Det finns uttryck man använder lite halvslarvigt emellanåt - husgudar är ett sånt uttryck. Just i detta ögonblick kom jag på att det kanske kunde vara lite kul att veta vad en husgud faktiskt är - så klicka på ämnesrubriken för att komma till den inscannade versionen av Nordisk Familjeboks berömda uggleupplaga. Jag vet att Torsten Ehrenmark kunde berätta att många av artiklarna i den versionen skrevs per ord, dvs författaren fick betalt för mängden ord han producerade, och detta ledde oundvikligen till - idag roande - långa utläggningar. Läs t ex om kyss...
......
I överförd bemärkelse använder vi ju oftast ordet husgudar om specifika personer, eller i enstaka fall kanske företeelser, som betyder mycket för oss, och då oftast som inspirationskällor eller på annat sätt i betydelsen viktiga för vår utveckling eller välbefinnande. Jag har långa rader av sådana favoriter - några rätt välkända, några mer speciella. Många är författare, men inte alla. Ovan nämnde Ehrenmark är en stilistisk förebild, men om honom, och språket, återkommer jag förhoppningsvis till senare.
Elmore Leonard är den idag främste kriminalförfattaren i världen enligt mig. Jag råkade köpa boken LaBrava i mitten av åttiotalet; det var egentligen ett felköp, och även om jag inte direkt fastnade för hans torra prosa så köpte jag raskt boken Stick när jag såg den i bokhandeln. Och då var det kört. Jag föll pladask för historien - senare filmatiserad på ett vidrigt sätt med Burt Reynolds (!) av alla som Ernest Stickley - och för hur översättaren Einar Heckscher så suveränt behandlade jargongen hos kubanska gangsters i Florida. Eftersom jag då liksom nu var oerhört intresserad av just amerikansk gangsterism - det är väl nån perversion antar jag - och hade, som jag tyckte, en del insyn i hur den världen kunde tänkas fungera, så tyckte jag precis ALLT var på pricken.
Det bästa är att jag fortfarande tycker det, när jag än en gång öppnar mitt mycket vältummade exemplar. Precis som andra kan lyssna på samma musikstycke gång efter gång kan jag läsa samma bok flera gånger, känna och leta bottnar och formuleringar. Hos Elmore Leonard får man de här snärtiga replikerna levererade direkt i magtrakten.
Just hans sätt formulera dialog är rent legendariskt, och har bildat skola för fler nu levande författare än de flesta kan tänka sig. Puzo, Mailer, King med flera erkände villigt att han var Mästaren. Jag lånade ut en bok till en arbetskompis och han kom med lysande ögon dagen efter och bad om mera, efter att ha sträckläst till 0330.
När han skriver rullas en film upp inför ens inre. Alla schabloner vi alla sett i amerikanska actionfilmer finns i hans böcker (vilket inte är konstigt när man ser hur många av dem som filmatiserats...), men känns ändå fräscha och nya när Elmore Leonard använder dem. Det mest märkliga är att han vid över åttio års ålder fortfarande har en oerhörd känsla för hur modern gatu- och ghettoslang låter, och hur den förändras.
Precis som en av recensenterna skrev - när man läser det han skriver får man verkligen känslan av att det 'är så här det låter i Floridas fängelser, eller på gatan i Detroit. Detta utan att han målar lokalfärg med för starka färger. Man får inte alls ett överflöd av detaljer - däremot några, ytterligt väl utvalda som genom sin genialitet sätter pricken exakt på det man läser om.
....
Det är sällan man hittar direkt onda människor i Elmore Leonards böcker. Även psykopaterna och torterarna beskrivs i miljöer där de faktiskt verkar levande. I Banditer- för övrigt hans mest politiska thriller - låter han skurken beskriva hur han gör ont därför att annars gör andra ont mot honom. Och inte heller är hjälten särskilt hjältemodig eller renhjärtad, utan precis som väldigt ofta annars, en småfixare som befinner sig i en slags gråzon mellan rätt och fel. Precis som i verkliga livet.
Emellanåt har Leonard helt uppenbart gjort temaböcker. I Nådaskott låter han en helt vanlig kille och hans fru - inga gråzoner där inte, utan vanligt hederligt folk - komma i kläm när några kontraktsmördare tar fel på adress. Och sedan bygger han historien enligt ett känt koncept - vad gör en hederlig människa när han är hotad och lagen inte längre kan hjälpa honom? Ett scenario som han för övrigt är mycket förtjust - och det finner vi även i hans tidiga noveller/historier från den amerikanska sydvästern, där apacherna är precis så blodtörstiga vi kan tänka oss, där skurkarna är precis så skitiga och dammiga som vi vill ha dem, och där hjälten blir hjälte mot sin vilja.
Jag saknar ännu några av hans tidiga verk, men idogt sökande ska väl ge resultat så småningom. Internetbokhandlarna är en verklig guldgruva på det viset. Och jag tycker synd om de som ännu inte upptäckt honom, samtidigt som jag är avundsjuk på den enorma läsupplevelse som ligger framför dem....
Folk som verkligen borde sätta igång igen...
Det finns en driva med äldre socialdemokrater som tydligen tycker att de gjort sitt. Trots att de fortfarande springer i cirklar kring den yngre, och sämre skolade, generationen. På listan för tillfället står min pappa, Enn Kokk, Ingela Thalén, Bengt Göransson . Däremot är jag lite less på Malm, för att inte tala om Feldt...
Det finns ett pedagogiskt värde i att ha alla dessa studiecirklar - vart har de tagit vägen?? - i ryggen, tillsammans med kurser och läger. Och numer verkar det inte vara en prioriterad del av partiarbetet...
Det finns ett pedagogiskt värde i att ha alla dessa studiecirklar - vart har de tagit vägen?? - i ryggen, tillsammans med kurser och läger. Och numer verkar det inte vara en prioriterad del av partiarbetet...
Petra och prostitutionen...
Annika Lantz hade besök av Petra Östergren i onsdags. Hon har nu skrivit en bok där hon med hänvisningar till diverse olika filosofer försöker göra gällande att a) samhället stigmatiserar prostituerade, b) att kvinnorörelsen (!) sviker de prostituerade och c) att prostitution skulle höra ihop med sexualitet !!!! Yeah right - och snart ska hon säga att våldtäkt också bara är en form av sexualitet, och att porrkonsumtion inte har ett dugg att göra med sexuella övergrepp.
Annika var väldigt snäll mot henne - var det bara ett utslag av missriktad systerkärlek Annika? Jag hoppas det, för du hade behövt sätta dit henne rejält. Inte nånstans ställdes frågorna om VARFÖR de här kvinnorna var prostituerade, OM de verkligen ville vara det, eller OM de skulle vilja att deras döttrar följde i deras spår - precis alla de frågor som prostitutionsförespråkarna i stort sett alltid hoppar över.
Och dagen efter fick gamle Lars Westerberg - varför får han sitta och tycka i radio? - utgjuta sitt beröm för Petras bok, och sin avsky över sexköpslagen. Talar du i egen sak Lars? Vad har sexualitet att göra med en tandlös sårig brud som står på knä på ett par gamla tidningar i en kulvert under Brunkebergsåsen?
Prostitutuion handlar om makt - inte om ett sälj- och köpförhållande. Det finns inget affärsmässigt över en uppgörelse där den ena parten MÅSTE sälja sig. Det är bara en annan form av slaveri!
Annika var väldigt snäll mot henne - var det bara ett utslag av missriktad systerkärlek Annika? Jag hoppas det, för du hade behövt sätta dit henne rejält. Inte nånstans ställdes frågorna om VARFÖR de här kvinnorna var prostituerade, OM de verkligen ville vara det, eller OM de skulle vilja att deras döttrar följde i deras spår - precis alla de frågor som prostitutionsförespråkarna i stort sett alltid hoppar över.
Och dagen efter fick gamle Lars Westerberg - varför får han sitta och tycka i radio? - utgjuta sitt beröm för Petras bok, och sin avsky över sexköpslagen. Talar du i egen sak Lars? Vad har sexualitet att göra med en tandlös sårig brud som står på knä på ett par gamla tidningar i en kulvert under Brunkebergsåsen?
Prostitutuion handlar om makt - inte om ett sälj- och köpförhållande. Det finns inget affärsmässigt över en uppgörelse där den ena parten MÅSTE sälja sig. Det är bara en annan form av slaveri!
Mörkrets hjärta
Kom att höra Klassikerrummet på P1 häromdagen (tack gode Gud för pratradio) där man försökte dissekera Joseph Conrads roman en gång till. Tyvärr tillfördes väl inga nya synpunkter men radion ska ha heder av att de påminner om läsbara tidlösa böcker; och som kanske får en och annan att fundera över hur imperialismen - i det här fallet den belgiska - behandlade afrikanerna. Under ett par år halverades befolkningen i Belgiska Kongo; av umbäranden, tvångsarbete, genom sjukdomar och massmord. Ändå finns det idag idioter som på allvar hävdar att Afrikas problem hade varit mindre om man aldrig gett upp kolonialismen.
Uppdatering av takbilder!
Har lagt upp ett par nya bilder från det som kommer bli min arbetsplats ett tag. Utomhusjobb i november, men ingen snö, ett par plusgrader och ett magiskt halvdis som gör morgnarna mörka och eftermiddagarna magiska... Känslan av att tända upp 1500Wattarna - det låter FOMP; FOMP; FOMP - och helt plötsligt är dunklet dagsljus. Snacka om varde ljus - det var det han gjorde, Gud - slog på en belysningsmast med tre seriekopplade jättelampor...
Björklund och skolan....
Under ett antal månader har nu den bredkäftade majoren från Värmland fått klä skott för folkpartiets skolpolitik, och det kan han gärna ha, eftersom han varit en av de drivande bakom den. Kunde jag så skulle jag länka till Lantz i P3, där Sveriges mest vasskäftade journalist med ett par lysande formuleringar plockade ner folkpartiets skolpolitik till den nivå där den hör hemma.
På femtiotalet.
I en byggbod får man emellanåt höra kloka saker, och så skedde idag. Johan konstaterade att det enda, och absolut enda, sättet att styra upp skolan är att vi ser till att det finns fler vuxna där. Vare sig Johan eller jag kommer ihåg vår skoltid som särskilt trasslig eller misslyckad - däremot vet jag ju att de äldre generationerna alltid gnällt över att eleverna lär sig fel saker, är för uppkäftiga och respektlösa. Det har även jag hört, trots att jag vet när de lekte i Håtuna, när Gustaf II Adolf dog och den kemiska beteckningen för bly.
Däremot kan naturligtvis dagens elever springa i cirklar runt Jan Björklund när det gäller datorer, informationssamling via Internet och en massa andra saker. Men den debatten har nog inte Björklund lust att ta...
Det behövs fler vuxna i skolan. Inte bara lärare utan skolvärdinnor, fritidsledare, kuratorer, måltidspersonal, och vaktmästare. Det kommer naturligtvis kosta en jävla massa pengar - och det är väl där skon klämmer. Nån som ser framför sig hur Björklund säger till Axén-Olin att hon inte kan sänka kommunalskatten eftersom skolorna behöver mer resurser? Inte kan jag se det.
På mitt tak, med de lärlingar jag träffar varje år (och en del av deras lärare), är jag nog rätt tvärsäker på att skolan inte behöver vare sig mer pedagogik eller stramare tyglar - det behövs fler vuxna människor helt enkelt, som beter sig så kidzen ser hur vuxna beter sig.
Vad det sedan beror på kan jag och Björklund ha en separat diskussion om. Jag är ju rätt säker på att ett profithungrigt konkurenssamhälle kommer ha större problem med både ordning och lärande än ett samhälle som bygger på andra värderingar.
Jag kan nog säga trätt tvärsäkert också att skolan (och dess finansiering!) kommer bli en jättefråga 2010. Av den enkla orsaken att Leijonborg och hans anhang (förlåt, nu blev jag polemisk) kommer misslyckas. Men Sveriges elever behöver inte fler konstiga förslag -de behöver fler vuxna i sin närhet.
På femtiotalet.
I en byggbod får man emellanåt höra kloka saker, och så skedde idag. Johan konstaterade att det enda, och absolut enda, sättet att styra upp skolan är att vi ser till att det finns fler vuxna där. Vare sig Johan eller jag kommer ihåg vår skoltid som särskilt trasslig eller misslyckad - däremot vet jag ju att de äldre generationerna alltid gnällt över att eleverna lär sig fel saker, är för uppkäftiga och respektlösa. Det har även jag hört, trots att jag vet när de lekte i Håtuna, när Gustaf II Adolf dog och den kemiska beteckningen för bly.
Däremot kan naturligtvis dagens elever springa i cirklar runt Jan Björklund när det gäller datorer, informationssamling via Internet och en massa andra saker. Men den debatten har nog inte Björklund lust att ta...
Det behövs fler vuxna i skolan. Inte bara lärare utan skolvärdinnor, fritidsledare, kuratorer, måltidspersonal, och vaktmästare. Det kommer naturligtvis kosta en jävla massa pengar - och det är väl där skon klämmer. Nån som ser framför sig hur Björklund säger till Axén-Olin att hon inte kan sänka kommunalskatten eftersom skolorna behöver mer resurser? Inte kan jag se det.
På mitt tak, med de lärlingar jag träffar varje år (och en del av deras lärare), är jag nog rätt tvärsäker på att skolan inte behöver vare sig mer pedagogik eller stramare tyglar - det behövs fler vuxna människor helt enkelt, som beter sig så kidzen ser hur vuxna beter sig.
Vad det sedan beror på kan jag och Björklund ha en separat diskussion om. Jag är ju rätt säker på att ett profithungrigt konkurenssamhälle kommer ha större problem med både ordning och lärande än ett samhälle som bygger på andra värderingar.
Jag kan nog säga trätt tvärsäkert också att skolan (och dess finansiering!) kommer bli en jättefråga 2010. Av den enkla orsaken att Leijonborg och hans anhang (förlåt, nu blev jag polemisk) kommer misslyckas. Men Sveriges elever behöver inte fler konstiga förslag -de behöver fler vuxna i sin närhet.
Ahlmark - smart OCH knäpp!
Per Ahlmark visar på ledarsidan i DN att det tydligen går alldeles utmärkt att kombinera dokumenterad intelligens med rent hårresande dumhet. Dessutom visar ju DN:s ledarredaktion om än mer dåligt omdöme genom att låta publicera det.
Genom att insinuera att Carl Bildt skulle vara anti-semit drar Ahlmark - naturligtvis i sällskap med några av de mest raffinerade lobbyisterna i världen - ner debatten om fred i Mellanöstern på ett rent patetiskt stadie. Jag vet att Ahlmark under det senaste kriget var ursinnig över att Carl Bildt inte odelat ställde sig på Israels sida i konflikten, och att han inte alls var lika glad över utnämningen av Bildt som t ex den israeliska ambassaden var.
Problemet är dels att Ahlmark är en av de mest enögda debattörer vi sett i modern tid i Sverige. I sin partiskhet ligger han ytterligt nära de klassiska stalinisterna eller maoisterna - om så folk dog i TV-rutan var det enbart västerländsk kulturimperialism, och lögner ägnade att skada det socialistiska framåtskridandet.Dels att han faktiskt får uppmärksamhet, vilket han inte borde ha eftersom han numer är lika klartänkt som vilken rättshaverist som helst.
Ahlmark ansluter sig till de som helst hade sett att det senaste kriget enbart bevakats av Israelvänliga medier, och som nu skyller Hizbollahs framgångar - som jag från ett militärstrategiskt perspektiv nog skulle betrakta som en seger - på partisk mediebevakning i världen. Ett resonemang som för övrigt stöds av hökarna i Israel.
Det tragiska är ju att det finns en fredsrörelse i Israel - en fredsrörelse som behöver stöd i Europa, vilket i Sverige sker via t ex JIPF -
judar för israelisk-palestinsk fred .
Jag fasar ju för att tänka på vad Ahlmark skulle beteckna de judiska och israeliska fredsvännerna som. För mig är hans resonemang oroväckande lika den demagogi som både fascister och nazister ägnade sig och ägnar sig åt
Genom att insinuera att Carl Bildt skulle vara anti-semit drar Ahlmark - naturligtvis i sällskap med några av de mest raffinerade lobbyisterna i världen - ner debatten om fred i Mellanöstern på ett rent patetiskt stadie. Jag vet att Ahlmark under det senaste kriget var ursinnig över att Carl Bildt inte odelat ställde sig på Israels sida i konflikten, och att han inte alls var lika glad över utnämningen av Bildt som t ex den israeliska ambassaden var.
Problemet är dels att Ahlmark är en av de mest enögda debattörer vi sett i modern tid i Sverige. I sin partiskhet ligger han ytterligt nära de klassiska stalinisterna eller maoisterna - om så folk dog i TV-rutan var det enbart västerländsk kulturimperialism, och lögner ägnade att skada det socialistiska framåtskridandet.Dels att han faktiskt får uppmärksamhet, vilket han inte borde ha eftersom han numer är lika klartänkt som vilken rättshaverist som helst.
Ahlmark ansluter sig till de som helst hade sett att det senaste kriget enbart bevakats av Israelvänliga medier, och som nu skyller Hizbollahs framgångar - som jag från ett militärstrategiskt perspektiv nog skulle betrakta som en seger - på partisk mediebevakning i världen. Ett resonemang som för övrigt stöds av hökarna i Israel.
Det tragiska är ju att det finns en fredsrörelse i Israel - en fredsrörelse som behöver stöd i Europa, vilket i Sverige sker via t ex JIPF -
judar för israelisk-palestinsk fred .
Jag fasar ju för att tänka på vad Ahlmark skulle beteckna de judiska och israeliska fredsvännerna som. För mig är hans resonemang oroväckande lika den demagogi som både fascister och nazister ägnade sig och ägnar sig åt
Vi måste damma av Marx igen...
Ungefär var tionde år verkar det vara dags att damma av Marx och marxismen igen. Inte för att den alls blivit omodern men för att den glöms bort.
Fortfarande efter drygt 150 år är det Kommunistiska Manifestet en av de absolut viktigaste skrifter som publicerats. Inte nödvändigtvis för att det skapade politiska ideologier, utan för att man i manifestet mer eller mindre förutspår en ofrånkomlig världsutveckling. Marxismen är inte en idelogi skapad av Karl Marx; han var själv motståndare till ideologier (som han kände till dem), utan det var andra som kreerade den.
Men förtjänsten av manifestet är ju bland annat att de framtidsutsikter Marx gjorde mer eller mindre vältes över ända. Idag ser vi gudskelov ganska lite av den hänsynslösa rovkapitalism som brukar sticka upp sitt fula tryne när den ges fritt spelrum. Även konservativa människor och marknadsförespråkare har idag insett att man måste ha regleringar, om man samtidigt vill kunna främja konkurrens och välfärd, och inte slita ut folk enbart som produktionsenheter.
Att kapitalismen skulle se sådan ut på 2000-talet kunde Marx förmodligen inte ens drömma om; han hade säkert känt sig mer bekant med den typ av moderna företagspirater som vi kan se i utvecklingsländer idag.
Från Marx emanerade olika former av samhällsanalyser - under sextio- och sjuttiotalet gick det t o m en smula inflation i begreppet. För mig är nog den marxistiska historiesynen det som gett mest gensvar, mer eller mindre personifierat av Eric Hobsbawm, som till sin stora glädje inte publicerades i det gamla Sovjetunionen.... Den som inte läst hans "Tidsåldrar" kan se fram mot en lustfylld upplevelse; och en som är mer än lovligt underhållande och bildande dessutom.
Kanske kan en del av socialdemokratins tillbakagång bero på vår historielöshet - i sann marxistisk anda dessutom förutspådd redan för 150 år sedan - där vi inte längre minns kampen och svårigheterna. Det finns ju en anledning till att vi är reformistiska socialister, men den verkar ju ha fått stiga tillbaka. Marx ler förmodligen i sin grav i Highgate.
Fortfarande efter drygt 150 år är det Kommunistiska Manifestet en av de absolut viktigaste skrifter som publicerats. Inte nödvändigtvis för att det skapade politiska ideologier, utan för att man i manifestet mer eller mindre förutspår en ofrånkomlig världsutveckling. Marxismen är inte en idelogi skapad av Karl Marx; han var själv motståndare till ideologier (som han kände till dem), utan det var andra som kreerade den.
Men förtjänsten av manifestet är ju bland annat att de framtidsutsikter Marx gjorde mer eller mindre vältes över ända. Idag ser vi gudskelov ganska lite av den hänsynslösa rovkapitalism som brukar sticka upp sitt fula tryne när den ges fritt spelrum. Även konservativa människor och marknadsförespråkare har idag insett att man måste ha regleringar, om man samtidigt vill kunna främja konkurrens och välfärd, och inte slita ut folk enbart som produktionsenheter.
Att kapitalismen skulle se sådan ut på 2000-talet kunde Marx förmodligen inte ens drömma om; han hade säkert känt sig mer bekant med den typ av moderna företagspirater som vi kan se i utvecklingsländer idag.
Från Marx emanerade olika former av samhällsanalyser - under sextio- och sjuttiotalet gick det t o m en smula inflation i begreppet. För mig är nog den marxistiska historiesynen det som gett mest gensvar, mer eller mindre personifierat av Eric Hobsbawm, som till sin stora glädje inte publicerades i det gamla Sovjetunionen.... Den som inte läst hans "Tidsåldrar" kan se fram mot en lustfylld upplevelse; och en som är mer än lovligt underhållande och bildande dessutom.
Kanske kan en del av socialdemokratins tillbakagång bero på vår historielöshet - i sann marxistisk anda dessutom förutspådd redan för 150 år sedan - där vi inte längre minns kampen och svårigheterna. Det finns ju en anledning till att vi är reformistiska socialister, men den verkar ju ha fått stiga tillbaka. Marx ler förmodligen i sin grav i Highgate.
Lessen men ljuset kommer inte från Borås....
Så blev det då Elfsborg som fick pokalen. Ingen skam i det - det är ett habilt lag i en sopig liga. Det är i själva verket ett oerhört svaghetstecken att ett lag kan komma från Superettan och direkt vara aspiranter på guldet. Och det säger en hel del om nivån på Allsvenskan.
Det finns som jag ser det fem lag i Sverige som skulle kunna etablera sig i Europa, som anständiga deltagare i de stora cuperna. Det är AIK, Djurgården, Helsingborg, IFK Göteborg och Malmö FF. Större än så är inte fotbolls-Sverige. Jag räknar bort Hammarby, eftersom de är konkurrenter inom Stockholms kommun med Djurgården och i det fallet är det Djurgården som kommer ha de finansiella musklerna, och stödet (som den överklassklubb de faktiskt är).
Kul för Elfsborg alltså. Trist för svensk fotboll.
Det finns som jag ser det fem lag i Sverige som skulle kunna etablera sig i Europa, som anständiga deltagare i de stora cuperna. Det är AIK, Djurgården, Helsingborg, IFK Göteborg och Malmö FF. Större än så är inte fotbolls-Sverige. Jag räknar bort Hammarby, eftersom de är konkurrenter inom Stockholms kommun med Djurgården och i det fallet är det Djurgården som kommer ha de finansiella musklerna, och stödet (som den överklassklubb de faktiskt är).
Kul för Elfsborg alltså. Trist för svensk fotboll.
Mitt förhållande till Jesus
I min familj samsades religionen med marxismen (om vilken jag kommer skriva mer senare). Pappa är uppvuxen i en mycket aktiv frikyrklig familj och mamma i en familj där man nog mer av vana än av tro tillhörde statskyrkan. Jag tror säkert att min mormor hade en Gudstro, men den torgförde hon inte. Mamma förklarade världen i - som jag senare förstått - begrepp som, om de rent av inte var marxistiska, så i vart fall var sprungna ur samma tankesfär. Jag var inte gammal när mamma sa att hon trodde världens elände började när någon satte upp ett staket och sa att "allt innanför detta staket är MITT". En tanke jag delar, för övrigt.
Bägge mina föräldrar var ytterligt politiskt aktiva under min uppväxt, men jag kan inte säga de tillhörde 68-vänstern. De var reformistiska socialdemokrater och det var de innan de blev "poppigt" att vara vänster. Det kanske också kan förklara varför de fortsatte vara det medan många ur 68-vänstern istället numer finns på den andra sidan (The Dark Side!).
Under hela min barndomstid förekom det FörstaMajdemonstrationer, studiecirklar, arbetarekommunmöten, sosseföreningsmöten i mitt hem. Det var till och med så att jag tyckte mina icke-aktiva kompisar var lite udda - de hade föräldrar som fullständigt struntade i Francodiktaturen och åkte till Kanarieöarna, och deras föräldrar samlade inte in namn mot bombningarna av Hanoi '72.
Men...i den andra delen av familjen hade jag aktivt kristna farföräldrar, där farfar var TD och baptistpastor och farmor en av de drivande inom Norrmalmskyrkan, och pappas syskonskara var - som jag upplevde det - mer aktiva baptister än han var.
Igår lördag fyllde min pappas fru Margareta 65 år och det var ett större firande i hemmet i Bro. Mina otäckt begåvade systrar spelade, liksom flera musiker och min faster Agneta berättade att hon och min farbror Ivan skulle åka till Burma om ett par veckor; en resa som har ekumeniskt
och humanistiskt syfte.
Jag måste säga att jag beundrar dem. De är inte helt unga längre och det låter inte som Burma liksom är höjden av bekvämlighet. Men de gör det för en god sak. Jag vet inte hur mycket deras tro styr dem, eftersom jag tror medmänsklighet inte är avhängigt religiositet, men jag är övertygad om att deras bild av Gud och Jesus betyder rätt mycket. De är värda all möjlig beundran, och ger i varje fall mig en påminnelse om att livet också går ut på att underlätta för våra medmänniskor.
Jag har aldrig haft det där magiska förhållandet till Gud och kyrkan - trots att jag faktiskt hyser stor beundran för det arbete olika kyrkor och kristna människor (och givetvis andra religiösa grupperingar också!) lägger ner. Men jag kan inte rationellt förstå eller fatta hur det skulle finnas en överjordisk makt som skapat allt, som bestämt allt, och som ändå låter vissa plågas och lida - det vi kallar teodicéproblemet
Istället tror jag man kan förklara världens elände mycket simplare - egenintresset ljuger aldrig!
Visst, jag vet att Jesus fanns. I vart fall fanns det en kille i Galileen som ställde till en del för ungefär 2000 år sen. Det är den där biten huruvida han var Guds son som stör mig...
Trots vår ansträngningar av avkristna det här landet är vi som fötts här mer präglade av vår protestantism än vi kanske vill erkänna - och är det delen med humanism och medmänsklighet som satt avtryck ska vi vara glada för det.
Heder åt de som fortsätter göra världen till en bättre plats!
Bägge mina föräldrar var ytterligt politiskt aktiva under min uppväxt, men jag kan inte säga de tillhörde 68-vänstern. De var reformistiska socialdemokrater och det var de innan de blev "poppigt" att vara vänster. Det kanske också kan förklara varför de fortsatte vara det medan många ur 68-vänstern istället numer finns på den andra sidan (The Dark Side!).
Under hela min barndomstid förekom det FörstaMajdemonstrationer, studiecirklar, arbetarekommunmöten, sosseföreningsmöten i mitt hem. Det var till och med så att jag tyckte mina icke-aktiva kompisar var lite udda - de hade föräldrar som fullständigt struntade i Francodiktaturen och åkte till Kanarieöarna, och deras föräldrar samlade inte in namn mot bombningarna av Hanoi '72.
Men...i den andra delen av familjen hade jag aktivt kristna farföräldrar, där farfar var TD och baptistpastor och farmor en av de drivande inom Norrmalmskyrkan, och pappas syskonskara var - som jag upplevde det - mer aktiva baptister än han var.
Igår lördag fyllde min pappas fru Margareta 65 år och det var ett större firande i hemmet i Bro. Mina otäckt begåvade systrar spelade, liksom flera musiker och min faster Agneta berättade att hon och min farbror Ivan skulle åka till Burma om ett par veckor; en resa som har ekumeniskt
och humanistiskt syfte.
Jag måste säga att jag beundrar dem. De är inte helt unga längre och det låter inte som Burma liksom är höjden av bekvämlighet. Men de gör det för en god sak. Jag vet inte hur mycket deras tro styr dem, eftersom jag tror medmänsklighet inte är avhängigt religiositet, men jag är övertygad om att deras bild av Gud och Jesus betyder rätt mycket. De är värda all möjlig beundran, och ger i varje fall mig en påminnelse om att livet också går ut på att underlätta för våra medmänniskor.
Jag har aldrig haft det där magiska förhållandet till Gud och kyrkan - trots att jag faktiskt hyser stor beundran för det arbete olika kyrkor och kristna människor (och givetvis andra religiösa grupperingar också!) lägger ner. Men jag kan inte rationellt förstå eller fatta hur det skulle finnas en överjordisk makt som skapat allt, som bestämt allt, och som ändå låter vissa plågas och lida - det vi kallar teodicéproblemet
Istället tror jag man kan förklara världens elände mycket simplare - egenintresset ljuger aldrig!
Visst, jag vet att Jesus fanns. I vart fall fanns det en kille i Galileen som ställde till en del för ungefär 2000 år sen. Det är den där biten huruvida han var Guds son som stör mig...
Trots vår ansträngningar av avkristna det här landet är vi som fötts här mer präglade av vår protestantism än vi kanske vill erkänna - och är det delen med humanism och medmänsklighet som satt avtryck ska vi vara glada för det.
Heder åt de som fortsätter göra världen till en bättre plats!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
