle få det bättre än hon själv.

  Utan att vara expert på utbildning ser jag att de som är längst från tryggheten är de som tar sina studier på allvar. Unga kvinnor, unga med utländsk bakgrund. De som inte har en spolad gräddfil till egen villa och Thailandsresa. Det kryllar av kvinnor på universitetet. Tjejers betyg ligger på sina ställen - på de mest socialt utsatta platserna dessutom - skyhögt över killarnas.

  Är inte det en klassfråga då, frågar sig vän av ordning.

  Överallt ser jag att kvinnor, tjejer, läser mer än killar och män. Ska man vara lite kritisk kring detta verkar det som kvinnor läser Baudelaire och Naomi Klein medan män läser Sportbladet och nån bruksanvisning. Det vill säga, kvinnors läsande framstår alltid - och har så gjort i många år - som lite finare, mer belevat, medan mäns läsande rangeras ner till toalettlektyr och serietidningar.

  Under ett halvsekel snart har jag botaniserat bland människors bokhyllor. Det är en av mina favoritsysselsättningar. Och herregud så mycket skit där står. Med det menar jag böcker som är skrivna efter mallar, där man känner ekot av en skrivarkurs på en sommaröppen folkhögskola. Eller girigheten från ännu en Dennis Lehan eller Grisham, eller Alistair Maclean för att gå ännu längre tillbaka. Inte för att det är nåt nytt - redan Alexandre Dumas hade hantlangare som skrev brödtexterna i hans skrivfabrik.
  Med det menar jag att om man har den massproducerade kiosklitteraturen som riktmärke för unga människors läsande är vi illa ute. Man kan rent av vara tacksam för att unga män inte vill läsa Fyra nyanser av grått, eller annan fördummande litteratur. För den här kiosklitteraturen kan egentligen bara ursäktas med två saker - dels att den är rent avkopplande - nog så viktigt - och om den leder vidare till annan läsning.

  Det är väl det som är poängen antar jag - fast den är långsökt. Unga män som inte läser Camilla Läckberg kommer inte att uppfinna motmedel mot cancer. Ungefär.

  Unga män behöver inte läsa. De behöver faktiskt inte bilda sig alls. De kan leva precis här och nu, i vetskap om att deras föräldrar, som alldeles väldigt ofta inte heller är särskilt välutbildade men som i sin tur kunnat leva på sin föräldragenerations uppoffringar, kommer att ta hand om dem, när de står där tjugotvå år gamla, tatuerade och fyllda med kunskap om Paradise Hotel.

  Det har nog inte heller med resurser att göra. Det finns enorma skolklasser i Burkina Faso, där ungar sitter tysta i timmar och lyssnar på EN lärare, därför att de vet att det är skolan som kommer ge dem ljus och mat och ett bättre liv. Och de vet detta därför att deras egna föräldrar, tandlösa och utslitna i trettioårsåldern, har bultat i dem det från första början. Det har aldrig funnits mer studiemotiverade personer än fattiga föräldrar. Så är det precis över hela världen. En avlägsen bekant, som arbetar i Angola, berättade att läs- och skrivsvårigheter är okänt där. ALLA lär sig läsa.

  Kan det helt enkelt vara så att unga mäns ointresse för läsande - fast alla menar högre utbildning - är ett välfärdsfenomen? Som parat med den där letargin som alltid gjort att det funnits fler gammpojkar - här - än gammtöser, innebär att unga män lättare stannar kvar på avfolkningsorten, där de är trygga, än kastar sig på tåget till storstan, och de fördärvliga nöjen som där gives? För det finns alltid ett påhugg nånstans, huset är billigt, nöjen är inte dyra därhemma.

  Och sen handlar det naturligtvis om vad som bjudes. Min lokale boknasare har fallti till föga och erbjuder drivor med böcker om Andra världskriget, Specialstyrkor, Sprit och Nostalgi. Böcker som faktiskt yngre män står och bläddrar i. Mycket bilder, lite text. Men man måste börja nånstans - män tenderar ju dras till böcker som är både testosteron- och adrenalinstinna.

  I högstadiet läste vi kioskdeckare. Lånade av varandra. Samlade. Det var värsta bokcirkeln, fast ingen av oss visste att det kallades så. Till och med de allra mest studieOmotiverade läste. Just de där killarna vars läsvanor idag oroar. Om detta har jag skrivit tidigare, till exempel här
  I själva verket tror jag att alla egentligen vet varför unga män inte läser. I synnerhet unga män. Det är helt enkelt utkonkurrerat av andra saker. Till detta måste man förhålla sig. Det kanske till och med är så att alla inte ska gå vidare till högre utbildningar.

Till dess får vi väl nöja oss med den enkla sanningen - att unga män inte läser för att de inte behöver. De har det bra ändå. Läsandet överlåter de åt de som vill få det bättre; själva kommer de att åka snålskjuts, dra nytta av framsteg och reformer utan att engagera sig. Ungefär som sin föräldrageneration.

  För, precis som när det gäller barn, är det föräldrarna man måste ge sig på. Min generation och de som är yngre. Vi som - tack för det nyliberalismen - fick tillgång till ett veritabelt smörgåsbord av nöjen och distraktioner, som alltid är roligare och mer lättspytt än både studier eller Heidenstam, om man är lagd åt det hållet.

  Så vill vi få barn att läsa måste vi få deras föräldrar att läsa. Igen.