Det kan vara på sin plats att påminna om att fackligt arbete är mer internationellt än vad många verkar inse. Sverige är ingen avgränsad ö, allt vi gör idag beror på eller kommer påverka händelser utanför våra gränser. I synnerhet gäller det byggjobbare - som av tradition är ett ambulerande och kringkuskande släkte.
Det är därför vi ständigt kämpar med utländsk arbetskraft, som lockas hit (och jag menar lockas, för det är rent hemskt att upptäcka hur lite polacker eller letter vet om Sverige) på falska grunder. För att kastas in i svartarbete, lönedumpning och i vissa fall rent slaveri.
I senaste Fokus ondgör sig Martin Ådahl över Byggnads och repeterar den gamla osanningen om att företaget Laval skulle ha blivit oschyst behandlat i Vaxholmskonflikten. Han har varit ute och seglat förr, utan roder, den gode Ådahl, men man kan väl inte förvänta sig annat.
Han ser inte heller sambandet mellan lönedumpningen - och allt annat - i Vaxholm, och hur byggnadsarbetare behandlas i t ex Dubai. Jag har skrivit om det förr, men kolla in det här reportaget. En plats som beskrivs som ett paradis, fast inte för de som ska se till att hjulen rullar. Framför allt ska man inte kräva demokrati och rättigheter - då blir man deporterad.
Det är trist att folk som Martin Ådahl glömmer bort att demokrati och yttrandefrihet må ha varit liberala begrepp från början, men de hade knappast genomdrivits utan fackföreningarna, vare sig i Sverige eller i det gamla östblocket.
Det är därför fackföreningsrörelsen är internationell - om vi är starka i Sverige stärker vi våra kamrater i andra länder. På samma vis stärks vi av dem. I en alltmer global värld är det naturligtvis rent barnsligt att tro att facket har spelat ut sin roll - hur gärna marknadsliberalerna än vill tro det. Vi organiserar oss alltid - trots överhängande livsfara, vilket är en mycket bister realitet på många ställen. Vill man vara riktigt elak kan man dra ett rakt streck från Martin Ådahls åsikter till dödsskvadroner i Latinamerika.
Vi har inga som helst problem att värva dessa förmodat fackföreningsfientliga utlänningar, tvärtom. Och det finns så mycket skit att ta rätt på så ni kan inte ana det - allt ifrån utebliven lön till arbete i miljöer där vi knappast skulle vilja vistas utan radiakdräkter, men där de jobbar i tröja och lågskor.
Man ser inte heller sambandet mellan en stark facklig rörelse och en bra arbetsmiljö, eller mellan stora skatteintäkter och hög lön, eller den konsumtion som kommer av det. Istället fortsätter man att misstänkliggöra Byggnads - vi beskrivs som smått rasistiska mot utländsk arbetskraft. Nå, följ med ut på några arbetsplatser och se hur de här killarna lever, och försök sen påstå att de skulle valt detta frivilligt?
Fattiga människor har sämre valmöjligheter. Och Martin Ådahl verkar tycka att de ska fortsätta vara fattiga.
Bilden föreställer Lech Walesa, som ledde den fackliga kampen mot kommunismen i Polen, och som blev en symbol för frihet och demokrati.
2 kommentarer:
Laval blev inte schysst behandlat i Vaxholmskonflikten.
Laval var beredda att betala mer än minimilönen i byggavtalet (112 kr i timmen 2004). Byggnads gick inte med på det, utan krävde 145 kr i timmen. Laval gick i konkurs. Detta finns att läsa i Arbetsdomstolens protokoll.
Men blockaden fortsatte ändå, lagvidrigt. Vilket också Sverige fick baxning för förra året. För Laval spelade det mindre roll. Men man undrar ju - på vilket sätt är det du menar att Laval blev schysst behandlat?
1. Laval betalade i själva verket långt under överenskommen summa. Om detta kan du läs apå annan plats i den här bloggen.
2. Laval kunde säga att de ville betala vad som helst, eftersom de inte tänkte betala det i varje fall.
3. Vi har inga minimilöner i Sverige. Det finns däremot en lägsta utbetalningsnivå, det vi kallar stupstock, som tillämpas vid t ex tvister. Men mellanskilladen mellan stupstock och senare överenskommen lönenivå SKA betalas ut.
4. Inom Byggettans avtalsområde fanns en överenskommelse med arbetsgivarna om att timlönen skulle vara minst 145 kr. Byggettan hade alltså i sin tur begått ett avtalsbrott om de gått med på Lavals krav.
5. Vi tog inte fajten enbart för våra medlemmar. I många år har svenska småföretagre i byggsvängen kunnat åkt med på våra löner. Det är också de som förlorar mest på den illojala konkurrensen.
6. Enligt SVENSK arbetsmarknadslagstiftning sköttes konflikten enligt reglerna. EU-domstolen gör sedan ett POLITISKT ställningstagande i frågan; de säger inte att Byggnads bröt mot svensk lagstiftning.
Om detta kan du läsa mängder på den här bloggen
Skicka en kommentar