Edit: Publicerad tidigare
Nej, jag har inte börjat med långkalsonger än. Det får bli lite fler minusgrader innan jag byltar på mig. Jag brukar tänka på det när jag passerar mänskliga igloos, i dunjackor och täckbyxor vid +3 grader. Inte för att verka macho, sånt har jag slutat med, utan för att man faktiskt inte ska bylta på sig allt man har i garderoben bara för att det råkar bli nollgradigt. För vad ska man då dra på sig när det blir riktigt kallt? En sån där överlevnadsdräkt för sjömän i ishavet?
Vvi klarar mer kyla än vi tror, utan att lida. Vilket torde bevisas av att samma mänskliga igloos en festlig fredagkväll i februari både har lågskor, är barhuvade och med uppknäppt skjorta eller kortkort kjol, trots att det är samma temperatur. Begrip det den som kan.
För det är ju så här - vissa vinterdagar är strålande. några få minusgrader, solen som en ensam lampa på en klarblå himmel, snön pudervit. Livet är gott att leva. Ungarna far med glada skratt nerför rimliga backar, och mor och far kan dricka kaffe ur termos och käka medhavda apelsiner.
Men inte alla dagar.
Idag var det kräksnö (gammalt byggjobbaruttryck), var man än vände sig fick man vassa snöflingor i ansiket. På hjälmen bildades snart en liten glaciär, och under samma snö låg förrädisk is, varför vi emellanåt halkat omkull och fått snö lite överallt på kroppen. Då spelar det ingen roll om det bara är -3.
Kallt är kallt. Och vi jobbar utomhus.
Därför tänkte jag nu dela med mig av min beskäftiga visdom, insamlad under år av dåliga långkalsonger, blöta lovikkavantar och illasittande mössor. (Och nej, det finns ingen köldgräns för byggnadsarbetare - vi går ut om jobbet kräver det).
För det första - köp stora kläder. Det måste finnas utrymme för kroppen att andas, och för oss att röra oss. Det är därför byggnadsarbetare alltid ser så stora ut, det beror på kläderna. Utan kläder är de flesta rätt taniga typer med en kula på mitten. Jackor som går ner över ändan, byxor som går upp i korsryggen. Ligger man på knä och najjar är det inte nyttigt om snålblåsten från Saltsjön går rakt ner i cykelstället.
För det andra - köp kläder som får gå sönder. Jag fick en gång ett svindyrt underställ av min ömma moder, som jag dan därpå repade sönder tillsammans med blåstället när jag drog järn genom en armering. Det understället blev sig aldrig likt, den första revan gav upphov till en dominoeffekt, vilket fick tyget att fransa upp sig medan jag såg på. Och silvertejp är ingen optimal lagningsmetod
För det tredje - ha nåt på huvudet. Är man på ett storbygge lär man bära hjälm, som i sig faktiskt isolerar en del, men det räcker inte. Hjälmhuva eller mössa är också bra. Faktum är att hörselkåporna också värmer.
För det fjärde - ha flera vantar. Ett par man har på sig, ett par som hålls varma mot kroppen. Våra arbetshandskar är idag ljusår bättre än de mögliga lovikkavantar jag nästintill förfrös fingrarna i för trettio år sen. Och arbetshandskar ska arbetsgivaren hålla med.
För det femte - ha rena kläder. Långkalsonger som luktar tillbaka när man luktar på dem isolerar sämre än ett par som luktar rent. Detta gäller för t-shirts och strumpor också. För att inte tala om att det höjer trivselnivån i boden.
För det sjätte - drick mycket. Faktum är att det är mer vätskekrävande att frysa än att svettas, och man ska inte alls dricka varmt hela tiden. Kroppstempererat är bäst, i synnerhet om man kommer från -19 in i goa värmen i kojan. Men drick mycket, och då menar jag vatten.
För det sjunde - var försiktig med vätskedrivande. I min bransch handlar det om kaffe, som vi bälgar i oss. Är det svinkallt ute kommer kissnödigheten som ett brev på posten, i synnerhet om man står med säkerhetssele på sig, uppflugen på valvkanten, och dirigerande ner en jättelast med kranen. Det bara är så, och då är det inte kul att behöva dra ner byxorna och göra gulsnö.
För det åttonde - smörj in dig. Fet kräm i nyllet. Och inte vattenbaserad pucko. Mer än gång har jag lett in lärlingar i bodvärmen, och försökt få dem att förstå att mammas medskickade Nivea inte är bra, annat som tillfällig förlamning och som foundation för frostskador.
För det nionde - använd skor med kompositsula. Kasta de där gamla stålsulorna åt skogen. Alldeles för många generationer byggnadsarbetare har plötsligt blivit varse att de antagligen, på något mystiskt sätt, tappat kroppsdelarna under knäna. Om man tittar ner så jodå. de är där - men känns de? Icke. Och sedan fått uppleva den helvetiska brännan i fötterna när man på rast parkerat dem vid elementet. Kompositsulan leder inte kyla. Det gör stålsulan. Nuff said.
För det tionde - skäms inte för att du fryser, Vissa dagar fryser vi mer än annars, vad det nu beror på, och det är bara DUMT att bita ihop och lida. Frostskador är permanenta, och blir till ett elände senare i livet. Det måste vara OK att säga "helvete vad jag fryser, jag går in nu", istället för att stå som en liten snögubbe, allt orörligare.
För det elfte - ta hand om dina vinterskor. Smörj och impregnera. Köp gärna lite för stora skor så det går i ett par extrasockor. Skaffa en bra inläggssula, och byt ut den när den är gammal. Dessutom, om dojjorna blir blöta torkar de snabbare om man plockar ut den sulan.
För det tolfte - om man blir toksvettig när det är kallt ute kommer man att frysa. Så bli inte det i onödan, om du inte vet att du kan gå direkt in i värme. Det går långsammare att jobba vintertid, det bara är så.
För det trettonde - metall blir svinkallt i kyla. Håll inte i bräckjärn eller armering mer än nödvändigt, det kommer att kyla ner dig.
För det fjortonde - ta pauser. Det är jobbigare att röra sig i vintermunderingen, och då blir man trött. När man är trött fryser man mer. Capisce?
För det femtonde - ta ett par minuter och värm upp leder och muskler före jobbet. Man ska alltid vara försiktig med att lyfta tungt, men vintertid ska man vara extra försiktig.
Men sen.. så är det bara att gå ut och jobba....
Det mesta av det här är också giltigt för folk som bara ska gå till jobbet, bara stå på en svinkall perrong, bara skena ut och in ur varma affärer till kalla gatustråk. Eller bara se till att barnen inte blir förkylda. Flera lager, bra vantar - gärna ett torrt par i väskan, eftersom snö som bekant smälter och blöter ner, och då värmer de sämre.
Mössor var ur mode allt för länge, folk klädde sig vargskinnspäls men struntade i mössan. Så icke längre, och det är bra.
Det allra viktigaste jag lärt mig är att man ska klä sig i flera skikt, och byta det innersta när det är blött. Det näst viktigaste jag lärt mig är att utseendet får stå tillbaka för kölden. Vilket fick kvinnfolk i min närhet att himla med ögonen och säga "Eller huuuuuuuuur!!!!"
Så det tredje viktigaste jag lärt mig är att vinterkläder inte bara ska värma, de ska helst vara snygga också....
När kläderna är blöta ska man torka dem. Torkskåp finns det på alla seriösa byggarbetsplatser. Jag minns en stackars städare, han var från Västindien, som första vinterdagen klev in i vår bod och fick se åtta byggnadsarbetare sitta i kalsonger och tröja, läsandes tidningen eller drickandes kaffe, som om det var nåt helt normalt. Nå, i vår värld är det normalt. Knappast på Försäkringskassan eller i bankens lunchrum. Han backade ut....
PS. Ska ni ändå köpa vinterkläder, se till att få med i varje fall nån liten reflex nånstans. För din egen skull....
Bilden? Livet en ovanligt jävlig februaridag....
0 kommentarer:
Skicka en kommentar