Tag dig en Leonard eller två!

Alltid lika läsvärde Johan Sjölander har ett par trådar om deckare, och eftersom jag saknade - och jag menar saknar! - husguden Elmore Leonard (mer om honom här och här) var jag naturligtvis tvungen att lägga mig i, vilket resulterat i att samme Sjölander - hoppas du sett mina Hässelbybilder! - ville ha några tips på lämpliga böcker att "börja med"...
Nå, på svenska finns följande - och jag listar dem i nån slags rekommenderad ordning, eftersom en del är extremt bra medan annat bara är jättebra...

• Stick 1987
• Stålar 1987
• Glitz 1986
• Freaky Deaky 1988
• Banditer 1989
• Nådaskott 1990
• Härsket guld titel senare ändrad till Get Shorty 1991
• LaBrava 1985
  
• Maximum Bob 1993

Då blir det nåt sånt här. De är i högsta grad låningsbara på bibliotek, och flera är även filmade - den mest kända i den här listan är naturligtvis Get Shorty som blev film med John Travolta som Chilli Palmer och Gene Hackman som filmproducenten som sitter i klistret.
"Riktiga"deckare i form av vem-som-gjorde-det är det naturligtvis inte. Man vet vem som gjorde vad, och oftast också varför en bra affär exploderade i ansiktet på de inblandade; men det är liksom inte det som är meningen med att läsa Elmore Leonard.
Bill Ott, en av de verklig stora amerikanska recensenterna, beskrev det som att "man gick iväg till skafferiet efter några chokladkakor till och tog med sig boken för att inte missa något".
Och för mig är den känslan verkligen välbekant.



Flera av de ovanstående är ytterligt förtjänstfullt översatta av Einar Heckscher - en man med ett lika brokigt förflutet som en extrem känsla för språk.

I Wikipedian nämns inte hans översättningar av Leonard, vilket naturligtvis borde vara fallet - i USA är Elmore Leonard stor litteratur. En ny bok av honom är stora nyheter i de litterära magasinen, och blir lika omskrivet som en bok av en Nobelpristagare. Och Einar Heckscher är värd en egen drapa, vilken också kommer när jag filat färdigt på den...




Bättre referenter än jag har analyserat hans sätt att formulera sig - oerhört sparsmakat, och flera gånger liknat vid hur jazzlegenden Count Basie spelade - att det var de toner han inte spelade som hördes mest.
Lyssna på Basie, med sordinerad blåssektion, smyg ner i skönaste fåtöljen, koppla bort världen och kom in bland de bankrånare, biltjuvar, kriminalare och rätt många helt vanliga människor som befolkar Elmore Leonards böcker...



Och som den Internetsökare man är ramlade det då ner ett bokkuvert från USA. Det kostade mig hela sjuttio spänn att få hem den här från Indiana - och jag kan lova att det kommer en recension senare!!!