Anna och lagen

Jag minns att jag nästan kände domningar i vänsterarmen när jag på morgonen hörde att Anna Sjödin hamnat i kurr med ordningsvakter på Crazy Horse - dels för att det var overkligt, dels för att det var valår och jag genast såg hur borgarna gnuggade händerna av förtjusning, och en liten bit också av nån sorts missriktad kollegialitet med killarna på krogen. Även om det var länge sen jag stod i nån dörr.
Under ett par veckor där gick jag omkring och var skitförbannad på henne, vilket har dämpats en del, och på hennes sällskap,vilka jag fortfarande är förbannad på. Anna har fått stå ut med mycket under det här året, och efter att ha läst nästa borgerliga ledarskribent blir jag bara matt.
Han missar nämligen det uppenbara, vilket Ordfront tar upp i en rätt uppmärksammad artikel som flera bloggare noterat. Nu tänker jag inte ge mig in på huruvida det är nån större skillnad på hur Per Bill behandlades och hur Anna Sjödin hanterades, eller varför borgerliga tidningar krävde att Anna Sjödin skulle söka behandling för sitt drickande, medan rattfyllerister som Pilsäter och Gahrton tydligen slipper det.
Men som Ann Charlott Altstadt så väl uttrycker det - det är skillnad på folk och folk.
I synnerhet om man är packad på krogen.
Som varandes fd vakt är det dock ett par saker jag finner ytterligt intressanta - en är den uppnebara flodvägen av uppgifter från polisen till olika informatörer i ärendet. En annan är att gossarna på Crazy Horse uppenbarligen inte var de vackraste juvelserna på den gatan (och inte krogen heller eftersom den försatts i konkurs lite härförleden), men mest förvånad är jag över att åklagaren med ett avmätt rapande beslutar att lägga ner undersökningen kring vem som spöat Anna.
Nog för att jag själv släpat ut nån ovillig med handkraft nån gång, och trasiga kläder har också förekommit, men hon såg ju ut som hon dragits genom en mangel. Detta - ett våldsbrott - är inte intressant för åklagaren att reda ut. Däremot är det viktigt att slå fast att hon - kanske - sa svartskalle.
Utan att göra mig alltför ovän med Gringograbbarna skulle jag vilja säga att ordet svartskalle knappast används av folk i Stockholm under fyrtio längre. Det är lika lite kränkande som "bög" - möjligtvis skulle det kunna vara det för män från Norrland samt finländare. Jag kan nog hitta en trettio-fyrtio tillmälen som är värre än svartskalle, och som jag hört folk vråla i affekt. Inte heller tror jag att det skadade socialdemokraterna nämnvärt annat än som ytterligare en händelse.
Unga människor är inte dumma, och det Anna råkade ut för är så vanligt att det är värt en egen drapa - hur polis och vakter ställer upp för varandra i nån slags missriktad lojalitet. Jag skulle inte heller bli särksilt förvånad om det faktiskt finns vittnen som höll tyst av både rädsla, och för att de faktiskt inte gillar sossar. Inte heller ett ovanligt förhållande.
Frågan kvarstår - vem spöade Anna? Och varför var det inte intressant?