Slut på lugnet för bokstavsbarnen i Järfälla

Det hette OBS-klass på den tiden. Det var där man hamnade om man inte kunde uppföra sig i skolan. Oftast innebar det att man var bråkig, men det fanns ju killar som bara inte kunde sitta still, utan som gick omkring i klassrummet, och som både störde och stördes utan att nån begrep varför. Och det var bara killar som jag minns det.
Länge betraktades det här som nåt som kunde straffas bort; det tog rätt många år innan man började tala om det som DAMP eller MBD, och även kunde se att bråkigheten kunde kopplas till dyslexi eller annat. Idag talar vi om ADHD, Aspergers syndrom och en radda andra bokstavskombinationer.
Jag har det på nära håll, och vet vilket lidande det inneburit att varje morgon baxa iväg en motsträvig sexåring till en skola som han inte begriper, i en grupp där inge begriper honom. Jag vet hur det är att få åka och hämta sin gullunge för att att han slagits eller bara sprungit iväg, från en skola som inte passar honom. Och jag vet vilken oerhörd lättnad det inneburit för föräldrarna att till sist få hjälp i en verksamhet, där personalen vet vad de gör, och - framförallt - där det inte är så många barn.
I Järfälla drivs den här verksamheten inom ramen för ett Resurscentrum och nu ska den krympas.

Enligt Bo Winander (fp) är det pedagogiska skäl som ligger bakom, inte ekonomiska. Tro det den som vill. Man ska ta bort tio platser av fyrtio och de barnen ska flyttas in i vanliga klasser. Samma sorts klasser som de en gång flydde från - för det är en mycket gemensam nämnare för de här barnen.
En arg mamma, Christina Zetterström, tycker idén är förkastlig. Och att "en samlad skolforskning" skulle visa på att de här barnen skulle göra bättre ifrån sig i en vanlig klass ger hon inte mycket för. Inte jag heller. Istället är det ett stort mått av cynism som ligger bakom. Och pengar naturligtvis.
I en liten grupp finns en samlad kompetens, där pedagogerna kan stödja varandra. I en vanlig klass - med assistent (och tänk er det stigmatat!) - finns inte det stödet. Vad händer den dagen assistenten blir sjuk? Är det nån som kan tänka sig kaoset i huvudet på nån som har ADHD eller Aspergers? Det är som att ha en torktumlare i huvudet, sa en pojke till mig.

Och vem tror att det kommer finnas specialpedagoger som assistenter? Inte jag, jag ser åter framför mig outbildade ungdomar som kommer att göra sitt bästa, men som kommer misslyckas.
Det här ligger helt i linje med den extrema cynism och ignorans som idag präglar folkpartiet - det är helt enkelt de duktigas diktatur, där alla måste vara högpresterande, där barn med hinder ska jämföras med barn utan hinder. Där ingen får vara annorlunda.
Jag behöver ingen forskning för att kunna räkna ut hur framtiden ser ut för de här barnen, som nu ska pressas in i de stora klassernas helvete igen. Och sen kommer det att heta OBS-klass igen, och de här barnen blir märkta för livet. Igen.

Bilden föreställer Kalle. Som i Kalle och Hobbe. En liten kille som förkroppsligar många av de charmiga men också jobbiga sidor som de här barnen har.