Jag vet inte hur det är med er, men rätt ofta får jag höra berättelser om hur det står till med jämställdheten i bekantskapskretsen, och det är historier som nog inte är så ovanliga. Jag har idag varit på seminarier om jämställdhet - intressanta saker, men de berör ofta den "stora" världen. Jag är långt mer intresserad av den "lilla" världen, där "livspusslet" ska lösas, och där vi grundlägger våra roller och relationer.
Känner ni igen den här? "Jag tar hand om det som är utomhus så tar hustrun hand om det inomhus..." vilket ska uttydas som att "jag gör de saker som jag i varje fall skulle göra för att jag tycker det är roligt, medan hustrun tar hand om tvätt, städning och matlagning". Den är inte helt ovanlig, kan jag meddela.
Eller den här "jag stack åt henne ett par hundra så hon kunde köpa sig nåt snyggt". Har jag också hört, och från folk födda på sjuttiotalet. Vad säger den meningen oss?
En av de bättre är "vi har gjort listor på vad som ska göras hemma och så delar vi det rätt av." Kom från en tjej som lessnat totalt på sin kille, som selektivt vägrade se snoriga barn, tvätt, vidbränd mat eller att dansen för femåringen började för tjugo minuter sen. Fast samme kille kunde däremot fastna rent sjukligt inför ett missljud i motorn... Känns det som en bra grej att överföra till sina barn?
Visst har det hänt mycket, men varför måste det ta sån tid? Det är rent bedrövligt att man måste införa regler om lika fördelning av könen på partiernas nomineringslistor, eller att man kanske måste tvinga näringslivet att lyfta näsan från bastugänget och hitta en tjej. I långa loppet blir ju den sortens kvoteringshysteri lite larvig, men man kan förstå varför, och hoppas att det försvinner så småningom.
En annan bra är "det är genetiskt att killar leker med bilar, och tjejer med dockor". Avhört från framträdande näringslivsperson i ett privat samtal. Såpass - då har man lyckats rätt bra, eftersom det brukar ta flera tiotusentals är att påverka genetiken...
Det enda raka är ju naturligtvis att varje dag är en kvinnodag. Ända tills vi inte behöver den längre. Men det kräver också att morsor och farsor tar sig en funderare på hur de beter sig. Vi är rätt många som borde göra det. Om inte annat för att vi väl ändå vill det bästa för våra döttrar, och att de ska slippa bli sämre behandlade för att de är just vad de är. Kvinnor.
Bilden föreställer en sovjetisk affisch från 1932. Och det känns som kampen både kommit en bit på väg men ändå står stilla
8 kommentarer:
Det du beskriver är till stor del skrönor 2009.
Det finns knappt några män som kör i dom gamla banorna.
Och gör man det OCH hustrun tycker det är helt OK så är det ju upp till dom.
För egen del så har jag tvättat, städat och handlat samt skött ekonomin.
Frun har lagat mat, diskat och strykit samt tagit hand om dottern.
OBS! Frun fick välja först.
Jag tog det som hon inte ville göra. Förste älskare var dock inget val...
Jag önskar du hade rätt APSE, men som du kan läsa här är det inte så. Och det finns drivor med andra undersökningar som visar på samma sak. Det trista är att vi hela tiden ställer förhoppningarna till nån yngre generation, men eftersom rollerna och strukturen fortfarande är så cementerade på arbetsmarknaden så deformeras de, istället för att de bryter mönstren
Vi kan gå på föreläsningar hela dagarna, året runt men det väger inte upp att vi "måste" ha EN (1) internationell kvinnodag. Bara tanken på att vi behöver en sån dag är absurt. 2009.
Du har så rätt i att det är i den "lilla världen" det börjar - jämställheten. Jämställhet handlar om att man accepterar att kvinnor och män har lika värde. Det tror jag att de flesta skriver under på idag. Problemet kommer när vi pratar om jämlikhet i vardagen. Är mitt möte viktgare än ditt när barnet är sjukt? Ska du eller jag handla? Vem ansvarar för veckans utflyktsmat? Vem tar bilen till verkstaden? Ooops gräsmattan behöver klippas, vem fixar det?
Det är så oerhört lätt att falla in i traditionella könsmönster fast man inte vill.
Det är upp till oss att uppfostra våra barn att se att detta inte gagnar någon!
Jag känner igen alla dina skrönor Calle. Jag skulle dock vilja påpeka en annan sak som kan ha betydelse i sammanhanget. Vi tänker alltid på varandra som just män och kvinnor. Men är det alltid väsentligt?
Jag läste en del av en forskningsrapport en gårn där själva rapporten hade som sin utgångspunkt att hitta hur lika män och kvinnor är. I stället för att forska på olikheterna och jämföra forskade man på likheterna. Jag vill minnas att man kom fram till att vi är till 98% helt lika. Men om man lyssnar till diskussionen i jämställdhetsdebatten eller det praktiska jämställdhetsarbetet så handlar det väldigt ofta åt att överbrygga olikheterna. Med andra ord dom 2% som blev över. Personligen tycker jag att det skulle vara trevligt att göra något med dom andra 98% och se dom 2% som en skillnad i marginalen
Jämställt vore det om det också fanns en mansdag!
Kvinnodagen i sig BEHÖVS nog inte mer än "kanelbullens dag"... däremot finns den av en anledning och historia - som började innan kvinnor ens hade rösträtt!!! - vilket kanske kan vara värt att komma ihåg - en gång om året:
Citat från en annan bloggare: "I.K. instftades redan 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra Internationalen för att uppmärksamma ojämnställdhet och kvinnor över hela världen. 1977 antog FN en resolution om att rekommendera ett allmänt firande av I.K. världen över" (http://blogg.expressen.se/ireetadus/entry.jsp?messid=480698)
Men varför finns kanelbullens dag?
Byggblasket: Just det där är ju en av de stora fallgroparna. Lika ska vara lika, har vi en kvinnodag så ska vi ha en mansdag. Får du en godis så ska jag få en, å lika mycket saft vill jag också ha! Då blir det jämställt och rättvist...
Det handlar om lika möjligheter, lika rätt till att bestämma, utvecklas, välja, leva, styra, andas, vara...
Jag måste lägga till att jag inte är så säker att det är en kvinnodag vi behöver. Hela idén är rätt trist egentligen.
Kanelbullens dag är en skapad dag av de branschorganisationer och företag som har ett intresse i att fler bakar. Smörtillverkare, mjöl, jäst osv. Man kuppade in denna dag via ett almanacksförlag för några år sedan. Uppenbarligen lyckades man, jag kommer dock aldrig baka en kanelbulle till denna dag.
Skicka en kommentar