Jag vet inte hur det är med er, men rätt ofta får jag höra berättelser om hur det står till med jämställdheten i bekantskapskretsen, och det är historier som nog inte är så ovanliga. Jag har idag varit på seminarier om jämställdhet - intressanta saker, men de berör ofta den "stora" världen. Jag är långt mer intresserad av den "lilla" världen, där "livspusslet" ska lösas, och där vi grundlägger våra roller och relationer.
Känner ni igen den här? "Jag tar hand om det som är utomhus så tar hustrun hand om det inomhus..." vilket ska uttydas som att "jag gör de saker som jag i varje fall skulle göra för att jag tycker det är roligt, medan hustrun tar hand om tvätt, städning och matlagning". Den är inte helt ovanlig, kan jag meddela.
Eller den här "jag stack åt henne ett par hundra så hon kunde köpa sig nåt snyggt". Har jag också hört, och från folk födda på sjuttiotalet. Vad säger den meningen oss?
En av de bättre är "vi har gjort listor på vad som ska göras hemma och så delar vi det rätt av." Kom från en tjej som lessnat totalt på sin kille, som selektivt vägrade se snoriga barn, tvätt, vidbränd mat eller att dansen för femåringen började för tjugo minuter sen. Fast samme kille kunde däremot fastna rent sjukligt inför ett missljud i motorn... Känns det som en bra grej att överföra till sina barn?
Visst har det hänt mycket, men varför måste det ta sån tid? Det är rent bedrövligt att man måste införa regler om lika fördelning av könen på partiernas nomineringslistor, eller att man kanske måste tvinga näringslivet att lyfta näsan från bastugänget och hitta en tjej. I långa loppet blir ju den sortens kvoteringshysteri lite larvig, men man kan förstå varför, och hoppas att det försvinner så småningom.
En annan bra är "det är genetiskt att killar leker med bilar, och tjejer med dockor". Avhört från framträdande näringslivsperson i ett privat samtal. Såpass - då har man lyckats rätt bra, eftersom det brukar ta flera tiotusentals är att påverka genetiken...
Det enda raka är ju naturligtvis att varje dag är en kvinnodag. Ända tills vi inte behöver den längre. Men det kräver också att morsor och farsor tar sig en funderare på hur de beter sig. Vi är rätt många som borde göra det. Om inte annat för att vi väl ändå vill det bästa för våra döttrar, och att de ska slippa bli sämre behandlade för att de är just vad de är. Kvinnor.
Bilden föreställer en sovjetisk affisch från 1932. Och det känns som kampen både kommit en bit på väg men ändå står stilla
