Det är trevligt när SMHI har fel


I varje fall när man ska hålla på med tunga lyft och stora föremål som lätt tar vind. Nog för att det blåste tillräckligt när vi la filigranet men det vare sig regnade eller snöade. Oftast är det chauffören som kopplar kättingarna, ett jobb som är lika viktigt som något annat - man vill inte att de här flaken ska hänga snett när de kommer genom luften. De största är på över 20 kvadrat och väger nästan tre ton...


Vi lägger ner filigranplattorna på uppbockningen, dvs de gula DOKA-balkarna. Här trodde jag att jag skulle få med utsättarens märke på väggen, där det är meningen att vår skiva ska synka men det syntes inte. Det finns lite spel mellan skivorna men det är fråga om millimetrar...



Och eftersom vare sig gjuteriet som gör skivorna eller vi som bygger väggar kan vara exakta hela tiden blir det emellanåt fråga om att såga, bila och kapa för att få dit grejorna.
Här passade inte biten så Wille fick ta fram kapsågen. Som synes är han kopplad med säkerhetslina och fallskyddsväst. Dessutom sätter vi vartefter upp skyddsräcke - det finns ingjutna fästen i filigranet, där vi sätter gula förlängningshylsor och sen trär vi i Combisafestolpar...


Här kommer ett flak åkande. Eftersom de är nästintill identiska har vi en läggningsordning på inplastat papper. Det SKA finnas märkning på filigranet men emellanåt saknas det, och det är dessutom inte alls säkert att bilen är lastad efter läggningsordningen - de har ju sina lastföreskrifter - så ibland får man stanna i luften medans man reder ut vart flaket ska ligga, och i vilken riktning...
På de största skivorna fördelar man lyftvikten ytterligare med fler lyftstroppar - de blå, som förgrenar sig till fler lyftpunkter.




Och sedan man sedan släppt upp elektriker, ventare, rörisar och armerare fylls valvet med olika installationer och armering - till höger en balkongarmering. Över allt detta kommer precis som tidigare sedan betong att gjutas för att bilda rågolvet på våningen.







Dessutom ska det ner en trappa - som måste hänga absolut spikrakt när man trär ner den i trapphålet, ett monent som kräver minst sagt bra kommunikation med kranföraren.
Om det vore så lätt att bara sätta dit lyftstroppar och ösa på vore det en välgärning, men precis som med övriga montaget har man inte mycket spelrum. Därför är det jätteviktigt att montera lyftanordningarna så perfekt som möjligt från början - att korrigera senare är möjligt men tar för mycket tid. Och tid är viktigt vid ackordsarbete...

Och helt plötsligt börjar det bli Utsikt Från Ett Tak... Vy mot järnvägen...