Den lilla och den stora tryggheten - om ett inbrott

Om vi kallar pensioner och barnomsorg och en billig kollektivtrafik för den stora tryggheten så är det viktigt att också tala om den lilla tryggheten - att kunna gå hem från tunnelbanan utan att vara rädd, att våga släppa ut sina barn på gården, eller inte behöva vara rädd på sitt arbete eller i skolan.
Vi är lite dåliga på att tala om det där - den fullständiga katastrofen som det innebär att komma hem och upptäcka att en främmande människa tagit sig in med våld, vänt upp och ner på ens hem - ens liv! - och tagit saker. Oftast bara saker, men idag kan saker vara alla bilder i en bärbar dator, eller barnets första steg som fanns i minnet i HD-kameran.
Föreställ er den skräcken, den sorgen, den ilskan.
Nathalie har haft inbrott och vill inte gå ensam hem igen. Hennes hem är inte längre hennes borg - det är ett ställe där en eller flera har sett in i familjens innersta. Det är som att bli skändad, och inte bara en gång - de här minnens sitter kvar. Det är en djup olustkänsla, som man för över till sina barn. Tro mig - jag vet.

Någon köper stöldgodset. Det är något man ofta glömmer - tjyvarna stjäl inte för att det är kul, de har en hälare eller nån som köper direkt. Oftast är det en annan kriminell men det dröjer inte länge innan din bärbara dator finns hemma hos din granne. Tyvärr. Om folk gav fan i att köpa tjålgods - stockholmsslang - skulle inte tjyvarna ha nån marknad.
Uppklarningsprocenten är naturligtvis marginell - flera av tjyvarna bedriver i stort sett en industriell plundring av hem, och om de nån gång åker dit kan polisen ofta klara upp drivor av brott på en gång. Men alldeles, alldeles för ofta kommer minnena inte tillbaka, och det enda man har kvar är en gnagande rädsla.
Skydd och larm är en expanderande marknad idag, men det kostar att skydda sig. Och det kostar på. Jag tänker inte tjafsa ännu mer om polisens prioriteringar, men vi ska inte glömma att det är lika viktigt att få medborgarna att känna sig trygga, som att jaga tjyvar. Så att Nathalie kan få komma hem utan att fundera på om det är nån annan där. Nån som inte borde vara där...